Bullitt

Titel: Bullitt
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: USA
År: 1968
Regi: Peter Yates
I rollerna: Steve McQueen, Robert Vaughn, Jacqueline Bisset, Robert Duvall

Handling: Kommissarie Frank Bullitts senaste uppdrag är en ren rutinsak. Han ska skydda ett vittne inför en viktig rättegång, en smal sak. Men innan natten är över ligger vittnet döende på marken och männen som gjorde det är försvunna. Fast Frank Bullitt ger inte upp i första taget. Han tänker se till att både mördarna och vem det nu än var som gav dem jobbet, hamnar bakom lås och bom. Och han är precis rätt man för uppdraget.

Omdöme: Till något jazziga toner av Lalo Schifrin, som bl.a. gjorde sig ett namn på den gamla tv-serien "Mission: Impossible" och senare Dirty Harry (1971), glider kommissarie Frank Bullitt (Steve McQueen) runt i sin Ford Mustang. Åtminstone till en början. För som alla vet innehåller filmen en ikonisk biljakt längre in i filmen där Bullitt gör mer än att glida fram i jakten på mördarna.



Det finns både bra och lite mindre bra saker med hur man valt att berätta historien på. Man har valt att inte dra på för fulla muggar och göra det hela till en ren actionfilm med en massa pang-pang och biljakter till höger och vänster. Istället följer man lugnt och metodiskt Bullitt i hans vardag, både som polis och i privatlivet när han går och handlar varor eller när han är i sänghalmen med flickvännen Cathy (Jacqueline Bisset). Det gör att filmen inte har det högsta tempot och frustrerar en något. Fast samtidigt känns det mer realistiskt på så vis. Att man inte klipper bort delar ur det verkliga livet, så att säga.



Filmen tar ganska god tid på sig att bygga upp det hela, men sen blixtrar det plötsligt till under ett par ögonblick när två män dyker upp och avrättar vittnet som Bullitt och hans två kollegor ska skydda. Eller gör de det? Lyckas de verkligen döda vittnet? Det är nu Bullitt börjar gräva i vittnets bakgrund och försöker få fram vem som var utsänd att döda honom och vem som gav dem jobbet. Detta samtidigt som de två mördarna på något sätt måste bekräfta att deras måltavla är död - eller slutföra jobbet en gång för alla.



Den tio minuter långa biljakten är utan tvekan en av filmhistoriens främsta, om inte den främsta biljakten. Åtminstone den mest ikoniska tillsammans med den i The French Connection (1971). Det finns givetvis andra mycket bra och minnesvärda biljakter, inte minst i lite mindre kända filmer som The Seven-Ups (1973). Men denna biljakt här har det mesta man kan önska sig. Två härliga muskelbilar i Ford Mustang och Dodge Charger, en härlig skådeplats på San Franciscos gator, ljudet från motorerna, uppbyggnaden på tre minuter innan man trycker plattan i botten, spänningsmomentet och en del pang-pang till det.



En intressant sak jag noterar nu när jag ser om filmen är att jag mindes en del av handlingen och en del scener fram till att biljakten är över. Men efter det var det lite fler överraskningar för egen del. Exakt hur det låg till och vad den lurige politikern Chalmers (Robert Vaughn) roll i det hela ska visa sig vara var därför intressant. Att man får en twist på det hela som man inte direkt kan lista ut är också intressant.



Vad som gör att filmen inte riktigt lyfter i mina ögon är att den har ett lite för lågt tempo. I synnerhet är det att filmen inte hade behövt vara knappt två timmar lång. Här finns mycket som hade kunnat trimmas för att få en tätare film. Dessutom känner man inte riktigt att filmen kan mäta sig med de bästa filmerna i genren, inte minst från 70-talet. Den har en udd och är definitivt sevärd. Men borde alltså ha tätats till och kortats ner för att få ut allt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5