fredag 30 mars 2018

Death Wish



Titel: Death Wish
Genre: Kriminaldrama/Action/Thriller
Land: USA
År: 2018
Regi: Eli Roth
I rollerna: Bruce Willis, Vincent D'Onofrio, Elisabeth Shue, Dean Norris

Handling: Kirurgen Paul Kersey lever med sin fru och tonårsdotter i en lugn villaförort i Chicago. Pauls enda kontakt med stadens eskalerande våld är genom de offer han vårdar på sin akutmottagning. Tills en dag då hans fru och dotter blir brutalt överfallna i hemmet. Polisen har inga resurser att utreda dådet men Paul är fast besluten att skipa rättvisa och tar själv upp den blodiga jakten på förövarna.

Omdöme: När man har ett välkänt, älskat och till stor del lyckat original som Death Wish (1974), blir genast frågan varför man gör en remake. För det första kan man inte hitta någon som kan gestalta huvudpersonen Paul Kersey som Charles Bronson gör i originalet. För som alla vet finns det bara en Bronson.



Även om det till stor del är onödigt med en remake, behöver det inte alltid vara helt fel. I det här fallet är det snarare en nyversion som kommer i en tid då det är stora våldsproblem i Chicago där handlingen utspelar sig. På 70-talet var det New York och då utspelade sig originalet där. Man får inte heller glömma att originalet baseras på en bok, vilket är lätt att glömma med en sån här film.



Vad man var rädd för var att man med denna film skulle misslyckas kapitalt med vigilante-biten, och inte minst vara rädd för att ses som icke politisk korrekt. Men det tycker jag inte man behöver vara. Filmen behandlar ämnet och de aktuella problemen på ett rakt och rätt sätt. Sen behöver det inte betyda att man får till allt eller lyckas med allt för den delen.



Paul Kersey (Bruce Willis) är en kirurg på ett sjukhus i Chicago. I originalet var han arkitekt. Ett intressant val helt klart, och som kommer visa sig bli av användning i manuset under filmens gång. En annan sak som ändrats är att Paul har en bror i form av Frank (Vincent D'Onofrio) som är familjens svarta får. Också intressant. Paul är lyckligt gift med sitt livs kärlek Lucy (Elisabeth Shue) som han har tonårsdottern Jordan (Camila Morrone) med.



Ok, så man vet ungefär hur det ska gå, men skönt nog är det alltså inte en renodlad remake utan en nyversion där man både ändrat och moderniserat en del. Man önskar att en del scener varit med eller varit liknande de man bjöds på i originalet, men samtidigt blir det mer en egen film på det här viset.



En annan del som känns som det blir lite mer fokus på är polisarbetet. Det visar sig inte vara något gediget detektivarbete av mordutredarna, något deras chef klart och tydligt visar är oförlåtligt. Just polisarbetet känns snarare gjort för TV eller film än verklighet. De är lite för korkade och gör helt enkelt inte sitt jobb, inte ens många grundläggande saker. Att plocka in kamerabilder i området eller mobiltrafik etc. verkar de helt missa. Men, man får se lite mellan fingrarna då det känns som man vill visa att det är problem från båda håll.



När allt är sagt och gjort har vår vän Paul Kersey lämnat avtryck. Chicago må inte vara en lugn stad när han varit i farten, men en och annan får sig en tankeställare. Och Paul får användning för sina kunskaper på mer än ett sätt vilket bjuder på några ganska trevliga scener. Dessutom får han ju smak för det hela, trots att hans instinkt ska vara att försöka rädda liv. Dock tycker jag originalet lyckas bättre med att visa att han faktiskt är mänsklig och inte bara förändras över en natt. Här får man inte riktigt samma känsla, även om den finns där.



Regissören Eli Roth, som slog igenom med bl.a. Cabin Fever (2002) och Hostel (2005), har inte direkt rosat marknaden efter det, men lyckas helt ok här. Manuset ligger Joe Carnahan bakom (bygger alltså på en förlaga och en originalfilm). När han regidebuterade med Narc (2002) som han även skrev manus till sågs stor potential, men som aldrig riktigt blev den storregissör som man kanske hade trott. Hade varit intressant att se vad han hade kunnat göra med filmen som regissör. Avslutningsvis bör musiken nämnas med "hood"-musik i form av ett par raplåtar som i kombination med den komponerade musiken av Ludwig Göransson ofta skapar rätt stämning när Paul Kersey tar sig fram runt Chicago.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

2 kommentarer:

  1. Jag gillar ju Brucan så jag lär nog se denna vad det lider. Väntar därmed med att läsa texten (undvika spoilerage)...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt, se den först och läs och kommentera sedan ;) Gör samma sak med filmer jag vet att jag ska/vill se.

      Radera