Stockholm Filmfestival 2017

Thelma (4/5) - Norge
Three Billboards outside Ebbing, Missouri (-4/5) - USA
Les Affamés (-4/5) - Kanada
Who We Are Now (-4/5) - USA
Cardinals (-4/5) - Kanada
Falling (-4/5) - Ukraina
The Florida Project (+3/5) - USA
April's Daughter (+3/5) - Mexiko
Mr. Long (+3/5) - Japan
Ice Mother (+3/5) - Tjeckien
The Merciless (+3/5) - Sydkorea
Gemini (+3/5) - USA
The Endless (+3/5) - USA
The Testament (+3/5) - Israel
Killing Jesus (+3/5) - Colombia
Brigsby Bear (3/5) - USA
La familia (3/5) - Venezuela
A Day (3/5) - Sydkorea
Call Me by Your Name (3/5) - Italien/USA
No Date, No Signature (3/5) - Iran


Filmer sedda innan/utanför festivalen:
Ingrid Goes West (+3/5) - USA
The Hero (3/5) - USA
Most Beautiful Island (3/5) - USA
The Villainess (+2/5) - Sydkorea
Du forsvinder / You Disappear (+2/5) - Danmark

Sammanfattning av 2017 års filmfestival hittas här.


2017

Torsdag 9:e november:

La familia (3/5) - Venezuela

Om visningen: När jag anländer till Skandiabiografen för min första film på årets filmfestival, är det relativt folktomt i foajén. Efter ett tag hör jag en äldre man prata med volontärerna i kassan. Han har haft något strul med registreringen och de säger till honom att tekniken inte funkat som den skall. De fortsätter med att säga att de nog kommer återgå till pappersbiljetter nästa år (något jag själv saknar).

Eftersom jag har gott om tid och inte har något bättre för mig, går jag sedan fram till kassan för att kolla att mitt festivalkort (med alla biljetter på) är i sin ordning så jag inte får strul senare vid insläppet. De kollar och visst är det strul. Tre biljetter saknas på kortet - de tre jag ska gå på idag. De hittar dock biljetterna på kortet, men säger att det inte kommer fungera idag p.g.a. strul med systemet. Istället skriver de ner visningens nummer på en lapp som jag ska visa vid insläppet. Jag undrar då hur det blir med de två övriga visningarna senare under dagen, om jag måste göra om samma sak (gå till kassan varje gång för att få hjälp). Ja, det måste jag. Men de fixar så jag inte behöver det genom att skriva ner de övriga visningarna. Lappen visar sig vara en festivalvoucher. De säger även att jag endast behöver visa lappen och inte festivalkortet vid insläppet.

När det så är dags för insläpp är volontären vid biljettinsläppet lite konfunderad och undrar vad det är jag visar upp för henne. Jag säger att jag skulle visa upp detta då det var något strul med systemet. Hon undrar om jag fick det i kassan och jag säger ja. Hon vill se mitt festivalkort (det jag inte skulle behöva visa), så det får jag plocka upp. Då släpper hon in mig. Tur att det strular i början när man är förberedd. Nu blev det inget större problem, men alltid lika kul med festivalstrul.

Väl inne i salongen slår jag mig ner och känner snart en bekant lukt. Ser då att en kille satt sig snett bakom mig och börjar gräva i sin McDonald's påse. Trevligt. Efter ett tag tar tjejen bredvid mig på samma rad fram en macka av något slag som inte direkt luktar gott. Trevligt. Skönt nog börjar sedan filmen utan några fler incidenter. Den stora salongen är relativt tom så det finns gott om plats att fläka ut sig om man så vill.

---

Gemini (+3/5) - USA

Om visningen: Anländer till Victoria i mycket god tid och passar på att prata med volontärerna i festivalkassan angående mitt festivalkort och se till att allt sedan funkar vid insläppet. De säger att allt nu ska vara fixat efter tidigare problem med systemet. Men om det fortfarande strular kommer de känna igen mig vid insläppet och hjälpa mig. De säger även att de festivalansvariga själva vill ha pappersbiljetterna tillbaka, så det verkar som att de kommer återvända nästa år igen.

Insläppet sker redan en halvtimme innan visningen ska börja eftersom salongen (Victoria 4) inte hade någon visning innan. Volontären jag tidigare pratade med är den som sköter insläppet och känner igen mig. Kortet går att läsa och problemet sedan tidigare verkar mycket riktigt vara löst.

Eftersom insläppet sker så tidigt är det inte så mycket folk till en början och jag förväntar mig en halvtom salong när filmen ska börja. Men till slut blir det helt fullt så de får vänta ett tag med att sätta igång filmen så att de sista ska få platser. Givetvis har man satt ut lappar på ett par stolar med texten "reserverat" på. Så där får ingen sitta. Oklart om någon till slut satt på de platserna, men det verkade inte så...

Föreställningen går sedan smärtfritt. Ja, förutom att mannen bredvid mig glufsar i sig en hel popcorn med smörsmak. Detta pågår under filmens första halvtimme ungefär. Inget direkt problem, men eftersom det låter en del varje gång han gräver fram popcorn och andas tungt, blir det lite irriterande. Detta då filmen (på engelska) är utan text och kräver att man lyssnar hela tiden så man inte missar något...

---

The Merciless (+3/5) - Sydkorea

Om visningen: Direkt efter min förra visning på söder och Victoria, bär det av mot Hötorget och Skandia. Är osäker på om jag kommer hinna innan insläppet drar igång, men skönt nog ska Henke från Fripps filmrevyer på samma visning och håller en plats ifall jag kommer lite sent.

Anländer till biografen runt 20:55 (filmen ska början 21:15). Till min förvåning är det inte så mycket människor som jag hade väntat mig. Insläppet har inte heller påbörjats så jag letar enkelt rätt på Henke som är där med två vänner. Vi pratar en stund innan det är dags för insläpp. Mitt festivalkort funkar än en gång utan problem, skönt.

Inne i salongen sätter jag mig bredvid Henke och pratar lite om festivalen och lite film innan filmen drar igång. Eftersom det visar sig vara glest med besökare, finns det gott om plats att välja på. Då jag har en tjej framför mig som sitter rakryggad och täcker nederkanten av duken med sitt hår, väljer jag att sätta mig lite längre bort för att se hela duken.

Varken innan eller efter filmen är det ingen som informerar om det Face2Face som ska vara efter filmen. Då alla börjar lämna salongen och inget verkar hända, lämnar även jag till slut. Går sedan och frågar några av volontärerna om det inte skulle vara ett F2F, men den första vet inget och frågar en annan. Han ser ut som om han precis satt sig på en kaktus och frågar mig om det skulle vara ett F2F. Jag svarar att det åtminstone stod så i programmet, men det är inget de känner till.

När jag kommer hem kollar jag upp detta på festivalsidan och visst skulle det vara ett F2F, men nu står det att det är inställt. Den informationen borde man ju trots allt ha fått innan visningen skulle börja när de presenterade filmen. Även om det inte gjorde så värst mycket att det inte blev något F2F, så var det något jag såg fram emot. Det är trots allt alltid trevligt med F2F, vare sig filmen är bra eller inte.

---

Fredag 10:e november:

The Endless (+3/5) - USA

Om visningen: Då det inte varit några direkta köer på de tre tidigare filmerna jag varit på, väljer jag att komma till visningen på Saga något senare än tidigare. När jag kommer fram är det runt 25 minuter innan filmen ska börja och det är redan hyfsat lång kö (givetvis). Henke och Jojje ska också gå på filmen och sitter vid sidan och väntar. Vi ställer oss tillsammans i kön och pratar lite.

Efter en stund kommer en volontär och går runt och pratar med folk i kön. Vi informeras om att det är ett Face2Face efter filmen innan så vi kommer inte bli insläppta förrän kl. 20 då filmen ska börja. De kommer hoppa över reklamen (på runt tio minuter) och sätta igång filmen med en gång.

Någon minut efter kl. 20 släpps vi äntligen in på Saga 2 som inte är någon jättestor salong, men ändå större än inte minst Saga 4. Väl inne i salongen väljer Jojje och Henke platser. Även om det känns som vi sätter oss relativt mycket i mitten, blir det ändå att man får vrida huvudet lite åt sidan då duken är ganska nära.

Efter runt en halvtimme, kanske lite mer, börjar jag känna att det gör ont i nacken eftersom jag alltså vrider på huvudet hela tiden. Inte alls skönt. Får till slut vrida lite på kroppen och liksom sitta snett istället. Det blir då något bättre för nacken, men givetvis inte så skönt för resten av kroppen inklusive ryggen och ena knät som nu touchar ryggstödet framför. Egentligen ingen stor grej, men eftersom man inte kan sträcka på benen på Saga-salongerna så blir den nästan två timmar långa filmen lite påfrestande mot slutet. Inte en helt optimal visning med andra ord, men filmen är tillräckligt intressant för att man snabbt ska glömma problemen - för en stund.

---

Lördag 11:e november:

Killing Jesus (+3/5) - Colombia

Om visningen: Anländer till Victoria på söder lite tidigare för att hinna byta och lägga till ett par biljetter. Volontären i kassan gör ett bra jobb och allt går relativt smidigt, även om det fylls på med folk runt de två festivalkassorna vilket känns lite stressigt.

När jag är klar ställer jag mig först vid salongen Victoria 2 och inväntar insläppet. Allt går sedan smidigt och visningen blir inte mer än halvfull så man slipper ha någon bredvid sig. Volontären som presenterar filmen säger att vi ska se "Killing Jesus" och uttalar det som Jesus och inte den spanska varianten Jesús som det ska vara här (något en del i publiken tycker är lite kul). Fast å andra sidan stavas titeln "Killing Jesus" och inte "Killing Jesús", så inte alltid så lätt att veta vad som gäller om man inte läst på lite om handlingen. Visningen fortskrider sedan utan incidenter, så det är en ganska perfekt visning.

Efteråt drar jag iväg till Rådmansgatan för att möta upp några andra filmbloggare för en fika med lite filmsnack. Eftersom de ska på en Röda mattan-visning på Skandia en timme innan min nästa film börjar, lämnar jag dem vid Skandia och beger mig vidare (tillbaka) till söder för min andra film på Victoria 2.

---

A Day (3/5) - Sydkorea

Om visningen: Anländer alldeles för tidigt till visningen på Victoria efter att ha haft gott om tid på mig efter förra visningen. Bestämmer mig för att ta en sväng till en närliggande affär för att köpa något jag inte haft på länge. Det är trots allt lördag så något litet ska man kunna unna sig till filmen. Väl i butiken letar jag förgäves utan att kunna hitta det jag söker. Har det utgått från sortimentet tro? Lämnar affären och går till 7-Eleven istället. Där kanske de skulle kunna ha det jag letar efter. Men nej, bom återigen. Då får det vara. Det blir inget till filmen.

Har fortfarande gott om tid på mig när jag kommer tillbaka till Victoria och slår mig ner en stund i foajén. Med runt en halvtimme kvar tills det att filmen ska börja har ett par människor dykt upp, så det är lika bra att ställa sig i kön. Insläppet till Victoria 2 drar sedan igång tjugo minuter innan filmen ska börja.

Visningen blir mer än halvtom känns det som, men det gör absolut inget. Tycker det bara är trevligt med sådana visningar, speciellt på Victoria.

Men denna visning kommer trots (eller p.g.a.) relativt få besökare bli en att minnas. Inte för att det blir en direkt trevlig visning utan tvärtom. Tre killar som sitter snett framför kommer att bli ett störningsmoment under visningen, något som är högst ovanligt på en festivalvisning.

När filmen precis drar igång med förtexterna, börjar den ena av de tre (i mitten) säga saker som om han sitter i sitt vardagsrum. Alltså inte viska något till sina vänner utan prata i normal ton. Ok, det kan man ta. Problemet är bara att han och en av de övriga kompisarna gör samma sak senare under filmens gång då de kommenterar saker. Detta sker runt tre-fyra gånger under de första 30-40 minuterna, så till slut hyssjar jag lite lätt då det är klart störande. Med en gång vänder sig den ena av dem och säger "Käften". Man kan bara skaka på huvudet och försöka att inte bry mig. Skönt nog lugnar de ner sig och pratar sedan endast en-två gånger till under resten av filmen.

Med kanske en halvtimme kvar verkar den ena av de tre (den som varit lugnast) hålla på att somna eller liknande. Han säger något till de övriga två och reser sig upp. På väg ut håller han på att tappa balansen och verkar nästan svimfärdig eller något. Han lämnar hur som helst salongen och återvänder inte.

Efter att han lämnat sitter de övriga två och hänger över stolarna framför alternativt sitter nedsjunkna, med handen över ansiktet osv. De verkar vara påverkade av något, alkohol eller droger. Minst tre om inte fyra gånger hörs en flaska av något slag ramla vid deras plats. Mot slutet av filmen är de i princip helt utslagna och rycker till lite när ljudet höjs i filmen med någon actionscen.

Ja, man får inte alltid de vanliga festivalbesökarna, speciellt på helgen då vissa kanske köper prova-på-biljetter utan att behöva medlemskap. Nu kanske det inte var så i det här fallet, men det kändes väldigt udda och blev inte någon trevlig bioupplevelse.

---

Söndag 12:e november:

Vilodag

---

Måndag 13:e november:

Who We Are Now (-4/5) - USA

Om visningen: Kommer till Skandia runt en kvart innan filmen ska börja. Insläppet har redan börjat så det är bara att gå fram till insläppet och ta sig in.

Eftersom det är en stor salong finns det gott om plats att välja på så en av favoritraderna väljs. Till vänster sitter en tjej som redan slänger i sig sina popcorn. Till höger om mig sätter sig efter ett tag en äldre herre. När filmen ska ta och börja prasslar det till som godispapper och han stoppar i sig något som snart luktar mint. Under inledningen av filmen hör jag sedan hur han andas tungt, men som tur är blir det inget störningsmoment efter ett tag då man kommer in i filmen.

Allt som allt blir det en trevlig och lugn föreställning, långt ifrån halvfullt.

Efter filmen bär det av för en bit mat med en gammal vän. Har nämligen flera timmar till nästa film på kvällen...

---

Three Billboards outside Ebbing, Missouri (-4/5) - USA

Om visningen: Är tidigt på plats på Saga eftersom det är en storfilm och en stor salong. Tittar i festivaltidningen och ser att det skönt nog inte är någon visning på Saga 1 som slutar precis innan. Det har nämligen ofta varit så tidigare år att alla på visningen innan ska komma ut och igenom massorna som väntar på att få komma in. Inte alls bra. Men nu verkar man ha tänka på detta.

Sätter mig på övervåningen där insläppet till Saga 1 finns. Efter en stund får jag syn på Carl som kommer fram och hälsar och sätter sig. Vi pratar en stund innan han ska på en annan visning en trappa ner på en av de mindre salongerna.

När det är exakt en halvtimme innan filmen ska börja, väller det plötsligt ett gäng människor uppför trapporna likt zombies. Förmodligen hade de stått en trappa ner och trott att insläppet skedde där eller liknande. Carl lämnar då och jag fortsätter att vänta ensam.

Insläppet börjar sedan med lite över en kvart kvar tills filmen ska börja kl. 21. Kommer in tidigt i salongen och kan ta en bra plats i mitten. Tror att det kommer bli i princip fullt, och mycket folk blir det. När reklamen är över och filmen ska ta och börja är det dock ingen som sitter framför mig, en ledig plats till vänster och två lediga till höger - perfekt. Men så plötsligt från ingenstans flyttar de två tjejerna till höger om mig in två steg så de hamnar precis bredvid mig. Ingen sätter sig på deras platser och filmen börjar. Undrar just om de flyttade in för att hamna mer i mitten eller bara tyckte jag såg trevlig ut...

Visningen fortskrider utan så värst mycket störningsmoment. Det enda är egentligen att jag personligen tycker att det blir lite för mycket skratt under filmens gång, inte minst inledningsvis. Det fick mig att tänka på en annan visning jag var på filmfestivalen, nämligen Up in the Air (2009), även det på Saga 1. Det förtog en del av upplevelsen då det den gången, precis som denna gång, inte var en renodlad komedi men publiken skrattade alldeles för mycket och för ofta.

---

Tisdag 14:e november:

Ice Mother (+3/5) - Tjeckien

Om visningen: Kommer till Skandia runt tjugo minuter innan filmen ska börja. Ställer mig i den relativt korta kön när jag upptäcker att jag någonstans trampat på och fått med mig en snusprilla, äckligt. Likt en scen ur en komedi försöker jag få bort den. Först genom att trampa på den med andra skon, men då fastnar den så klart helt och hållet under skosulan. Så jag börjar torka skosulan mot marken inne i foajén på Skandia. Till slut lossnar den där jäkla snusprillan - på den röda mattan som nu har flera svart-bruna spår efter prillan som inte ville lossna...

Efter ett tag dyker en vän upp som ska följa med på denna och nästa film på samma biograf. Insläppet börjar sedan kort därefter och det är vi tillsammans med i princip bara pensionärer/äldre på visningen.

När filmen är slut säger min vän att hon tycker att det är den bästa filmen hon sett än så länge på festivalen, kul.

---

No Date, No Signature (3/5) - Iran

Efter att ha varit på en visning precis innan på Skandia, får man ta sig ut på gatan, gå runt hörnet och in igen för att ställa sig i kö. Inga direkta problem när det inte är så mycket besökare, som det skönt nog inte är nu.

När jag och min vän satt oss till rätta och reklamen lider mot sitt slut, klampar plötsligt en äldre herre in på vår rad. Eftersom det sitter ett gäng folk till vänster om oss, måste han ta sig förbi alla. Han trampar och snubblar på oss alla, åtminstone de tre-fyra sista han tar sig förbi. Inte direkt smidigt, utan snabbt ska det gå. Han ber förvisso om ursäkt, men hela raden tittar på honom när han äntligen slår sig ner - bredvid mig (med en stols mellanrum).

Den äldre mannen sitter sedan och andas tungt genom näsan under hela filmen, ungefär som det låter när någon sover och andas djupt. Småstörande så klart, men inget att göra åt.

Runt halvvägs in i filmen, mitt i en lugnare scen, hörs plötsligt snarkningar ute till vänster från någon på en rad som är två, kanske tre rader längre fram. Flera av oss tittar åt det hållet och finner det komiskt mitt i den så allvarliga filmen. Faktiskt lite välkommet då det liksom bröt mönstret för en stund.

Vi konstaterar båda efter filmen att det blev ganska hårt för baken att sitta igenom denna andra film på kort tid på samma salong. Om det var radbytet (hårdare stolar på denna rad?) eller bara det faktum att man nog inte ska se mer än en film med minimal paus låter jag vara osagt.

---

April's Daughter (+3/5) - Mexiko

Om visningen: Då jag tar mig direkt från visningarna på Skandia till Grand, anländer jag runt en timme innan filmen ska börja. Lika bra att slå sig ner där, ladda mobilen och invänta insläppet än att riskera att man får en dålig plats på denna salong och film som jag ser fram emot.

En kvart innan filmen ska börja släpps man in. Väl inne i salongen får jag en bra plats, men kort därpå börjar mannen till vänster om mig att nysa och ha sig. Under stora delar av filmen hostar, snörvlar och harklar han sedan. Har iofs en plats mellan oss, men trevligt är det inte så klart.

När filmen börjar, går ridån upp och belysningen släcks. Men, formatet på duken är inte anpassat för filmen. Bildformatet på filmen är bredare än reklamen innan, så bilden går utanför på sidorna. Belysningen tänds åter upp lite lätt, men inledningen på filmen rullar vidare. Sedan släcks belysningen och "gardinerna" till höger och vänster dras åt sidan så vi äntligen kan se hela duken i det format som filmen ska ses i.

Någon minut efter att filmen börjat kommer en man in i salongen och sätter sig på den rad där jag sitter, till höger om kvinnan som sitter bredvid mig. Han uppträder sedan något nervöst, andas ut tungt någon gång och lutar sig framåt ett par gånger. Efter runt en halvtimme reser han sig upp och lämnar salongen. Undrar om han slank in utan biljett eller liknande. Skum var han hur som helst.

Runt tio minuter in i filmen (alltså efter att skummisen kom in, eller om det var i samma veva) börjar det låta till höger i salongen. Biopersonal gör något med utrustning eller liknande som står där. De öppnar sedan nödutgången som befinner sig längst fram till höger om bioduken. Dörren till nödutgången går sedan igen och de lämnar salongen. Men dörren går inte igen helt till nödutgången och lämnar då en glipa så att ljuset hela tiden lyser igenom under resten av filmen. Störande till en början, även om man efter ett tag glömmer bort det.

---

Mr. Long (+3/5) - Japan

Om visningen: Jag har alldeles för lång väntetid mellan den föregående filmen och denna (på samma biograf och salong, Grand 1). De nästan tre timmarna spenderas därför med middag, ta mig till Saga för att där köpa biljetter till Star Wars, ta mig tillbaka till närheten av Grand och gå och fika i min ensamhet. Trots det har jag nästan en timme kvar tills filmen ska börja när jag kommer tillbaka till Grand och väntar i foajén.

Filmen innan har haft ett Face2Face som slutar trekvart innan min film ska börja. Det samlas till slut ett gäng iranier som varit på filmen när regissören (iranier) kommer ut i foajén. Det kacklas på för fullt mellan regissören och landsmännen ända tills det i princip är dags att börja släppa in till min film med en kvart kvar.

Trots att insläppet sker en kvart innan filmen ska dra igång, börjar reklamen av någon anledning sent. Just nu ska den börja för sent, varför? Jag har nämligen kollat hur tunnelbanan går så att jag ska kunna ta mig hem direkt efter filmen. SL har nämligen i flera år haft en mycket "smart" grej på kvällen. Så 23:46 går t-banan som jag bör kunna hinna med då filmen ska sluta runt 23:39. Nästa t-bana går inte förrän 00:16, alltså en halvtimme senare (sen går den var 10:e minut igen).

Så p.g.a. att reklamen börjar för sent, är filmen exakt tio minuter försenad. Precis när eftertexterna börjar rulla tittar jag på klockan - 23:44. Omöjligt att hinna från bion till t-banan som går 23:46. Helt ofuckingbart tycker jag personligen. Min fjärde film för dagen och då vill man inte vänta nästan en halvtimme extra. Mest irriterande är så klart att SL inte kan fixa detta "fel" då det varit så i åratal. Men givetvis hade problemet inte uppstått om bara filmen börjat på någorlunda utsatt tid...

---

Onsdag 15:e november:

Cardinals (-4/5) - Kanada

Om visningen: Framme på Grand runt 35 minuter innan visningen ska ta och börja. Lika bra att ställa sig vid insläppet med en gång, tänker jag. Strax står det en man bredvid mig och väntar. Det visar sig vara producenten av filmen innan som ska gå in och hålla ett Face2Face. Med exakt en halvtimme kvar innan min film ska börja, hämtas mannen som stod bredvid mig in i salongen och påbörjar sedan sitt Face2Face.

Efter ett tag kommer en volontär och informerar oss i kön att de ber om ursäkt då visningen innan blivit försenad och att de nu har ett F2F.

Sedan dyker det upp en lite kortare man med mössa som stryker runt. Det är uppenbarligen inte en biobesökare, utan en zigenare som vill något. Han går sakta iväg till Grand 3-salongen och öppnar där dörren, men går inte in utan stänger den igen och vänder tillbaka. Han öppnar sedan dörren till Grand 1 och traskar in mitt under F2F och är borta en stund. Han kommer strax ut igen och den här gången går han förbi kön och beger sig istället uppför trappan till Grand 2. Efter ett tag kommer han ner med en stor svart sopsäck. Förmodligen har han tagit sopsäcken från en papperskorg som inte tömts, eller varit i ett utrymme. Han går sedan förbi kön igen och beger sig ut från biografen.

Sällskapet som står bakom mig börjar då prata om sina upplevda problem med zigenare där de jobbar/bor. Trevliga historier att lyssna på i väntan på att insläppet ska börja.

En annan volontär kommer nu och informerar om att de kommer skippa reklamen så att vår film kan komma igång på utsatt tid. Nu är det runt tio minuter kvar innan filmen ska börja.

Det F2F som började en halvtimme innan min film skulle börja, avslutas till slut strax efter kl. 19, då filmen skulle börja. Lite väl långt F2F kan jag tycka, speciellt när de vet att nästa visning ska börja. Lyckligtvis tänkte de till för en gångs skull med utsläppet från salongen. Så de på filmen innan fick lämna via nödutgången och vi kunde börja släppas in innan alla hade släppts ut. Nu var det dock två tjejer som satt kvar (som satt bredvid mig) som aldrig lämnade salongen. Så hur bra koll de hade låter jag vara osagt.

Filmen börjar ungefär 12 minuter för sent, trots att man skippar reklamen. Nu gör det inget för egen del då jag ändå inte har någon film efteråt, men lite bättre tidskoll borde de haft med F2F innan som inte hade behövt hålla på i 30 minuter. Minns tidigare år då de hållit på i 15 minuter för att man ska hinna med nästa visning.

Kul nog skulle det bli ett F2F även på min film och den kanadensiske regissören och manusförfattaren Grayson Moore presenterade lite kort filmen innan den drog igång.

Efteråt var det dags för ett F2F, ett mycket trevligt sådant. Vissa regissörer pratar bara för att få höra sin röst. Dessutom är frågorna som ställs inte alltid de bästa från moderatorns eller publikens sida, men nu var det oftast bra standard. Och den unge regissören visade sig ge en del intressanta svar som reflekterade över vad filmen bjöd på.

Utan att minnas allt som sas så sa han bl.a. att han nyligen hade gått ut universitetet och att stora delar av de som jobbade på filmen hade pluggat med honom, alternativt på samma universitet fast i andra årskullar.

Han fortsatte med att berätta lite om Peter Spence som han såg som sin vän och berättade om hur han (Spence) som ung spelade in en del med Kiefer Sutherland och att de båda lämnade Kanada för Hollywood när de var unga och bodde med Donald Sutherland. Men att hans karriär aldrig tog fart då han återvände till Kanada för en tjejs skull. Sedan fick han inga roller och "pensionerades" från skådespeleriet vid 22 års ålder.

Man spelade in filmen på totalt 15 dagar, varav 13 var "riktiga" inspelningsdagar med skådespelare och två för utfyllnadsscener. Han sa även att när de började spela in på våren var det fint väder och runt 10C. Men plötsligt började det snöa efter två-tre dagar och de fick ändra i manuset och inspelningsschemat för att få med snön i storyn (vilket funkade klart bra).

En av de sista grejerna han sa när moderatorn önskade honom lycka till med Impact Award som filmen var nominerad för, var att filmen inte vann. Han sa även att filmen kostade mindre än vad Impact Award-priset var. Tror han sa att budgeten för filmen var 790.000 kr när han räknade om det till svenska kronor.

F2F höll totalt på i 40 minuter, vilket jag tror är det klart längsta jag varit med om under de år jag besökt filmfestivalen. Men jag klagar inte. Trevligt med årets första F2F (det första jag skulle på blev inställt utan att man fick information om det på visningen).

---

Torsdag 16:e november:

Falling (-4/5) - Ukraina

Om visningen: Då filmen ska visas på Saga 2 som är en lite mindre salong och det ska vara ett Face2Face med regissören efteråt, är det lika bra att vara på plats i god tid, tänker jag. Det är en del folk på plats på Saga när jag anländer, men eftersom det finns fyra salonger verkar de flesta vänta på att deras visningar ska börja och inga köer syns.

Ställer mig till slut och väntar vid insläppet och lyssnar på lite musik fram tills att man börjar släppa in runt en kvart innan filmen ska börja. Då jag hade varit på en film tidigare på salongen under festivalen och fått ont i nacken av att sitta lite för nära och inte i mitten, valde jag nu att sitta längst bak i mitten.

Salongen fylls till slut på som väntat och blir i princip helt fullsatt. Problemet är att flera kommer efter att man släckt ner och filmen har börjat, vilket blir klart störande under inledningen av filmen då ljuset utifrån lyser rakt in i salongen varje gång dörren öppnas och folk ska försöka hitta de enstaka platserna som finns kvar. Har för mig att man förr om åren inte släppte in efter att filmen börjat, men nu verkar det inte finnas någon sådan regel.

Regissören Marina Stepanska presenterar filmen lite kort som en tyst film innan den drar igång. Ja, många tysta scener finns det även om det inte är några utdragna och trista scener direkt som jag befarade. Dessutom får man två scener där det är riktigt högt ljud på en klubb som spelar hög musik. Detta får ett par personer i publiken, inklusive kvinnan till höger om mig att hålla för öronen under dessa scener.

F2F efter filmen håller på runt 20 minuter och de kanske intressantaste sakerna regissören säger är att hon gillar Noah Baumbachs stil med hur han brukar berätta om vanliga amerikaner. Så hon har försökt att berätta om vanliga, nutida ukrainare. Det är nämligen vanligt inom ukrainsk film att antingen försköna och inte visa verkligheten eller berätta om dåtiden och hur illa de hade det, enligt henne.

Hon berättar även att filmen spelades in i kronologisk ordning och att de märkte att de fick "muskler" som hon beskrev det, självförtroende för vad de gjorde. På så vis fick filmen lite mer fart allt eftersom (och det håller jag med om).

De två i huvudrollerna ska också ha varit debutanter, vilket inte märktes då båda var bra och alltså hade fin kemi ihop.

Sen lär 100% av filmen varit finansierad av staten och att hon hade fria tyglar att göra det hon ville, vilket var intressant att höra då det trots allt var hennes långfilmsdebut (hon hade gjort ett par kortfilmer tidigare).

---

Thelma (4/5) - Norge

Om visningen: Kommer till Grand i god tid direkt från föregående film på Saga. Vet att det ska vara ett Face2Face på filmen innan, så det finns ingen chans att insläppet kommer börja tidigt. Dessutom är det fransmannen Laurent Cantet som ska vara med på det F2F. När jag sitter och väntar i foajén kliver den franske regissören in på Grand 1 tillsammans med annat festivalfolk.

Filmen ska börja 21:30. Egentligen hade jag kunnat ställa mig vid insläppet redan när Cantet gick in, vilket var 20:55. Men jag sitter kvar till 21:05 då det dykt upp tre-fyra stycken som står vid insläppet. Då ställer jag mig bakom dem. Rätt vad det är kommer det in en del folk i foajén som genast ställer sig bakom mig, medans de som satt bredvid mig ställer sig bredvid mig. Från höger kommer dessutom två tjejer som bildar en egen kö så att de står längst fram bredvid vår kö. Sådant hatar jag verkligen. Det finns en kö, ställ dig i den, inte på sidan om den. Har tjafsat förr om åren, orkar inte med det nu, men störande är det.

När till slut insläppet drar igång, får jag en bra plats. De där två äckliga tjejerna som bildade sin egen kö har givetvis satt sig på samma rad, men som tur är sitter två äldre kvinnor mellan dem och mig.

Visningen är slutsåld, så ingen idé att lämna mellanrum. Mycket riktigt blir det en fullsatt visning med endast någon enstaka ledig stol.

Det blir ett stort problem under hela visningen och det stavas de som sitter direkt till vänster, höger och bakom mig. Minsta problemet är kvinnan till höger om mig som halvvägs in börjar äta lakritspastiller eller liknande som luktar då och då. Värre är det däremot med paret till vänster om mig. De har med sig en chipspåse version stor, och så är det Sourcream & Onion - det känner jag på den sura lukten. Under HELA visningen. De äter nämligen bara några chips åt gången så att det ska räcka de två timmarna, usch. Och så låter det givetvis varje gång de plockar ur påsen. Den där sura lukten får mig att vilja smälla till någon.

Dessutom sitter personen precis bakom mig och hostar då och då under hela filmen, vilket inte är så trevligt när det är rätt i nacken/öronen. Man vill ju koncentrera sig på filmen och inte störas av sur lukt från vänster, lakrits från höger och hostande rakt bakifrån. Lakritsen rensade förvisso den sura chipslukten, så den störde minst.

Joachim Trier och hans samarbetspartner Eskil Vogt (manusförfattare) deltar efter filmen på ett Face2Face där de samtalar med någon från Svenska Dagbladet, har jag för mig att det är. Svenska Dagbladet-herren är uppenbarligen en filmkritiker eller liknande, och kan väl sina grejer. Men han tar upp alldeles för mycket plats med sina personliga åsikter och historier. Som tur är blir det efter ett tag bättre när publiken får ställa frågor och det blir ett trevligt samtal.

Det hela håller på i 40 minuter och det pratas inte minst om influenser och hur alla ser något annat som de själva inte ens tänkt på. Regissörer som De Palma, Hitchcock, Haneke, Tarkovsky och Kubrick kommer på tal. Givetvis kul för en filmälskare och det är intressant att höra att de två är filmnördar. Dessutom säger de att de får göra vad de känner för att göra vad gäller film.

Allt som allt ett trevligt F2F som är välkommet efter att ha sett filmen och höra lite mer vad som inspirerade och hur den tagits emot både på hemmaplan och utomlands. Dessutom med en del roliga historier som de båda berättar, inte minst där de olika regissörerna som nämnts tidigare tas upp.

---

Fredag 17:e november:

The Testament (+3/5) - Israel

Om visningen: Framme på Grand tjugo minuter innan filmen ska börja. Ställer mig direkt i kön som person #4. Det är bra att vara på plats i god tid för att få en bra plats på den lilla salongen på Grand 4 som är slutsåld.

En äldre kvinna som sitter på samma rad konverserar med en man och säger att hon minns att hon var på Grand och såg en film samma dag som Olof Palme besökte biografen och senare blev ihjälskjuten. Hon sa dock att hon var på en tidigare visning och inte samma film som Palme gick och såg.

Mannen som sätter sig bredvid mig sitter och snörvlar lite lätt innan filmen drar igång. Tänker då att det kommer bli ett störningsmoment, men skönt nog blir det inte det. Däremot stör istället mannen som sitter bredvid honom (mannen som konverserade med kvinnan som gick på Grand samma dag som Palme). Den mannen börjar andas tungt ungefär halvvägs in som om han sover eller liknande. Så går det när det är en del äldre/pensionärer som går på festivalen. Inget jätteproblem, men likväl svårt att missa.

---

Brigsby Bear (3/5) - USA

Om visningen: När jag kommer till Victoria står redan Henke och Carl först i kön utanför Victoria 2. Det är då runt 20 minuter tills filmen ska börja. Vi pratar lite kort innan vi börjar släppas in.

Vi tar upp sex platser på oss tre eftersom vi tror att det blir halvtomt på visningen. Det verkar det också länge bli, men precis innan filmen ska börja väller det plötsligt in ett gäng, mestadels äldre. Skönt nog hittar de andra platser och vi kan sitta kvar som vi satt med mellanrum mellan oss.

Efter visningen beger sig Carl till en annan biograf. Henke berättar att han tar och skipper sina nästa två filmer, varav den första jag ska gå på. Vi tar dock en kort, men trevlig fika innan jag måste till nästa visning (på samma salong, Victoria 2) och Henke beger sig hemåt.

---

Les Affamés (-4/5) - Kanada

Om visningen: När jag kommer till insläppet på Victoria 2 är dörrarna redan öppna. Inne i salongen är det en del folk, men jag hittar några platser på raden där jag vill sitta. Slår mig till slut ner bredvid en höggravid kvinna. På min andra sida, med en plats mellanrum, sitter en man som jag efter ett tag hör snörvla en del, uppenbarligen förkyld. Visar sig inte bli så störande under filmens gång, men han hostar givetvis till och snörvlar ett par gånger. Den höggravida kvinnan till vänster om mig smeker ofta sin mage och lever sig in i filmen, bl.a. en gång då hon säger "Men spring då, spring!" när våra hjältar hör att något är på ingång...

Bakom mig sätter sig ett par precis innan filmen ska dra igång. Efter ett tag undrar tjejen om det är rätt film de är på. Kort efter att filmen dragit igång, i andra scenen eller så, lämnar de salongen. Om de skulle på en annan festivalfilm eller bara hamnade fel låter jag vara osagt.

---

Lördag 18:e november:

The Florida Project (+3/5) - USA

Om visningen: Kommer till Skandia trekvart innan filmen ska börja och möter upp Henke. Då det kommer vara mycket folk ställer vi oss tidigt i den korta kön. Vi pratar en stund innan Carl ansluter med Jennifer. Trots att det är mycket folk som väller in får vi bra platser eftersom vi var så pass tidiga. Visningen blir sedan i princip fullsatt. Skönt nog hoppar man över reklamen och börjar filmen direkt, på utsatt tid också.

En sak som vi alla noterar efter filmen är att ljudet på dialogen var lite låg vilket gjorde att det inte alltid var så lätt att höra vad som sas då det var otextat. Nu missades nog inte så mycket av dialogen, men noterbart hur som helst.

Jag kunde även konstatera att det är hårt att sitta på Skandia. Filmen var upp emot två timmar och det kändes rejält för baken mot slutet. Detta hade jag även känt tidigare på Skandia, men då såg jag två filmer efter varandra.

Efter visningen skulle jag vidare till nästa visning och sa adjö till de övriga innan jag begav mig mot Grand.

---

Call Me by Your Name (3/5) - Italien/USA

Om visningen: Går direkt från min förra visning på Skandia till Grand. När jag kommer in i foajén 20:40, ser jag till min förskräckelse att det redan står folk och köar. Filmen ska börja 21:30! Går snabbt på toa och ställer mig sedan i kön. Det är en 12-15 personer framför mig, så lite nervös är jag för att inte få en bra plats på raden jag vill sitta på.

Samtidigt som det bildas en allt längre kö till Grand 1, ska flera personer till Grand 3 där det är en vanlig bioföreställning. De flesta av dem har ingen aning att det är en filmfestival på gång då de klämmer sig förbi kön och frågar undrande varför det är sådan kö.

Strax innan insläppet börjar får jag syn på de jag lite skämtsamt kallar för Mr. Kidd och Mr. Wint, som givetvis står långt fram i kön. Dessa två herrar har jag tidigare sett på festivalen då de gått på flera filmer jag gått på, men detta var första gången jag såg dem i år (på sista filmen för övrigt).

När det äntligen släpps in får jag en ganska bra plats på raden jag ville ha, så jag är nöjd. På samma rad sitter givetvis Mr. Kidd och Mr. Wint...

Butch-kvinnan till vänster om mig sätter in snus innan filmen drar igång, och sedan ett par gånger till under filmens gång. Den distinkta snuslukten är svår att värja sig emot.

Tyvärr blir det en del spring efter att filmen dragit igång då volontärerna ska få in folk på de sista platserna. Då det är mörkt i salongen springer hela tiden en volontär framför min rad för att visa eftersläntrarna. Det lugnar ner sig efter kanske tio minuter. Eftersom det ändå inte var en film jag verkligen såg fram emot, störde det inte så jättemycket. Men bra är det inte att det blir en massa spring och störningsmoment när filmen dragit igång.