Arsenic and Old Lace

Titel: Arsenic and Old Lace / Arsenik och gamla spetsar
Genre: Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1944
Regi: Frank Capra
I rollerna: Cary Grant, Priscilla Lane, Raymond Massey, Peter Lorre

Handling: Två tillsynes oskyldiga gamla damer har en annorlunda hobby. De förgiftar ensamma män som de sedan begraver i sin källare. Deras brorson får av en tillfällighet reda på deras högst omoraliska förehavanden - men vem kan ange två rara gamla damer?

Omdöme: Denna klassiska amerikanska komedi av Frank Capra med Cary Grant hade setts tidigare. Mindes det som en trevlig komedi med gott om roliga situationer och karaktärer. Det som hade satt sig mest var scenerna med "Teddy Roosevelt" som springer uppför trapporna och ropar "Chaaaaarge!". Resten var desto mer luddigt, så risken med en sån här film är alltid att man blir besviken och att den inte lever upp till hur man minns den.



Det hela baseras på en Broadwaypjäs och som sådan är det inte så konstigt att stora delar av historien utspelar sig på få utrymmen. Majoriteten av filmen utspelar sig i det stora vardagsrummet i huset där systrarna Abby och Martha Brewster bor tillsammans med deras galne, men harmlöse bror som tror att han är president Teddy Roosevelt. När deras systerson Mortimer Brewster (Cary Grant) kommer på besök för att berätta att han gift sig, upptäcker han en fruktansvärd hemlighet. Hans mostrar har förgiftat och dödat ett dussintal män. Och de ser inget fel i det och tänker fortsätta.



Cary Grant tar i för fulla muggar och han lär själv ha sagt att han spelat över som bara den, med all rätt. Det blir nästan för mycket. Tack och lov är de övriga inte lika överspelande och övertydliga som han är utan balanserar ut det hela. Här finns nämligen gott om bra prestationer.



Frågan är om filmen inte lyfter sig till nästa nivå i och med inträdet av två karaktärer en bit in i filmen. Det är en förrymd livstidsfånge tillika Mortimers bror, Jonathan Brewster (Raymond Massey). Och Jonathans kumpan Dr. Einstein (Peter Lorre) som utfört ansiktsoperationer på Jonathan som lämnat en del synliga ärr. Dessutom har operationerna gjort att Jonathan starkt påminner om en viss Boris Karloff, känd för att ha spelat diverse onda och skrämmande karaktärer, inte minst Frankensteins monster. När dessa två kliver in i handlingen blir det inte bara roligt utan bidrar även med lite spänning där i huset.



Det är en sån där klassisk Hollywood-komedi från den här eran som har mycket på gång. Dessutom har man en mycket duktig regissör i Frank Capra som skönt nog inte bara förlitar sig på sin stjärna Cary Grant. Precis som nämnts tidigare är det som så att det är just Cary Grant som nog är det svagaste kortet, vilket är överraskande. Kanske är det för att han spelar rollen som att det bara är han som inser hur galet det hela är eftersom de övriga är mer naturliga med situationen. Men då han sticker ut blir hans överspel också tydligare.



Även om filmen inte är bättre än jag mindes den som, så har den gott om roligheter för att underhålla och behålla intresset. Det känns även som man har ett bra manus som inte bara förlitar sig på sina skådespelare, även om de alltså gör bra ifrån sig. Det finns gott om roliga karaktärer som kommer och går, men bäst är ändå Jonathan, Dr. Einstein, Teddy Roosevelt och systrarna Brewster. En film som kanske börjar och avslutar lite svagare för att bli riktigt bra som helhet, men fortfarande klart bra. Svag fyra till fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.0