
Titel: Katie Says Goodbye
Genre: Drama
Land: USA/Frankrike
År: 2016
Regi: Wayne Roberts
I rollerna: Olivia Cooke, Christopher Abbott, Mary Steenburgen, Mireille Enos, James Belushi
Handling: En godhjärtad 17-årig tjej prostituerar sig för att övervinna fattigdom och uppfylla sin dröm om ett nytt liv i San Francisco.
Omdöme: Katie (Olivia Cooke) är en rar, glad, godhjärtad och oförstörd 17-årig tjej som bor med sin mamma Tracey (Mireille Enos) på en s.k. trailer park. Hon jobbar som servitris på ett rastställe som ägs och drivs av Maybelle (Mary Steenburgen), och tjänar lite extra vid sidan om med att prostituera sig för de förbipasserande i området. Hon har hela tiden glatt humör som till stor del beror på att hon sparar ihop för att en vacker dag kunna ta sig ut till San Francisco.

En dag börjar en ny mekaniker på bilverkstan intill raststället. Bruno (Christopher Abbott) får genast hjärtat att slå fortare på Katie som inte är sen med att bjuda ut den mystiske främlingen. Men frågan är om denna främling kan visa sig bli direkt eller indirekt farlig för Katie. För hans närvaro sätter igång en rad händelser som kommer utsätta henne för en hel del nya situationer som hon kanske inte kan hantera.

Detta blir en film som känns som ett ordentligt slag i magen - på ett bra sätt. För den bygger upp Katie på ett sådant sätt att du inte annat än kan gilla och känna för henne. Olivia Cooke är utmärkt och otroligt naturlig i rollen. Det känns så självklart för henne filmen igenom, vare sig hon är på toppen eller på botten av sin känslokurva. Det hela förstärks av att hon får gå igenom saker som man inte önskar någon, i synnerhet inte henne. Hon förtjänar helt enkelt bättre.

Även om Olivia Cooke är outstanding så bjuder filmen genomgående på starka prestationer. Christopher Abbott som Bruno fick jag först upp ögonen för när han spelade titelrollen i starka James White (2015). Man kan lite lätt säga att det är hans motsvarighet till rollen Olivia Cooke spelar här. Veteranen Mary Steenburgen har en sympatisk roll att spela och övertygar också. Mireille Enos som mamman, som påminner en del om mamman i The Florida Project (2017), är även hon bra. Och så får man inte glömma James Belushi som förvisso bara är med på ett hörn, men ändå gör exakt vad han ska.

En typisk festivalfilm som vann Impact Award på Stockholm Filmfestival för bästa regidebut. Wayne Roberts, som även skrivit manuset, har lyckats ge filmen en hel del själ och hjärta samtidigt som han fått ut det mesta ur sina skådespelare. En intressant notering är att filmen har en del gemensamt med Federico Fellinis klassiker Le notti di Cabiria / Nights of Cabiria (1957) med en utmärkt Giulietta Masina, precis som Olivia Cooke är här.
5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4
---
Filmen sågs på Stockholm Filmdagar. Svensk premiär 19:e januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar