The Hustler

Titel: The Hustler / Fifflaren
Genre: Drama
Land: USA
År: 1961
Regi: Robert Rossen
I rollerna: Paul Newman, George C. Scott, Piper Laurie, Jackie Gleason

Handling: Efter att den självdestruktive biljardfifflaren Eddie Felson rönt uppmärksamhet då han slagit alla han mött på biljardborden runtomkring i landet, är det dags att möta legenden Minnesota Fats. Insatserna blir höga och mycket står på spel. Så småningom finner han en ny manager i Bert Gordon, men med denne som ledare upptäcker Eddie att han förmodligen måste offra både sig själv och människor runt omkring sig för att nå toppen.

Omdöme: "Fast Eddie" Felson (Paul Newman) är en rackarns duktig biljardspelare. Men när han möter legendaren Minnesota Fats (Jackie Gleason) märker han att han har ett och annat att lära. Inte direkt vad gäller spelet, men vad gäller tajming och karaktär. Eddie träffar snart Sarah (Piper Laurie) som visar sig vara något av en själsfrände. De har en del gemensamt, inte minst alkoholkonsumtionen och att tycka synd om sig själva.



Eddie måste gräva djupt för att inse att han inte bara kan leva på sin talang, som är odiskutabel. Han måste också hitta rätt balans i sitt liv och hur han tar sig an spelet när han väl är redo att åter kliva upp i sadeln. Kanske kan en viss Bert Gordon (George C. Scott) ge honom den rätta motivationen. Han är en slipad och erfaren fifflare som tjänat bra med pengar på att satsa på talangfulla män som Eddie och Fats. Men Berts metoder visar sig vara obarmhärtiga, något Eddie inte riktigt räknat med.



Denna klassiker kom att bli niofaldigt Oscarsnominerad ett år då Judgment at Nuremberg (1961) och inte minst West Side Story (1961) tog hem de flesta av de tunga priserna. Den kom dock att vinna för bästa foto och scenografi, men samtliga fyra prestationer (Paul Newman, George C. Scott, Piper Laurie och Jackie Gleason) gick lottlösa trots nomineringar. Duktige Paul Newman kom senare att vinna sin enda Oscar när han repriserade sin roll i The Color of Money (1986). En klassiker som denna ska dock inte värderas efter Oscarsvinster utan istället hur den står sig.



Även om detta är ett drama med en hel del biljardspelande så går tankarna mer och mer åt noir-hållet ju längre in i spelet man kommer. Nu finns kanske inte gangstrarna och de kriminella handlingarna här som man förknippar med en noir. Men den något cyniska synen finns här och i Sarah har man något av en femme fatale som man inte riktigt vet var man har. Hon är lojal mot Eddie och älskar honom förmodligen mer än han henne. Men det är något med henne och resten av filmen, tonen som luktar lite noir. Och jag gillar det.



Jag mindes inte mycket av denna klassiker, men det är en sådan film man ska se och som man kan återbesöka. Det är intressant att man tidigt väljer att låta Eddie möta Minnesota Fats i en holmgång, istället för att han ska gå igenom en massa andra och få "titelfajten" på slutet. Här börjar man hårt med en gång med andra ord, och det funkar bra. Handlingen förflyttas sedan från biljardhallarna till vänthallar och lägenheter, med Eddie och Sarah i blickfånget. Det blir nu snarare ett relationsdrama av det hela och här känns det något för utdraget, även om deras relation blir viktig för fortsättningen.



När Eddie till slut slår följe med Bert Gordon blir filmen bara bättre och bättre. Den sätter i nästa växel och blickar sedan aldrig bakåt. Nu får man allt filmen gör bra på en och samma gång med relationen mellan en talangfull loser som vill få en andra chans och en stark men ändå bräcklig kvinna, en iskall gambler och det fina biljardspelandet där Eddie och Fats en gång för alla ska göra upp. Är det något som inte går hem hos mig, förutom den något för utdragna relationsbiten, så är det den jazziga musiken. Men det är givetvis en smaksak.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.0