

Titel: Bulhandang / The Merciless
Genre: Kriminaldrama
Land: Sydkorea
År: 2017
Regi: Byun Sung-hyun
I rollerna: Im Si-wan, Sul Kyoung-gu, Jeon Hye-jin, Kim Hee-won
Handling: En ärrad gangster och en polisinfiltratör blir vänner under tiden de avtjänar ett fängelsestraff. När de sedan släpps och kastar sig in i den undre världen på var sitt håll börjar den ene snart tvivla på den andres lojalitet.
Omdöme: Man blir sällan besviken på en korean, speciellt inte när de kommer i form av kriminalare och thrillers. Denna hade jag kanske inte så stora förväntningar på då jag fick en känsla av att den skulle vara lite mindre seriös än vad jag vill se. En del humor är aldrig fel och det brukar koreanerna lyckas integrera bra i dessa filmer. Men här kändes det (av trailern att döma) att det skulle bli mer slagsmål, en del action och komedi, men mindre svärta.

Det hela börjar ungefär som väntat. Den unge polisinfiltratören Hyun-soo (Im Si-wan) sätts i fängelse under en 3-års period. Målet är gangstern Jae-ho (Sul Kyoung-gu) som han ska komma nära och försöka infiltrera under fängelsevistelsen. Historien hoppar sedan mellan tiden i fängelset och när de två blivit frisläppta och kan börja samarbeta på utsidan. Polisinfiltratören avslöjar dock under fängelsevistelsen att han är polis, något Jae-ho kan få nytta av - om de kan lita på varandra vill säga.

Det är inte någon av de bästa koreanerna, speciellt under filmens första timme eller så. Det blir ungefär som väntat och känns lite för simpelt, utan den där finessen man önskar och förväntar sig av en bra korean. Men sakta men säkert stiger intensiteten och svärtan i filmen ökar. Det hela trissas liksom upp ett snäpp, något som kommer lite oväntat då filmen inte riktigt visat de tendenserna under stora delar av speltiden.

Vad som blir tydligt ju längre in man kommer är att ingen kan lita på någon och alla ser om sitt eget hus. Vad det får för konsekvenser funderar de inte över särskilt mycket, men givetvis leder det till blodspillan. Man har egentligen tre karaktärer som styr och ställer. Det är polisinfiltratören Hyun-soo, gangsterledaren Jae-ho samt den ansvariga för polisoperationen, kvinnan Chun In-sook (Jeon Hye-jin). Hon är inte att leka med och är inte sen med att utnyttja sin polisinfiltratör för att få resultat, även om det inte alltid är enligt regelboken eller särskilt etiskt.

Det är lite synd att filmen inte hittar rätt redan från början, för då hade detta kunnat bli riktigt bra. Den inledande timmen blir därför lite trevande och man håller på att tappa intresset eftersom det bara verkar komma att fortsätta i den stilen. Men sen bjuds man på en lite annan ton med flera bra scener och sekvenser som höjer det hela. Det känns som det blir en kvalitetshöjning rakt av, inte minst med fotot, stämningen och storyn. Betyget hamnar till slut på en stark trea. Men det är lite som natt och dag mellan filmens första och andra halva, synd. Dock klart sevärt till slut.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8
---
Om visningen: Direkt efter min förra visning på söder och Victoria, bär det av mot Hötorget och Skandia. Är osäker på om jag kommer hinna innan insläppet drar igång, men skönt nog ska Henke från Fripps filmrevyer på samma visning och håller en plats ifall jag kommer lite sent.
Anländer till biografen runt 20:55 (filmen ska början 21:15). Till min förvåning är det inte så mycket människor som jag hade väntat mig. Insläppet har inte heller påbörjats så jag letar enkelt rätt på Henke som är där med två vänner. Vi pratar en stund innan det är dags för insläpp. Mitt festivalkort funkar än en gång utan problem, skönt.
Inne i salongen sätter jag mig bredvid Henke och pratar lite om festivalen och lite film innan filmen drar igång. Eftersom det visar sig vara glest med besökare, finns det gott om plats att välja på. Då jag har en tjej framför mig som sitter rakryggad och täcker nederkanten av duken med sitt hår, väljer jag att sätta mig lite längre bort för att se hela duken.
Varken innan eller efter filmen är det ingen som informerar om det Face2Face som ska vara efter filmen. Då alla börjar lämna salongen och inget verkar hända, lämnar även jag till slut. Går sedan och frågar några av volontärerna om det inte skulle vara ett F2F, men den första vet inget och frågar en annan. Han ser ut som om han precis satt sig på en kaktus och frågar mig om det skulle vara ett F2F. Jag svarar att det åtminstone stod så i programmet, men det är inget de känner till.
När jag kommer hem kollar jag upp detta på festivalsidan och visst skulle det vara ett F2F, men nu står det att det är inställt. Den informationen borde man ju trots allt ha fått innan visningen skulle börja när de presenterade filmen. Även om det inte gjorde så värst mycket att det inte blev något F2F, så var det något jag såg fram emot. Det är trots allt alltid trevligt med F2F, vare sig filmen är bra eller inte.
Ja det lite färre på visningen än vad som förväntades. Det var trevligt att ses och se filmen ihop! :-)
SvaraRaderaDu har helt rätt i att filmen är starkare under andra halvan, jag tänkte inte på det förrän jag läste det här. Tyckte filmen var trevande och utan fokus den första timmen. Vissa av uppgörelserna mot slutet var lite bättre. Detta är en film som jag först tyckte var värd en trea men jag har jackat ner den till en tvåa.
https://fripp21.blogspot.se/2017/11/the-merciless-2017.html
Det var vår första visning ihop under årets festival, och jag håller med om att det var trevligt, dessutom med överraskande få människor på Skandia.
RaderaFör egen del växte filmen som sagt under andra halvan. Den gick från att vara ganska ointressant till att bjuda på fler och fler bra scener.
Så här i efterhand har den kanske bleknat en del i jämförelse med de bästa koreanska, men en trea till stark trea är det i mina ögon.
En tvåa för dig är ju godkänt, så det kan man ta ;)