måndag 29 januari 2018

Molly's Game



Titel: Molly's Game
Genre: Drama
Land: USA/Kina
År: 2017
Regi: Aaron Sorkin
I rollerna: Jessica Chastain, Idris Elba, Kevin Costner, Michael Cera

Handling: Molly Bloom, ett olympiskt löfte i utförsåkning, byter karriär och börjar driva en framgångsrik rörelse som sysslar med internationella pokerspel. De skyhöga insatserna gör att FBI börjar undersöka hennes verksamhet.

Omdöme: Efter manus till bl.a. A Few Good Men (1992), Charlie Wilson's War (2007), The Social Network (2010) och Moneyball (2011) var det dags för Aaron Sorkin att göra regidebut med denna film (som han givetvis även skrivit manuset till). Precis som väntat visar det sig vara en dialogdriven film.



Molly Bloom (Jessica Chastain) är ett lovande löfte inom utförsåkning, så pass att hon siktar på de olympiska spelen. Hennes far Larry (Kevin Costner) har under hela hennes uppväxt pressat henne, inte bara i backen utan även mentalt som den psykologiprofessor han är. Molly är inte bara en duktig sportutövare. Hon har en karriär framför sig inom juridik som hon ska plugga till. Men innan hon påbörjar sina studier ger hon sig i kast med något lite annat - att arrangera pokerspelande för rika och kända män som ger henne bra med pengar. Givetvis är det inte helt legalt och FBI intresserar sig för henne och inte minst hennes klienter.



När det hela drar igång och man får sig en bakgrund till hur Molly gick från att vara ett OS-hopp till att påbörja sin nya karriär inom poker, skapas nyfikenhet. Man hoppar tidigt mellan efterspelet där FBI intresserar sig för henne och hur det hela drog igång och blomstrade. Det hela är en verklighetsbaserad historia baserat på huvudpersonen Molly Blooms bok.



Intresset hålls uppe ungefär halvvägs in av manuset som har ett bra driv. Det blir inte minst intressant att få nya karaktärer introducerade i form av pokerspelade miljonärer som rekryteras av Molly. Det blir tydligt att hon är duktig på det hon gör och spelarna vill vara med i hennes lilla arrangemang. Det finns dock ett huvudproblem med filmen...



Problemet stavas att man inte har någon att sympatisera med. Molly är nämligen ingen person man känner särskilt mycket för. Hon skryter i princip om hur intelligent och duktig hon är, men framstår lite som en skrytmåns. Och om hon nu är så smart som hon vill göra sken av borde hon ha förberett för vad som skulle komma för att inte försätta sig i situationen hon sedan hamnar i. Nu känner man mest att det är rätt åt henne, vilket inte direkt är känslan man vill ha av en sån här film.



Det finns ytterligare ett problem med filmen och det är att det hela känns för långdraget med en speltid på upp emot 2.20. Det känns som Aaron Sorkin haft lite svårt att ta bort sin dialog som nu tar upp en stor del av filmens kärna. Det mesta kretsar nämligen kring detta och då försvinner liksom drivet i storyn som man är ute efter. Det funkar ungefär halvvägs in, men sen blir det något upprepande. Trea till stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.6

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar