The Cincinnati Kid

Titel: The Cincinnati Kid
Genre: Drama
Land: USA
År: 1965
Regi: Norman Jewison
I rollerna: Steve McQueen, Edward G. Robinson, Karl Malden, Ann-Margret, Tuesday Weld, Rip Torn

Handling: Cincinnati Kid är en kortspelare som är övertygad om att han är den bäste pokerspelaren på planeten. För att bevisa detta utmanar han den allmänt erkände spelkungen Lancey Howard.

Omdöme: Cincinnati Kid, eller Eric Stoner (Steve McQueen) som han egentligen heter, är en mycket lovande pokerspelare som livnär sig på att spela skjortan av andra spelare i New Orleans. Han bor där med flickvännen Christian (Tuesday Weld) och har det ganska bra. Men han vill bli "the man", den bäste. För det måste han slå den bäste, Lancey Howard (Edward G. Robinson). Nu får han äntligen chansen när Howard kommer till stan.



Cincinnati får hjälp av sin gamle vän, den rutinerade spelaren Shooter (Karl Malden) att sätta upp ett pokerparti med Howard. Shooters fru Melba (Ann-Margret) är av det förföriska slaget, och har dyr smak. Saker i hennes förflutna gör att en av stadens rikaste och mäktigaste män, Mr. Slade (Rip Torn) därför har en hållhake på Shooter. Mitt i allt hamnar Cincinnati som inte bara har mötet med Howard att tänka på, utan även måste sköta sina kort rätt med sin Christian, vännen Shooter, hans fru Melba och Mr. Slade.



I kölvattnet på den klassiska biljardfilmen The Hustler (1961) kom denna pokerfilm. En lika stor succé blev det inte sett till Oscarsnomineringar och liknande, men precis som med den filmen baseras det hela på en bok. Med andra ord inte något ihopslängt. Här finns gott om intriger och karaktärsutveckling. Dessutom har man en duktig regissör i Norman Jewison som kort efteråt bl.a. gjorde Oscarsvinnaren In the Heat of the Night (1967). Uppenbarligen var även samarbetet med McQueen lyckat då de senare gjorde The Thomas Crown Affair (1968) tillsammans.



Om man lite kort jämför med The Hustler (1961) så är denna lite mer rakt på sak, inte riktigt så djupgående på karaktärerna och relationerna. Det blir även mer spelande här då den stora pokeruppgörelsen i princip drar igång efter en timme. Gillar hur man får med flera karaktärer som får betydelse under filmens gång, även om djupet kanske saknas lite grann. Men det gör inte så mycket då det blir klart bra ändå.



Lite synd var att jag mindes slutet, en av få saker jag kom ihåg från förra titten. Men det gjorde inte så mycket då jag tycker filmen var snäppet bättre nu. Uppskattade nog helheten lite mer, med alla karaktärer och fina prestationer av flera kända ansikten. Steve McQueen är alltid kul att se, även om han ju mest är känd som "King of Cool", så hans roller är lite likartade, men det funkar. Tuesday Weld förknippar jag alltid med favoritfilmen Thief (1981) och det är kul att se henne som ung här.



Edward G. Robinson har blivit lite av en favorit genom åren och han känns så självklar i rollen. Han lär själv ha sagt att det är en av hans bästa roller eftersom han i princip spelar sig själv. Karl Malden är en annan favorit som må ha en biroll som han så ofta hade, men han gör mycket med rollen. En ung Ann-Margret och Rip Torn är också både bra och passande. Nej, samtliga är bra här. En mycket välcastad film.



Förresten, filmens klippare är en man vid namn Hal Ashby. Han vann en Oscar för bästa klippning på regissörens In the Heat of the Night (1967) och sadlade sedan om och blev en ganska så duglig regissör med filmer som bl.a. Harold and Maude (1971) och Being There (1979). Så det är genomgående mycket kvalité i den här filmen. Svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3