Johnny Guitar

Titel: Johnny Guitar / Johnny Gitarr
Genre: Västern
Land: USA
År: 1954
Regi: Nicholas Ray
I rollerna: Joan Crawford, Sterling Hayden, Scott Brady, Mercedes McCambridge, Ernest Borgnine

Handling: Johnny Guitar kommer tillbaka till sin gamla flamma Vienna, och får reda på att traktens starka kvinna, Emma, försöker driva Vienna från stan och stänga hennes saloon.

Omdöme: Regissören Nicholas Ray hade med oftast hyllade filmer som They Live by Night (1948), In a Lonely Place (1950) och On Dangerous Ground (1951) inte direkt övertygat på mig. Däremot gillade jag Bigger Than Life (1956) desto mer. Frågan var vad han skulle göra med denna halvklassiska västern då filmerna jag tidigare sett av honom främst varit karaktärsdrivna men kanske inte så mycket mer.



Ta en stenhård Joan Crawford som saloonägarinnan Vienna. Blanda det med en näst intill nonchalant Sterling Hayden som Johnny Guitar. Krydda det med en minst sagt krigslysten Mercedes McCambridge som Emma. Lägg till ett gäng potentiella rånare som hamnar emellan och en upprorisk stad som står bakom Emma. Ja, då får man en explosiv västern där allt och alla är redo att drabba samman.



Vienna har låtit bygga en fin saloon i närheten av en sömnig liten håla. Hon vet nämligen något många andra inte vetat om - att de ska dra järnvägen där. Sprängningarna är i full gång bara ett stenkast därifrån. Affärerna kommer blomstra och stället kommer bli värt en liten förmögenhet. Hur hon kommit över pengarna till att investera i stället kanske inte var helt legalt, men nu är hon där för att stanna. Den starka Emma är fast besluten att göra sig av med konkurrenten till männen hon är ute efter och som har ett gott öga till Vienna. Så hon anklagar henne för det ena och det andra, inte minst för att vara inblandad i hennes brors död.



Mannen som kallas för Johnny Guitar, en gitarrspelande cowboy som låter munlädret och gitarren tala istället för vapen, är en skön typ. Sterling Hayden spelar honom på ett småkaxigt och lite överlägset sätt som får mig att tänka på Robert Mitchum, även till sättet han pratar. Tillsammans med Joan Crawford, som den helsköna Vienna som inte tänker vika ner sig för någon, skapar de en spännande duo. Läser man lite mer om inspelningen visar det sig att Crawford och Hayden inte gillade varandra. Men så lär båda rent generellt ha varit svåra att jobba med, så det är föga förvånande.



Frågan är om Emma inte är en av de mest besatta och blodtörstiga kvinnorna man sett, åtminstone i en västern. Hon är helt rabiat för att få som hon vill och får männen att dansa efter henne pipa. Gör de inte det har hon inga problem med att själv göra jobbet. Den för mig tidigare okända Mercedes McCambridge spelar henne iskallt och får en verkligen att tycka illa om henne. En bra huvudskurk helt enkelt. Kul nog lär hon och Joan Crawford inte alls kommit överens. Förmodligen triggade de varandra till två bra prestationer i och med detta.



Det är alltså inte den typiska västernfilmen. Här är de tuffaste och mest blodtörstiga av dem alla två kvinnor. Ok, vi har även en från rånarligan, Bart (Ernest Borgnine) som hellre fäller än friar. Det är en ganska våldsam och brutal västern där i princip alla ger sig på alla och ingen kan känna sig säker. Det blir upplagt för en oviss final som inte gör en besviken. Helt enkelt en klassisk västern som inte känns som det mesta man sett. Nicholas Rays bästa film? Ja, jag tror det.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7