tisdag 20 mars 2018

Ice Castles



Titel: Ice Castles / Isdrömmar
Genre: Drama/Sport/Romantik
Land: USA
År: 1978
Regi: Donald Wrye
I rollerna: Lynn-Holly Johnson, Tom Skerritt, Colleen Dewhurst, Robby Benson

Handling: En ung tjej befinner sig i världstoppen inom konståkningen innan en olycka omkullkastar hennes drömmar. Endast med hjälp av dem som älskar henne kan hon visa världen - och sig själv - att hon fortfarande har förmåga att förverkliga sina drömmar.

Omdöme: Alexis "Lexie" Winston (Lynn-Holly Johnson) är en mycket lovande konståkerska som lever på landet med sin pappa Marcus (Tom Skerritt). Hennes mamma dog när hon var liten. Istället är det Beulah (Colleen Dewhurst) som blir något av en modersfigur för henne. Hon driver den lokala isrinken, som även är den lokala bowlinghallen, och är Lexies tränare.



Lexie tar alla med storm på sina första regionala mästerskap och en tränare vill ta henne till toppen, trots att hon redan är 16 år fyllda. Hon har nämligen en naturlig talang och OS om ett par år är enligt henne inget omöjligt mål.



Det är lite kul att vi har två Bond-referenser här, och till samma film för övrigt. Lynn-Holly Johnson spelade nämligen konståkerskan Bibi Dahl i Bond-favoriten For Your Eyes Only (1981). Den andra Bond-referensen stavas Marvin Hamlisch som står för musiken till båda filmerna. Här blev han Oscarsnominerad för titellåten. Hans musik är klart passande och stämningsfull, mysig på något sätt.



Lynn-Holly Johnson gör här sin filmdebut då hon var en duktig konståkerska i verkligheten. Man valde det istället för att ta ett känt namn i rollen och sedan använda sig av stand-ins för konståkningen. Ett lyckat val får man säga då hon inte alls gör bort sig och känns naturlig även som skådespelare. Hon får även en del dramatiska scener att jobba med under filmens gång, så det är inte bara att le och se söt ut som man hade kunnat tro.



Även om man inte kan påstå att det blir en minnesvärd film på något sätt så puttrar den på. Har använt ordet mysig tidigare och det passar filmen bra. Det vintriga landskapet, Tom Skerritt som pappan och musiken gör alla sitt. Sen blir det kanske lite väl mycket mot slutet, fast å andra sidan får man med en del romantik också. Inte för sockersött och man har en del gripande scener mitt i allt. Filmen fick för övrigt en remake med samma titel 2010, av samma regissör.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5

6 kommentarer:

  1. En 1970-talsfilm med anständigt betyg och en favoritskådis (Skerritt), som undgått min radar. Måste ses! //CF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om Skerritt, brukar gilla honom. Jo, men denna funkade och var lite mysig.

      Välkommen hit, CF!

      Radera
  2. Tack. Men jag har ju kommenterat tidigare, om än ett halvår sen sist (Blade Runner 2049). Har bl.a. kommenterat Årslistor (1955, 1957, 1973), efterfrågat din Douglas Sirk-favorit och diskuterat med dig var du lyckades se Un homme de trop (1967). //CF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah ok, då vet jag! Jag var inte helt säker på om du kommenterat tidigare, men det skadar ju inte att välkomna en extra gång ;)

      Du är alltid välkommen att kommentera, ställa frågor, tipsa eller efterfråga sådant du skulle vilja se mig ta upp etc.

      Radera
    2. Ska fortsätta göra det. Hoppas som sagt att du tar dig an Le mépris (1963) för att höra vad du tycker om den? ;) //CF

      Radera
    3. Låter bra!

      Ja, varför inte? Får se när det blir, men vi siktar på det.

      Radera