First Men in the Moon

Titel: First Men in the Moon / Först på månen
Genre: Äventyr/Sci-Fi
Land: Storbritannien
År: 1964
Regi: Nathan Juran
I rollerna: Edward Judd, Lionel Jeffries, Martha Hyer, Peter Finch

Handling: När de första astronauterna kommer till månen upptäcker de spår av tidigare astronauter. Man hittar en av astronauterna som visar sig ha varit på månen i slutet av 1800-talet, och han berättar om resan.

Omdöme: Med klassiska sci-fi historier som lett till filmer som The Invisible Man (1933), The War of the Worlds (1953) och The Time Machine (1960) med diverse uppföljare och remakes, har författaren H.G. Wells blivit välkänd.



Personligen gillade jag The Invisible Man (1933) väldigt mycket medan jag blev desto mer besviken på The Time Machine (1960). Om man sett sistnämnda film vet man lite vad som väntar här. Filmerna är trots allt gjorda på 60-talet och har ett liknande utseende med dess färgglada foto. Dessutom utspelar sig båda i samma tidsperiod runt sekelskiftet i slutet av 1800-talet. Och som om det inte vore nog handlar båda filmerna om experiment.



Den galne professorn, det kan man lugnt kalla professor Cavor (Lionel Jeffries) som experimenterar med ett nytt material han kallar cavorite (uppkallat efter honom själv). Hans granne Arnold Bedford (Edward Judd) tror mest Cavor är spritt språngande galen, vilket han också verkar. Men en dag får Bedford ett litet smakprov på vad cavorite kan göra. Bedford blir eld och lågor och tillsammans med Cavor beslutar de sig för att flyga till månen med hjälp av cavorite. Året är 1899...



I den allra första scenen när en rymdfarkost flyger genom rymden och landar på månen är det skrattretande gjort. Raketen får en att tänka på Tintin och det är svårt att tänka sig att en liten film vid namn 2001: A Space Odyssey (1968) skulle komma endast fyra år senare. Det är helt enkelt skilda världar, men det är bara att gilla läget. Efter ett tag blir det också bättre. Det blir nämligen småmysigt och ganska roligt, plus att det överlag inte blir så taffligt som befarat.



Filmens stora behållning stavas professor Cavor. Lionel Jeffries spelar honom helskönt som får en att njuta av scenerna med honom. Det är en karaktär som är "out there", men på ett charmigt och roligt sätt. Lite som Doc i Back to the Future-filmerna, fast lättare att tycka om. Han har en sån där lekfull inställning till allt och verkar bara tänka i nuet och inte bry sig om konsekvenserna.



Som så ofta kan filmen delas in i tre delar. Egentligen två då den första utspelar sig på jorden och den andra på (och i) månen. Det är under den sista tredjedelen som filmen går från att vara smårolig och mysig till att inte riktigt funka. Våra utforskare stöter nämligen på månvarelser och dras in i deras värld. Här blir effekterna av kultförklarade Ray Harryhausen ett problem, inte minst när en jättelarvliknande grej med ett huvud som ser ut som en jättefluga dyker upp. Även månvarelserna är halvtaskiga, fast dessa funkar. Kul nog påminner de om något man sett i Star Wars (1977) i form av jawas och Mars Attacks! (1996) i form av rymdvarelserna...



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7