I Never Sang for My Father

Titel: I Never Sang for My Father / Jag sjöng aldrig för min far
Genre: Drama
Land: USA
År: 1970
Regi: Gilbert Cates
I rollerna: Gene Hackman, Melvyn Douglas, Estelle Parsons, Dorothy Stickney

Handling: Gene Garrison är en lärare i New York som vill ändra sitt liv och planerar att gifta sig med sin flickvän och flytta till Kalifornien. Hans mor förstår att han behöver komma bort, men varnar honom för att det stora avståndet emellan familjen kan bli besvärligt för hans far.

Omdöme: Gene (Gene Hackman) hämtar upp sina föräldrar i 80-års åldern på flygplatsen. De har kommit hem efter en tid i Florida. Mamma Margaret (Dorothy Stickney) har det senaste året haft problem med hjärtat. Pappa Tom (Melvyn Douglas) är en omtyckt och respekterad gammal man. Gene själv har börjat återhämta sig efter att hans fru gått bort för ett år sedan.



Nu har Gene träffat en ny kvinna som han starkt funderar på att gifta sig med. Hon bor i Kalifornien, på andra sidan landet från östkusten där han och föräldrarna bor. Men när Gene berättar om sina planer om att flytta dit och gifta sig, tar pappa Tom det inte särskilt bra. Han skyller på att det skulle bli för mycket för mamma Margaret. Men Margaret ser inga problem med det. Istället tror hon att det är Tom som inte kan släppa greppet om sin vuxne son.



Gene försöker vara en god son och älska sin far. Mamma Margaret är lätt att älska, svårare är det med pappa Tom. Gene känner sig splittrad då han vill och känner att det är rätt att flytta och leva sitt eget liv fullt ut. Men samtidigt har han svårt att säga nej till pappa Tom. När mamma Margaret hamnar på sjukhus och Genes syster Alice (Estelle Parsons) kommer på besök, kanske han en gång för alla får stöd och hjälp att göra det rätta. Men vad är egentligen rätt? Kommer skuldkänslorna gå över så enkelt eller behålla greppet och tvinga honom att stanna?



Gene Hackman Oscarsnominerades här för andra gången i sin karriär, året innan han kom att vinna för The French Connection (1971). Melvyn Douglas nominerades också till en Oscar här, men det var enda gången han inte vann när han var nominerad. Istället blev det två Oscars för Hud (1963) respektive Being There (1979). Med andra ord är det två minst sagt kapabla skådespelare och bra är de även här.



Filmen som sådan är ett ganska tungt familjedrama där svek och skuldkänslor blir ett återkommande tema. Eftersom filmen bygger på en pjäs blir det nästan som ett kammarspel. Inget fel i det, men man får även lite TV-filmskänsla över det hela. Det är ingen direkt finess och även om det är en stark historia man bjuds på så får man aldrig riktigt den där gripande känslan som man önskar sig av en sån här film. En anledning till det är att pappa Tom är en relativt kall person som må vara charmig, men svår att älska för en son. Far-son relationen hade helt enkelt kunnat vara varmare för att det hela skulle få en trevligare ton och mysigare känsla. Men så bygger historien på en kylig relation.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.7