Chained

Titel: Chained
Genre: Skräck/Thriller
Land: Kanada
År: 2012
Regi: Jennifer Lynch
I rollerna: Vincent D'Onofrio, Eamon Farren, Julia Ormond, Jake Weber

Handling: När han var 9 år gammal blev Tim och hans mamma bortförda av taxichauffören och seriemördaren Bob. Tims mamma mördades och Tim blev en fastkedjad slav som tvingades att begrava kropparna till de unga kvinnor Bob tog hem och mördade. Den nu tonårige Tim och Bob har utvecklat en störd fader- och sonrelation till varandra, men kommer bandet att brytas mellan "familjen" och den skräck deras relation sprider omkring sig?

Omdöme: Dottern till David Lynch, Jennifer Lynch, gjorde den lilla thrillern Surveillance (2008) som inte alls var tokig och blev ganska uppmärksammad. Däremot känns det som det var desto mer tyst om denna seriemördarthriller som hon regisserade några år senare.



I rollen som den seriemördande taxichauffören Bob ses den duktige Vincent D'Onofrio. En dag plockar Bob i sin taxi upp en mor och hennes 9-årige son efter att de varit på bio tillsammans. Istället för att köra hem dem kör han dem till sitt hus som ligger isolerat från grannar. Modern dödas, men av någon anledning låter han den 9-årige pojken leva. Det finns en orsak till det. Bob gör pojken till sin slav som ska städa upp, laga mat och annat i hemmet. Om han inte lyder eller gör något Bob inte gillar kommer han få stryk. Han kallar pojken Rabbit.



Till en början känner man att det borde vara självklart att seriemördaren Bob skulle döda pojken, vittnet. Men han har alltså en plan och vi som tittare får sedan följa de två. Åren går och Rabbit (Eamon Farren) växer upp och är snart i de övre tonåren. Bob fortsätter kidnappa och mörda unga kvinnor, samtidigt som Rabbit lär sig allt om människor och människokroppen från böcker Bob ger honom. Är det så att Bob en dag vill att Rabbit ska gå i hans fotspår tro?



Det första man måste säga är att de två skådespelarna i huvudrollerna sköter sig mycket bra, speciellt Vincent D'Onofrio som inte bara spelar en elak jäkel. Han spelar inte rollen som en spritt språngande galning, utan någon som både är elak, kalkylerad och smart. Dessutom gillar jag hur han pratar, med liksom något av ett talfel eller liknande. Eamon Farren som Rabbit får ofta stå åt sidan när D'Onofrio är med, men gör vad han ska och funkar även på egen hand, inte minst passar han utseendemässigt.



Det må inte vara den bästa thrillern eller seriemördarhistorien man sett. Men den bjuder på något lite annorlunda och upplägget är det inget fel på. Inte heller på genomförandet. Man väljer att inte visa så mycket till en början, men sakta men säkert blir våldet mer visuellt och kryper liksom fram på en.



Precis som med Surveillance (2008) finns här en twist och även om jag inte är säker på om den riktigt funkar fullt ut eller inte, så blir det en nervig avslutning på det hela där alla svar inte serveras på ett fat. Stora delar av filmen är nerviga och D'Onofrio och hans Bob kan läggas till skaran minnesvärda seriemördare på film.



Lite intressant är det när man läser en intervju med Jennifer Lynch där det bl.a. framgår att filmen skulle ha varit längre, men att de tvingades klippa ner den till runt 90 minuter. Att hon gärna skulle vilja släppa en Director's Cut-version om hon fick chansen för att få med en del av det hon tvingades ta bort. Dessutom en intressant detalj som jag inte tänkte på och det är att det under eftertexterna hörs ljud som kan berätta lite mer av vad som hände sen, intressant.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.4