Gemini

Titel: Gemini
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2017
Regi: Aaron Katz
I rollerna: Lola Kirke, Zoë Kravitz, John Cho, Greta Lee

Handling: Ett fruktansvärt brott testar det komplicerade förhållandet mellan en personlig assistent och en filmstjärna i Hollywood.

Omdöme: Efter att ha kollat in trailern till filmen, kändes det som något jag ville se. Stilen tilltalande mig. Att det dessutom skulle vara en neo-noir gjorde det hela ytterligare lite mer lockande. Det visar sig att filmen visst är lite som man hoppas på och som trailern fångar. Filmen har en del sköna egenskaper. Men den har även sina brister som håller tillbaka den från att kunna bli något mer.



Jill (Lola Kirke) och Heather (Zoë Kravitz) har blivit goda vänner och följer med varandra nästintill överallt. Jill är nämligen personlig assistent till skådespelerskan Heather. Det är upp till Jill att tala med producenter, filmbolag, press osv. Hon gör helt enkelt skitgörat medan Heather glider in i rampljuset när det behövs. Många gånger är Heather inte villig att ta de jobbiga samtalen och mötena utan skickar istället Jill. Vad är vänner till för, inte sant?



Saker och ting kompliceras av en händelse som får Jill inblandad i ett mysterium där hon tvingas söka svar i ett neonupplyst Los Angeles och samtidigt försöka undvika polisen. Det är med andra ord upplagt för ett trevligt noir-mysterium, men blir lite för lättviktigt för att verkligen lämna spår efter sig. Det visar sig nämligen vara en film som lever mer på yta än innehåll. Fast det betyder inte att ytan inte kan ge en tillräckligt, om man uppskattar den aspekten vill säga.



Det filmen till stor del faller på är två saker. Dels är det handlingen som känns för tunn och aldrig riktigt leder någonvart. Under filmens gång nämner huvudpersonen att detta är verklighet och inte en filmvärld när någon kommer med sina teorier om vad som kan ha hänt. Kanske borde man ha vågat ta ut svängarna lite mer, för det är trots allt en film och då kan man gott väva in ett trevligt mysterium och fler intressanta karaktärer. Dels är det skådespeleriet som lämnar en del att önska. Man blir liksom likgiltig inför vad som händer då samtliga känns lite amatöraktiga, vilket även bör falla på regissören.



Det positiva med filmen kommer utan tvekan i form av ljud och bild-upplevelsen. Det blir mycket blått filmen igenom, gärna i form av neon och annat upplyst i Los Angeles-natten. Tillsammans med den pulserande musiken fångas en skön stämning under stora delar av filmen. Nästan lite trollbindande på sina håll. Det blir alltså mer en visuell resa som träffar hjärtat än att få en historia som aktiverar hjärnan. Helst vill man ha både och så klart. Speciellt som man lämnas med en lite tom känsla när filmen når sitt slut. Trea till stark trea.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4

---

Om visningen: Anländer till Victoria i mycket god tid och passar på att prata med volontärerna i festivalkassan angående mitt festivalkort och se till att allt sedan funkar vid insläppet. De säger att allt nu ska vara fixat efter tidigare problem med systemet. Men om det fortfarande strular kommer de känna igen mig vid insläppet och hjälpa mig. De säger även att de festivalansvariga själva vill ha pappersbiljetterna tillbaka, så det verkar som att de kommer återvända nästa år igen.

Insläppet sker redan en halvtimme innan visningen ska börja eftersom salongen (Victoria 4) inte hade någon visning innan. Volontären jag tidigare pratade med är den som sköter insläppet och känner igen mig. Kortet går att läsa och problemet sedan tidigare verkar mycket riktigt vara löst.

Eftersom insläppet sker så tidigt är det inte så mycket folk till en början och jag förväntar mig en halvtom salong när filmen ska börja. Men till slut blir det helt fullt så de får vänta ett tag med att sätta igång filmen så att de sista ska få platser. Givetvis har man satt ut lappar på ett par stolar med texten "reserverat" på. Så där får ingen sitta. Oklart om någon till slut satt på de platserna, men det verkade inte så...

Föreställningen går sedan smärtfritt. Ja, förutom att mannen bredvid mig glufsar i sig en hel popcorn med smörsmak. Detta pågår under filmens första halvtimme ungefär. Inget direkt problem, men eftersom det låter en del varje gång han gräver fram popcorn och andas tungt, blir det lite irriterande. Detta då filmen (på engelska) är utan text och kräver att man lyssnar hela tiden så man inte missar något...