The Endless

Titel: The Endless
Genre: Mysterium/Thriller/Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 2017
Regi: Justin Benson & Aaron Moorhead
I rollerna: Justin Benson, Aaron Moorhead, Tate Ellington, Callie Hernandez

Handling: Flera år efter att de flytt en sekt som tonåringar återvänder bröderna Aaron och Justin till sitt forna hem efter att de mottagit ett mystiskt meddelande. Aaron dras snabbt in i sitt gamla liv igen, men Justin är inledningsvis fortsatt obekväm. När märkliga saker börjar hända som verkar stämma överens med sektens ovanliga axiom börjar dock båda bröderna undra om gruppens tro är vettigare än de trott.

Omdöme: Bröderna Justin (Justin Benson) och Aaron (Aaron Moorhead) lever ett trist liv efter att ha lämnat en sekt för flera år sedan. De bor tillsammans och jobbar som städare (något som fick mig att tänka på ett avsnitt från tv-serien Seinfeld där man skämtar om sekt och städfirma).



En dag får de ett paket som innehåller ett band. När de spelar upp bandet är det en sektmedlem som spelat in ett meddelande. Aaron har ingen direkt mening med livet och får nu en stark "hemlängtan" och vill åka och besöka sekten. Justin, som vill att hans bror ska rycka upp sig, går med på att åka dit och hälsa på över en dag.



Återkomsten till sekten blir till en början en smått gemytlig tillställning där de flesta är glada över att återse Justin och Aaron som bjuds på mat, hembrygd öl, gruppaktiviteter och samling runt lägerelden. Givetvis finns här även nya medlemmar då bröderna varit borta i runt tio år. Snart står det klart att medlemmarna inte har åldrats. Som om det inte vore nog sker oförklarliga saker som får bröderna att bli splittrade. Den ene vill lämna så fort det går medan den andre vill stanna...



Det är mycket att ta in och analysera med den här filmen. Den har mycket på gång, något den inte alltid klarar av att få ihop. Det blir aningen splittrade scener på sina håll där man fascineras av mystiken samtidigt som man känner att det inte alltid får så stor betydelse för storyn. Här tycker jag att de hade kunnat göra ett lite bättre jobb. Men det här är en film där man nog gör bäst i att följa med in i denna värld och fundera i efterhand. För här finns mycket att fundera på.



Är det något jag gillar med filmen så är det den småkusliga stämningen som byggs upp genom de många sakerna man får ta del av, precis som Justin och Aaron gör. Detta till musik som förhöjer och gör det än mer mystiskt och stämningsfullt. Samtidigt är det på sina håll en något frustrerande film då man känner att den har en svacka och även blir lite långsam emellanåt, trots att det alltså händer en hel del under filmens speltid som man behöver bearbeta. Gillar en del med filmen väldigt mycket men det hade kunnat bli en wow-upplevelse om man finslipat vissa egenskaper.



Det är inte lika bra som trevliga Martha Marcy May Marlene (2011), en annan "sektfilm". Men så är det här också en mer egen film som tar ut svängarna mer med sci-fi inslag. Det blir kanske lite mer åt Kill List (2011) i vissa avseenden blandat med Primer (2004). Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

---

Om visningen: Då det inte varit några direkta köer på de tre tidigare filmerna jag varit på, väljer jag att komma till visningen på Saga något senare än tidigare. När jag kommer fram är det runt 25 minuter innan filmen ska börja och det är redan hyfsat lång kö (givetvis). Henke och Jojje ska också gå på filmen och sitter vid sidan och väntar. Vi ställer oss tillsammans i kön och pratar lite.

Efter en stund kommer en volontär och går runt och pratar med folk i kön. Vi informeras om att det är ett Face2Face efter filmen innan så vi kommer inte bli insläppta förrän kl. 20 då filmen ska börja. De kommer hoppa över reklamen (på runt tio minuter) och sätta igång filmen med en gång.

Någon minut efter kl. 20 släpps vi äntligen in på Saga 2 som inte är någon jättestor salong, men ändå större än inte minst Saga 4. Väl inne i salongen väljer Jojje och Henke platser. Även om det känns som vi sätter oss relativt mycket i mitten, blir det ändå att man får vrida huvudet lite åt sidan då duken är ganska nära.

Efter runt en halvtimme, kanske lite mer, börjar jag känna att det gör ont i nacken eftersom jag alltså vrider på huvudet hela tiden. Inte alls skönt. Får till slut vrida lite på kroppen och liksom sitta snett istället. Det blir då något bättre för nacken, men givetvis inte så skönt för resten av kroppen inklusive ryggen och ena knät som nu touchar ryggstödet framför. Egentligen ingen stor grej, men eftersom man inte kan sträcka på benen på Saga-salongerna så blir den nästan två timmar långa filmen lite påfrestande mot slutet. Inte en helt optimal visning med andra ord, men filmen är tillräckligt intressant för att man snabbt ska glömma problemen - för en stund.