
Titel: Enemy Mine / Fiender
Genre: Action/Äventyr/Sci-Fi
Land: USA/Västtyskland
År: 1985
Regi: Wolfgang Petersen
I rollerna: Dennis Quaid, Louis Gossett Jr., Brion James, Richard Marcus
Handling: Två olika varelser, en människa och en ödlevarelse, störtar, efter en strid, med sina rymdfarkoster på en planet. De var fiender och ville bara döda varandra, men nu måste de samarbeta för att överleva planetens alla faror.
Omdöme: Efter att Wolfgang Petersen gjorde klassfilmen Das Boot (1981), blev det något helt annat med fantasyfilmen The NeverEnding Story (1984). En film som är allt annat än bra i mitt tycke. Denna film kom året senare och det fanns vissa farhågor om att det kunde bli ett liknande magplask vad gäller effekterna och annat.

När det hela inleds är det som en b-film som försöker vara något i stil med Star Wars (1977) där vår hjälte Willis E. Davidge (Dennis Quaid) är stridspilot likt Luke Skywalker. Det känns minst sagt krystat med billiga effekter och svagt skådespeleri. Willis ger sig iväg från sin grupp för att försöka skjuta ner den sista fienden. I sin iver att få tag på fienden dras båda in i en planets omloppsbana och kraschar på planeten.

Willis bryr sig inte direkt om att han kraschat på en öde planet eller hur han ska överleva. Han tänker leta upp platsen där fienden kraschat och döda honom, eller det. Det visar sig vara en s.k. drac, en ödlevarelse som varken är en man eller en kvinna. En hen helt enkelt. Willis träffar snart på dracen, men innan han hinner döda hen, drabbas den ogästvänliga planeten av ett meteorregn. Willis och dracen måste nu motvilligt samarbeta. Willis kallar dracen för Jerry (Louis Gossett Jr.).

Willis och Jerry går från att vara bittra fiender till att få respekt för varandra och lära sig från varandras kulturer. Det är inte alltid lätt, men de har inte mycket val om de vill försöka överleva på planeten. Samtidigt finns inga garantier för att de någonsin kommer komma därifrån. Deras egna tror att de är döda. Men Willis och Jerry kämpar på och tiden går.

Efter runt halva speltiden tänker man vad mer de kan göra med storyn, för det blir lite upprepande efter ett tag. Visst händer en del, men mest blir det en vänskap som växer fram och som man får ta del av. Ska det hålla på så resten av speltiden, undrar man. Nej, det kommer några vändningar som får fart på det hela lite bättre. Äntligen utforskas planeten lite mer, vilket är konstigt att man inte gör tidigare. Det borde man nog valt att göra tidigare för att känna att det händer lite mer.

Under den sista tredjedelen ändrar filmen karaktär, vilket är välkommet. Det är nämligen något trista miljöer på planeten, som till viss del har studiokänsla över sig och då och då även känns som taget från en fantasysaga. Äntligen byter man miljö och det blir desto bättre när man hamnar ombord ett rymdskepp. Plötsligt höjs intresset och det blir faktiskt ganska snyggt där på rymdskeppet. Detta hade man velat ha mer av, fått med det tidigare också. Resten blir mer actionbetonat och funkar ganska bra, även om det finns gott om budskap och blir lite väl Disney-aktigt mot slutet. Sett till hela filmen är det lite utdraget och hade enkelt kunnat kortats ner till en speltid på runt 90 minuter.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.9
Den här finns med på min måste-köpa-se lista, verkar vara något för mig.
SvaraRaderaVet att många gillar denna och att den fått kultstatus. Så det är klart att du ska försöka se den när tillfälle ges :)
Radera