Robinson Crusoe on Mars

Titel: Robinson Crusoe on Mars / Robinson Crusoe på Mars
Genre: Sci-Fi/Äventyr
Land: USA
År: 1964
Regi: Byron Haskin
I rollerna: Paul Mantee, Victor Lundin, Adam West, Barney

Handling: Strandsatt på Mars måste en astronaut, med bara en apa som sällskap, finna vatten, syre och andra saker han behöver för att överleva. En dag ser han något i den röda sanden. Är han inte ensam på den öde planeten?

Omdöme: Hela 50 år innan The Martian (2015) hade vi denna lilla Mars-film. Efter ett misslyckat uppdrag i rymden, hamnar en bemannad raket i omloppsbana runt Mars. De två astronauterna måste skjutas ut i räddningskapslar och landar på Mars. De separeras dock och hamnar på olika platser. Den ene av dem får sällskap av en liten apa som var med ombord i forskningssyfte. Nu måste han försöka överleva och göra sig hemmastadd i sitt nya hem.



Vad man ska ha klart för sig är att filmen gör det bästa man kan. Det blir lite komiskt, men ändå charmigt på något sätt som gör att man kan förstå om denna film ses som en kultklassiker idag. Rymdfarkoster och lite annat som far omkring har animerats. Det gör att det emellanåt känns som en tecknad film, vilket givetvis är kul. Resten av filmen är till stora delar välgjord och även om en del filmats i studio så är en hel del inspelat i Death Valley med passande miljöer.



Filmen har inte många karaktärer och det är i princip den ena astronauten, spelad av Paul Mantee som får dra det tyngsta lasset. Den andra astronauten, spelad av Adam West som bara något år senare skulle spela Batman, tror man ska vara huvudpersonen. Men han försvinner snabbt från handlingen. Istället får huvudpersonen sällskap av apan Mona och träffar till slut på den han kallar för Friday, spelad av Victor Lundin. Han har för övrigt samma fula frisyr som Randy Quaid har i Kingpin (1996).



Det blir något av ett äventyr under filmens första halva när Paul Mantee ses försöka fixa och trixa för att överleva på Mars. Under andra halvan övergår det mer åt sci-fi hållet där fientliga tefat dyker upp och börjar terrorisera området. Det blir nu lite upprepande då tefaten bara verkar skjuta laserstrålar mot Mars yta på måfå. Det blir mest bara en anledning för vår astronaut och hans apa att tvingas bort från sin bas, sitt "hem" och utforska mer av planeten. Till slut rinner det hela mest ut i sanden och slutet känns minst sagt förhastat.



Lite kul att regissören Byron Haskin efter att bl.a. ha gjort noir-filmerna I Walk Alone (1948) och Too Late for Tears (1949) blev känd för sina sci-fi filmer under 50- och 60-talet, som t.ex. The War of the Worlds (1953) och denna. Han hade jobbat med specialeffekter tidigare så det kanske inte var så konstigt att det till slut blev sci-fi för hans del.



2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6