onsdag 27 december 2017

Stick



Titel: Stick
Genre: Action/Kriminaldrama
Land: USA
År: 1985
Regi: Burt Reynolds
I rollerna: Burt Reynolds, Candice Bergen, Charles Durning, George Segal

Handling: När Stick släpps ur fängelset är han fast besluten att slå sig in på den hederliga banan. Men det blir svårare än han trott.

Omdöme: Vad har denna, Mr. Majestyk (1974), 52 Pick-Up (1986), Jackie Brown (1997) och Out of Sight (1998) gemensamt? De är alla kriminalare/deckare skrivna av deckarförfattaren Elmore Leonard. Denna är den av de nämnda filmerna som är minst känd och fått svagast kritik. Men Elmore Leonards historier brukar kunna vara tilltalande och har oftast en stil som uppskattas.



Ernest "Stick" Stickley (Burt Reynolds) har precis avtjänat sju år för väpnat rån. Han beger sig ner till Florida för att där söka upp en gammal vän, Rainy (José Pérez). Han tar med Stick på ett litet uppdrag som ska ge en bra slant. Det enda de behöver göra är att hämta en väska hos en man som heter Chucky (Charles Durning) och ta väskan ut till träskmarkerna i Everglades där den ska överlämnas. För besväret ska de få $5000, men givetvis går något snett och Stick blir nu en jagad man. Men han vill även göra upp med Chucky som lurat honom och hans vän Rainy.



Med det trevliga Miami som skådeplats, 80-talet och hela upplägget, är det svårt att inte tänka på den på den här tiden omåttligt populära tv-serien "Miami Vice". Nej, vi har inte Crockett och Tubbs, men likväl har vi Stick. Till det får man allt som oftast klart skön och passande musik inspirerad av Jan Hammers toner till just "Miami Vice", men även Harold Faltermeyers toner som var så oförglömliga i favoritfilmen Beverly Hills Cop (1984). Skön 80-tals synthmusik med andra ord.



Burt Reynolds spelar inte bara huvudrollen som Stick, han gjorde här även sin fjärde film som regissör. Ingen av hans filmer som regissör går till historien som något mästerverk, men detta är en fullt kapabel film sett till regin. Det är långt ifrån sunkigt och man känner att en del arbete och omsorg lagts ner på produktionen. Sedan är det frågan om han själv har vad som krävs för att bära upp filmen.



Till sin hjälp har han ett par kända och mindre kända ansikten som alla funkar bra. Bland de lite mer kända sticker Charles Durning ut ordentligt som Chucky. Hans horribla mode (skrikiga Hawaii-skjortor), blonderade hår (peruk) och stil gör att han påminner om John Candy. Bland de mindre kända ansiktena är Castulo Guerra som huvudskurken Nestor en trevlig bekantskap. Han hade förvisso roller i Terminator 2: Judgment Day (1991) och The Usual Suspects (1995), men det var inget namn jag hade noterat tidigare.



Sedan får man inte glömma Dar Robinson som Moke, en hänsynslös albinocowboy (!) som tagen från David Lynchs värld. Dar Robinson var för övrigt en av de främsta stuntmännen i branschen och hade jobbat med Burt Reynolds tidigare. Tyvärr dog han bara året senare i en icke filmrelaterad motorcykelolycka, 39 år gammal.



Filmen är ganska nära en Bronson-stämpel, men en viss Candice Bergen i rollen som Sticks kärleksintresse sänker vissa partier. Främst är det för att filmen hamnar i några svackor när Stick, kärlekskrank som han är efter sju år i fängelse, börjar limma på henne. Fast frågan är om inte de bra sakerna i filmen överväger de dåliga. Jo, så är det nog. Då man inte förväntade sig någon direkt toppfilm, har man lite överseende med dessa temposänkningar. En annan regissör hade kanske undvikit dem och tätat till det hela. Men allt som allt funkar detta klart bra. En helt ok film faktiskt. Om man inte förväntar sig för mycket vill säga.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar