Straight Time

Titel: Straight Time / Inte en chans
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1978
Regi: Ulu Grosbard
I rollerna: Dustin Hoffman, Theresa Russell, Harry Dean Stanton, Gary Busey, M. Emmet Walsh, Kathy Bates

Handling: Efter sex år i fängelse bryter Max Dembo mot frigivningsreglerna redan första natten och tar in på ett hotell. Trots, eller snarare tack vare, sin övervakare är Max snart inne på brottets bana igen.

Omdöme: Precis som med The Friends of Eddie Coyle (1973) var detta en film som man inte hade sett på ett bra tag. Och precis som med den var detta en film som inte riktigt uppskattades fullt ut. Fast kunde det vara samma sak med denna? Att det krävdes en till titt och att man inte hade förväntningar på en fartfylld film denna gång? Mycket troligt.



Dustin Hoffman var en av 70-talets hetaste skådespelare och gjorde denna film mellan Marathon Man (1976) och Kramer vs. Kramer (1979). Men det är en film fylld med riktigt bra prestationer. En ung Theresa Russell som kärleksintresset har nog aldrig varit mer naturlig än här. Harry Dean Stanton var ofta stabil. Här fick jag lite John Cazale-vibbar, mycket bra. M. Emmet Walsh spelar som han ofta gjorde, sliskigt och bra. Lägg därtill Gary Busey och Kathy Bates på ett hörn så har man en riktigt gedigen rollista med bra prestationer. Kul nog dyker även Jake Busey upp i sin första roll som son till sin pappa i verkligheten.



Manuset baseras på ex-brottslingen Edward Bunkers bok som även har en liten roll här och bl.a. dyker upp som Mr. Blue i Reservoir Dogs (1992). Det följer Max (Dustin Hoffman) som kommer ut från fängelset efter sex år för väpnat rån. Han är en karriärbrottsling, så det är inte första gången han suttit inne. När han kommer ut måste han inställa sig hos sin övervakare Mr. Frank (M. Emmet Walsh) som kommer visa sig bli en jobbig jävel.



Just som Max börjar komma igång efter att ha fixat ett jobb, träffat den trevliga Jenny (Theresa Russell) och återsett sin gamle vän Willy (Gary Busey), får han Mr. Frank efter sig. Det gör att han blir trött på allt. Han vet att han aldrig kommer kunna anpassa sig och bli en laglydig medborgare om han ska bli anklagad och utnyttjad. Han söker därför upp sin gamle kumpan Jerry (Harry Dean Stanton) och börjar planera en stöt eller två...



Detta är en lågmäld film som känns väldigt trovärdig och autentisk i hur det nog ser ut för många gamla kåkfarare när de kommer ut. Max är ingen dum kille, han är ganska charmig också och Jenny ser något i honom. Men han är tjuv av en anledning och det är svårt att bara släppa det. Speciellt när allt runt omkring är emot honom och han inte kan något annat.



Detta är nog inte en film för alla. Den är inte särskilt fartfylld, speciellt inledningsvis, så den kräver lite tålamod. Men det är som sagt en bra inblick i denna värld och man bjuds på flera bra karaktärer och prestationer. Intressant nog fick förhållandet mellan Max och Jenny mig att tänka lite på Thief (1981). Och när Max ska avsluta sina "affärer" kommer Heat (1995) upp på näthinnan. När jag i efterhand kollar upp lite mer om filmen upptäcker jag att en viss Michael Mann ursprungligen skrev manuset till filmen när Dustin Hoffman var tänkt att regissera. Men när Ulu Grosbard tog över som regissör, skrevs delar av manuset om och den då okände Mann blev inte ens omnämnd för sitt arbete.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4