La familia

Titel: La familia / The Family
Genre: Drama
Land: Venezuela/Chile/Norge
År: 2017
Regi: Gustavo Rondón Córdova
I rollerna: Giovanni García, Reggie Reyes

Handling: Historien om en far och hans 12-årige son som tvingas lämna hemmet efter att den senare knivskadat en pojke i kvarteret. Rädslan för att pojkens familj kommer utkräva hämnd är stor.

Omdöme: Film från Venezuela är inte varje dag man ser. Hade dock sett Bad Hair (2013) från landet och den var inte alls tokig, faktiskt ganska bra. Miljöerna känns igen då huvudpersonerna här bor i ett liknande område. Det är ett höghusområde där barnen leker och bor. Barnen ser upp till de kriminella och lär sig tidigt att ta hand om sig själva.



12-årige Pedro (Reggie Reyes), vars mamma gått bort, bor med sin pappa Andrés (Giovanni García). De bor utanför huvudstaden Caracas i ett höghusområde. De bor dock inte i slummen som ligger intill. Pedro och hans bästa vän har mat, TV-spel och ett hem att komma hem till. En dag när en beväpnad pojke från slummen ger sig på Pedro och hans kompis, går något snett. Pedro tänker inte finna sig i att bli hotad och lämnar pojken svårt skuren. Pappa Andrés inser att det inte kan sluta väl när pojkens familj från slummen får reda på vad som hänt och kommer vilja utkräva hämnd.



Andrés, som är en hårdjobbande man, tar nu med sig Pedro bort från höghusområdet kallat Blocks. De tar sig in till stan där Andrés har flera jobb. De två håller sig undan samtidigt som Pedro lär sig ett och annat om att jobba hårt med pappa. Men Pedro vill tillbaka till Blocks och gör det ständigt svårt för sin pappa som får mycket att hålla reda på.



Andrés känns som en förnuftig man. Han har det inte lätt som ensamstående förälder. Han gör så gott han kan vilket även innebär att han vissa gånger tänjer på lagen. Pedro å sin sida inser inte riktigt allvaret med vad han gjort, och ångrar sig inte direkt. Istället skapar han bara problem och det leder till osämja mellan far och son.



Detta är en film man kan kalla för betongrealism. Den väljer att inte ha någon filmmusik utan den enda musiken som används är sådan som spelas under någon fest och liknande. Lite stämningsfull musik hade gott kunnat användas. Filmen har en del bra scener som hade höjts ytterligare ett snäpp med lite passande musik. Man sitter även och väntar på att filmen ska lägga i nästa växel, att pulsen ska stiga, men det gör den aldrig riktigt. Det blir istället mest en inblick i vardagen för Andrés och Pedro när de försöker hålla sig borta och hålla sig flytande. Filmen avslutas intressant där resultatet av Pedros gärning talar sitt tydliga språk.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

---

Om visningen: När jag anländer till Skandiabiografen för min första film på årets filmfestival, är det relativt folktomt i foajén. Efter ett tag hör jag en äldre man prata med volontärerna i kassan. Han har haft något strul med registreringen och de säger till honom att tekniken inte funkat som den skall. De fortsätter med att säga att de nog kommer återgå till pappersbiljetter nästa år (något jag själv saknar).

Eftersom jag har gott om tid och inte har något bättre för mig, går jag sedan fram till kassan för att kolla att mitt festivalkort (med alla biljetter på) är i sin ordning så jag inte får strul senare vid insläppet. De kollar och visst är det strul. Tre biljetter saknas på kortet - de tre jag ska gå på idag. De hittar dock biljetterna på kortet, men säger att det inte kommer fungera idag p.g.a. strul med systemet. Istället skriver de ner visningens nummer på en lapp som jag ska visa vid insläppet. Jag undrar då hur det blir med de två övriga visningarna senare under dagen, om jag måste göra om samma sak (gå till kassan varje gång för att få hjälp). Ja, det måste jag. Men de fixar så jag inte behöver det genom att skriva ner de övriga visningarna. Lappen visar sig vara en festivalvoucher. De säger även att jag endast behöver visa lappen och inte festivalkortet vid insläppet.

När det så är dags för insläpp är volontären vid biljettinsläppet lite konfunderad och undrar vad det är jag visar upp för henne. Jag säger att jag skulle visa upp detta då det var något strul med systemet. Hon undrar om jag fick det i kassan och jag säger ja. Hon vill se mitt festivalkort (det jag inte skulle behöva visa), så det får jag plocka upp. Då släpper hon in mig. Tur att det strular i början när man är förberedd. Nu blev det inget större problem, men alltid lika kul med festivalstrul.

Väl inne i salongen slår jag mig ner och känner snart en bekant lukt. Ser då att en kille satt sig snett bakom mig och börjar gräva i sin McDonald's påse. Trevligt. Efter ett tag tar tjejen bredvid mig på samma rad fram en macka av något slag som inte direkt luktar gott. Trevligt. Skönt nog börjar sedan filmen utan några fler incidenter. Den stora salongen är relativt tom så det finns gott om plats att fläka ut sig om man så vill.