Alphaville

Titel: Alphaville / Alphaville, une étrange aventure de Lemmy Caution / Alphaville - ett fall för Lemmy Caution
Genre: Drama/Mysterium/Sci-Fi
Land: Frankrike/Italien
År: 1965
Regi: Jean-Luc Godard
I rollerna: Eddie Constantine, Anna Karina, Akim Tamiroff, Howard Vernon

Handling: Den hemlige agenten Lemmy Caution skickas till den futuristiska staden Alphaville, som styrs av en elektronisk superhjärna. Hans uppdrag är att finna en person som försvunnit och antingen tillfångata eller döda en vetenskapsman som finns där.

Omdöme: Att hyllade regissören Jean-Luc Godard inte övertygat på mig efter À bout de souffle (1960) och Bande à part (1964) gjorde att man inte direkt var sugen på att se mer. Men det fanns ändå en film som lockade sedan länge, som kanske kunde vara räddningen - denna. Det skulle trots allt vara en blandning av film-noir och sci-fi, två trevliga genrer som tillsammans skulle kunna bli hur bra som helst.



Det känns som Godard gjort det enkelt för sig, precis som med de två tidigare sedda filmerna. Det har inte lagts ner så värst mycket på scenografin, även om det används en del futuristiska byggnader här. Men det är snarare det svartvita fotot som bjuder på en del eleganta lösningar. Dock är det mer av det experimentella slaget, något man även får en känsla av att filmen som helhet är. Det slängs in en del oförklarliga saker som inte fyller någon direkt funktion, mer än att man varit på lekhumör eller velat få med det utan att det kanske passar.



En sak jag tänker på under filmens gång när man följer den hemlige agenten Lemmy Caution (Eddie Constantine) är att det här i grunden har en idé som hade kunnat bli något i stil med Blade Runner (1982). Människorna i Alphaville är lite som replikanter som Deckard jagar i nämnda film. De ser ut som människor, men är hjärntvättade alternativt bara annorlunda och smått konstiga. Konstig är också filmen som blir något bisarr och underlig istället för direkt bra.



Trots sina brister i regin har den åtminstone två saker som funkar. Dels är det det svartvita fotot som gör vad det kan för att skapa ett futuristiskt utseende, trots att det hela är inspelat i Paris och man inte försökt eller haft råd att skapa scenografi av klass. Lågbudget sci-fi av det här slaget behöver inte alls vara fel, särskilt inte om det paketeras som en film-noir. Det andra som funkar är Eddie Constantine som Lemmy och Anna Karina som Natacha von Braun, dotter till professorn Lemmy vill komma åt.



Det är bara att konstatera att Godard efter tre försök inte uppskattas. Det är nog så enkelt att man antingen gillar eller inte gillar hans filmer. Detta är nog ändå den jag gillar mest av de tre, men den är fortfarande inte bra. Den har en hel del på plats, men genomförandet blir bara trist. Historien berättas utan något driv, och när Lemmy väl hamnar i trubbel och det hettar till runt öronen på honom så känns det mer som en amatörfilm alternativt studentfilm. Ett gott försök, men tyvärr i händerna på fel regissör.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.2