Day of the Outlaw

Titel: Day of the Outlaw / De laglösas dag
Genre: Västern
Land: USA
År: 1959
Regi: André De Toth
I rollerna: Robert Ryan, Burt Ives, Tina Louise, Elisha Cook Jr.

Handling: Ett gäng med laglösa kommer till en liten stad och tänker spendera en natt där. De lokala cowboyarna och ranchägarna får lägga sina egna dispyter åt sidan för att försöka ta hand om situationen och skydda kvinnorna.

Omdöme: Regissören André De Toth, som bl.a. gjorde de solida film-noirerna Pitfall (1948) och Crime Wave (1954), har här gjort en västern som har en del inslag av noir. Inte minst har han hållit fast vid det svartvita fotot som ger filmen en lite annan ton redan från början jämfört med många av 50-talets västerns med färgfoto.



I den lilla staden där historien utspelar sig, finns ingen sheriff. Här bor inte mer än 20 personer, varav fyra är kvinnor. Det är en riktig håla med andra ord, men det betyder inte att det inte finns intriger och dispyter. In från kylan kommer ranchägaren Blaise Starrett (Robert Ryan) för att en gång för alla göra upp med Hal, make till Helen Crane (Tina Louise). Varför då? Jo, för Blaise vill ha Helen och därmed basta.



In från snöstormen kommer sju laglösa män som leds av Jack Bruhn (Burl Ives), en f.d. kapten i armén. Männen har kommit över en stor summa i guldmynt, men är jagade. Nu tänker de göra staden till sin under tiden de inväntar att stormen passerat och de fått i sig lite käk. Den skottskadade Bruhn håller sina män i schack, men frågan är hur länge det är möjligt då de törstar efter whisky och kvinnor...



När filmen inleds i det snötäckta landskapet känns det inte helt rätt med svartvitt foto. Men med tanke på att detta är en västern som alltså har film-noir ton över sig, visar det sig att det svartvita gör sig bra och bidrar till att fånga stämningen man är ute efter. Tankarna går lite till klassiska Key Largo (1948) där några gangsters ledda av Edward G. Robinson trycker och håller gisslan. Här är det Burl Ives som axlar den rollen med pondus och får mig att tänka på Orson Welles. Burt Ives vann för övrigt en Oscar för utmärkta The Big Country (1958) året innan.



Detta är en över medel västern som är och nosar på ett högre betyg. Den har en danssekvens som drar ner en del, men å andra sidan är det inte en onödig sekvens och den har betydelse för utvecklingen. Dock hade man önskat sig något lite mer här där man känt att något ligger i luften en längre stund utan att komma till skott. Så kommer det till slut med avslutningen ute i den tjocka snön och skogen. Det blir inte den där klassiska uppgörelsen som man förväntar sig utan snarare ett psykologiskt spel som blir intressant i sig. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3