

Titel: Who We Are Now
Genre: Drama
Land: USA
År: 2017
Regi: Matthew Newton
I rollerna: Julianne Nicholson, Emma Roberts, Jimmy Smits, Zachary Quinto
Handling: En kvinna som nyligen kommit ut efter ett 10-årigt fängelsestraff försöker få ordning på sitt liv och ansöker om att få vårdnaden om sin son.
Omdöme: Första gången jag lade märke till Julianne Nicholson var när hon spelade i den stjärnspäckade August: Osage County (2013) mot bl.a. Meryl Streep och Julia Roberts. Det var dock Nicholson som lämnade störst avtryck i den och nu när hon hade huvudrollen i denna film blev jag lite nyfiken.

Hon spelar Beth som nyligen avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och försöker komma på benen igen. Hon vill få tillbaka vårdnaden om sin son som uppfostrats av hennes syster och nuvarande make. Problemet är att systern och hennes make inte tänker släppa taget om pojken bara så där, så Beth har vänt sig till en advokatfirma som hjälper henne. På firman jobbar den unga och ambitiösa Jess (Emma Roberts) som försöker göra det bästa för sina klienter samtidigt som hon har en krävande mamma och en syster som ska gifta sig.

Detta blir ett välspelat drama som fungerar på flera plan. Det finns hela tiden något som för handlingen framåt, även om det inte alltid behöver hända så mycket. Bl.a. kommer mer och mer fram om varför Beth suttit inne. Samtidigt försöker hon hitta ett nytt jobb, få vårdnaden om sin son och träffar en man på en bar. Hon är ingen perfekt människa, men det är inte så konstigt att hon har svårt att hålla känslorna i styr. Man förstår hennes frustration, även om man också förstår omgivningen som ryggar tillbaka en del när de vet att hon suttit inne i tio år. Fängelsevistelsen har uppenbarligen förändrat Beth, vilket är fullt förståeligt.

Julianne Nicholson är mycket bra i huvudrollen, även om det är en tacksam roll att spela. Den är nyanserad och prestationen hade lätt kunnat kännas lite krystad och fått en att förlora sympati för henne. Men hon klarar det bra rakt igenom och det gör att man känner för henne. Detsamma kan sägas om de flesta som sköter sig bra. Det är t.ex. kul att återse Jimmy Smits i en större biroll. Jason Biggs (från American Pie-serien) dyker också upp på ett hörn i en seriös roll som funkar. Dessutom visar sig Emma Roberts vara en trevlig bekantskap som jag inte kände till sedan tidigare. Överhuvudtaget är det skönt att slippa de allra mest kända ansiktena vilket bara får det hela att kännas mer äkta. Svag fyra.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.0
---
Om visningen: Kommer till Skandia runt en kvart innan filmen ska börja. Insläppet har redan börjat så det är bara att gå fram till insläppet och ta sig in.
Eftersom det är en stor salong finns det gott om plats att välja på så en av favoritraderna väljs. Till vänster sitter en tjej som redan slänger i sig sina popcorn. Till höger om mig sätter sig efter ett tag en äldre herre. När filmen ska ta och börja prasslar det till som godispapper och han stoppar i sig något som snart luktar mint. Under inledningen av filmen hör jag sedan hur han andas tungt, men som tur är blir det inget störningsmoment efter ett tag då man kommer in i filmen.
Allt som allt blir det en trevlig och lugn föreställning, långt ifrån halvfullt.
Efter filmen bär det av för en bit mat med en gammal vän. Har nämligen flera timmar till nästa film på kvällen...
Emma Roberts har jag sett i We are the Millers och Valentine’s day. Hon är bra.
SvaraRaderaFilmvisningen berkar ha gått bra trots mintmarodören.
Filmen verkar som en intressant drama. Denna hade jag inte spaning på alls.
Det var en film jag inte visste så mycket om, men som jag fick en känsla av skulle kunna vara något. Kul när man har rätt.
RaderaHörde även andra prata gott om den på festivalen.