Wonder

Titel: Wonder
Genre: Drama
Land: USA/Hong Kong
År: 2017
Regi: Stephen Chbosky
I rollerna: Jacob Tremblay, Julia Roberts, Owen Wilson, Izabela Vidovic

Handling: Berättelsen följer August "Auggie" Pullman som föds med ett handikapp i form av ett deformerat ansikte och följer hans första tid i en allmän skola och hur han bemöts av andra skolkamrater.

Omdöme: Vad skulle hända om Owen Wilson med sin näsa och Julia Roberts med sin mun skulle få en son ihop? Ja, det kan man lite elakt säga är Auggie (Jacob Trembley) med sitt deformerade ansikte. Auggie har genomgått åtskilliga operationer för att försöka rädda hans vanskapta ansikte. Mamma Isabel (Julia Roberts) har lagt sina studier på is för att kunna fokusera på sin son och ge honom hemundervisning.



Nu är det dags för Auggie att börja skolan i mellanstadiet. Han är givetvis vettskrämd och går helst omkring i sin astronauthjälm och skapar sin egen drömvärld. Men nu är det dags att möta verkligheten. Möta andra barn i samma ålder. Hemma har han alltid varit skyddad av mamma Isabel, pappa Nate (Owen Wilson) och storasyster Via (Izabela Vidovic). I skolan kommer han vara helt ensam och utlämnad. Och barn kan vara ganska elaka och grymma...



Detta är en typisk feelgood-film, tyvärr gjord på ett alltför Hollywoodskt sätt. Auggie är givetvis en ovanlig pojke som inte har det lätt. Han målas upp som en bra och snäll liten pojke, men framstår i vissa stunder som en lillgammal besserwisser, och det kan man ha lite svårt för. Fast det visar sig också bli lite av poängen då Auggie får lära sig att allt inte bara kretsar runt honom. Han har alltid varit van vid att han får som han vill och att familjen prioriterar hans behov och skyddar honom.



En av de mer underskattade delarna med filmen blir de olika sidohistorierna som berättas lite kort där man får följa det hela ur några olika karaktärers synvinkel. En av dessa är storasyster Via som visar sig vara karaktären man känner för mest. Hennes situation är inte enkel då hon alltid känt sig åsidosatt av sina föräldrar, inte minst av mamman. Via vill också det bästa för sin lillebror som hon älskar. Men det är inte så konstigt att hon känner sig osedd. Hennes historia blir den man fastnar för mest helt enkelt. Hon och Owen Wilson som pappan bör sägas, även om han inte får så stort utrymme som man hade önskat.



Tyvärr visar sig filmen inte lyckas göra det här till en riktigt bra film. Det kändes som det fanns något på gång då den skapar en ganska trevlig miljö och är någorlunda mysig. Men ju längre in man kommer, ju mer tillrättalagt känns det. Till slut blir det till stor del klichéfyllt istället för att våga gå sin egen väg och bjuda på något lite nytt och annorlunda. Filmens första halva är bättre än den andra, vilket givetvis är synd då man gärna ser att det blir bättre och bättre än tvärtom...

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.1

---

Filmen sågs på Stockholm Filmdagar. Svensk premiär 23:e februari.