Les Affamés

Titel: Les Affamés / The Ravenous
Genre: Skräck/Drama
Land: Kanada
År: 2017
Regi: Robin Aubert
I rollerna: Marc-André Grondin, Monia Chokri, Micheline Lanctôt, Charlotte St-Martin

Handling: En brokig skara överlevare bildar en gemensam front mot en invasion av makliga och oväntat konstnärliga odöda.

Omdöme: Zombiefilmer är inte riktigt min genre, det ska man ha klart för sig. Inte för att de inte skulle kunna vara bra, men för att de nästan aldrig blir så bra som de skulle kunna bli. De flesta kommer dessutom från Hollywood och då blir det lätt att de går efter en standardmall med unga "snyggingar" som ska försöka rädda sig själva och världen, typ.



Denna verkade lite annorlunda där det kändes som att det snarare var vanliga, alldagliga människor som ska försöka överleva. Den vann för övrigt pris för bästa kanadensiska film på Torontos filmfestival (även om det kanske inte säger så mycket).



Mycket riktigt visar det sig bli som så att vi får ett gäng alldagliga människor att följa, vissa yngre, vissa äldre. Det visar sig även att filmen inte gör det hela till en zombiefest där vi får se ett gäng zombies attackera gång på gång som man lätt tröttnar på. Istället kommer attackerna plötsligt och med jämna mellanrum, särskilt inledningsvis. Dessutom har filmen en skön stämning och man har spelat in på platser i Kanada som känns öde och fångar känslan man är ute efter perfekt, ofta med dimma, skog, ja naturen och lugnet före stormen.



En annan sak man gör klart bra, förutom att behålla spänningen speltiden igenom, är att få med lagom mycket humor. Humor som i princip helt går hem. Mitt i allvaret bryter man mönstret och bjuder på lite skratt, för att sedan bli allvarlig och spännande igen. Kanske inte den där spänningen där de icke-drabbade slits i bitar gång på gång, utan mer psykologisk skräck där man vet att något kommer hända, men inte vad och när.



Det visar sig bli en zombiefilm jag gillar mer än väntat. Hade på känn att den kunde vara sevärd, men trodde väl inte riktigt att den skulle pricka rätt på flera plan. Det är som sagt inte den vanliga, typiska Hollywood-filmen i genren. Lite mer konstnärlig, utan att bli långsam för den delen. Och både rejält blodig och med en hel del gore-effekter för de som gillar sånt. Men återigen, inte för mycket så att man tappar intresset. Hade kanske kunnat gjort lite mer med sista biten, men slutet är inte så mycket att klaga på. Svag fyra.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5



---

Om visningen: När jag kommer till insläppet på Victoria 2 är dörrarna redan öppna. Inne i salongen är det en del folk, men jag hittar några platser på raden där jag vill sitta. Slår mig till slut ner bredvid en höggravid kvinna. På min andra sida, med en plats mellanrum, sitter en man som jag efter ett tag hör snörvla en del, uppenbarligen förkyld. Visar sig inte bli så störande under filmens gång, men han hostar givetvis till och snörvlar ett par gånger. Den höggravida kvinnan till vänster om mig smeker ofta sin mage och lever sig in i filmen, bl.a. en gång då hon säger "Men spring då, spring!" när våra hjältar hör att något är på ingång...

Bakom mig sätter sig ett par precis innan filmen ska dra igång. Efter ett tag undrar tjejen om det är rätt film de är på. Kort efter att filmen dragit igång, i andra scenen eller så, lämnar de salongen. Om de skulle på en annan festivalfilm eller bara hamnade fel låter jag vara osagt.