Annihilation

Titel: Annihilation
Genre: Sci-Fi/Drama/Äventyr/Action/Mysterium/Skräck
Land: Storbritannien/USA
År: 2018
Regi: Alex Garland
I rollerna: Natalie Portman, Jennifer Jason Leigh, Oscar Isaac, Tuva Novotny

Handling: En biolog ansluter sig till en expedition som leder in i ett mystiskt område där naturens lagar inte gäller.

Omdöme: För egen del var Alex Garlands regidebut Ex Machina (2015) definitivt sevärd, bra och intressant, men inte direkt någon favorit. Vad denna hans andra film skulle bjuda på var oklart, men visst väckte det nyfikenhet. Den bygger på den första boken i en trilogi, och enligt Alex Garland (som även skrivit manuset) hade han inte läst de två övriga böckerna när manuset skrevs då endast den första boken hade kommit ut.



När Lenas (Natalie Portman) make Kane (Oscar Issac) återvänder efter flera månader, tror hon att det är från de döda då alla trodde han dött under ett militäruppdrag. Han är sig inte lik och inte alls frisk. Lena, som är biolog och f.d. militär, får en chans att följa med en liten grupp på en expedition. De fem kvinnorna, ledda av Dr. Ventress (Jennifer Jason Leigh) ska ge sig in i ett hemligstämplat område varifrån ingen kommit ut levande - förrän Kane.



Till en början när de fem kvinnorna påbörjar sitt uppdrag inne i "The Shimmer" som zonen kallas, känns det lite som The Descent (2005) där ju en grupp kvinnor ger sig ut på äventyr som förändras till mardröm. Lite så blir det här. När de börjar utforska området upptäcker de att saker sker som både är vackra och skrämmande. Det blir lite som ryska Stalker (1979) med den drömlika stämningen som målas upp här. Och som om det inte vore nog kan man lite lätt säga att det blir lite Arrival (2016) när inte minst Lena kommer närmare svaren.



Det är en stämningsfull film det här som inte alls har någon dum premiss som man gärna fördjupar sig i. Det blir skönt att det hela hålls på en jämn nivå där det inte känns för krångligt, men inte heller korkat. Ja, förutom att expeditionen kliver in i "The Shimmer" utan något som helst skydd, trots att de mycket väl är medvetna om att ingen kommit ut därifrån, förutom Kane som är allt annat än frisk.



Under stora delar av filmen, men framförallt under senare delen runt fyren, bjuds man på ett visuellt fyrverkeri. Det är småhäftigt att skåda och snyggt är det. Fortfarande en drömlik värld som både blir vacker och lite skrämmande. Kanske blir det lite väl mycket, ungefär som Sunshine (2007) som Alex Garland skrev manuset till (med Danny Boyle regi). Det blir inte lika urflippat här skönt nog och det absoluta slutet funkar och passar bra. Gillar nog denna snäppet mer än Ex Machina (2015). De har en del likheter med varandra, men är ändå ganska olika.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.8