Once Were Warriors

Titel: Once Were Warriors / Krigarens själ
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Nya Zeeland
År: 1994
Regi: Lee Tamahori
I rollerna: Rena Owen, Temuera Morrison, Mamaengaroa Kerr-Bell, Cliff Curtis

Handling: Efter att ha varit gifta i 18 år är Beth fortfarande dödligt förälskad i Jake. Hon får dock betala ett högt pris för sin kärlek. När hon säger emot honom riskerar hon att råka ut för samma temperament och knytnävar som alla andra som stöter sig med hennes man.

Omdöme: Här har vi Nya Zeelands bästa film. Åtminstone enligt en undersökning som gjordes 2014 då den röstades fram till det. Det är en långfilmsdebut av Lee Tamahori som själv är halv-Maori precis som karaktärerna i filmen är.



Skådeplatsen är Auckland, Nya Zeeland där en fembarnsfamilj synas. Mamma Beth (Rena Owen) härstammar från Maori-krigare. Pappa Jake (Temuera Morrison) kommer från en slavfamilj. Han kommer från den hårda skolan där våld är en del av vardagen, för honom, familjen och barnen. Han tål inte alkohol särskilt väl då det enkelt triggar hans aggressiva och våldsamma sida. Beth älskar sin Jake, men han är inte alltid enkel att leva med och hon får utstå en hel del i förhållandet.



De två äldsta barnen, sönerna Nig och Boog, har hamnat i trubbel med rättvisan. Den äldre har gått med i ett gäng medan den yngre ska upp i rätten där de sociala myndigheterna hotar med omhändertagande. 13-åriga Grace (Mamaengaroa Kerr-Bell) är mellanbarnet och den äldsta dottern. Hon är den som i mångt och mycket håller ihop familjen, är där för sina yngre syskon och är nära mamma Beth. Men hon har det inte heller lätt, långt därifrån. Inte blir det bättre av pappans konstanta hemmafester där bl.a. "farbror" Bully (Cliff Curtis) är med.



Det är utan tvekan ett starkt drama vi bjuds på. Inledningsvis vet man inte riktigt vad filmen ska bjuda på när vi börjar följa och bekanta oss med familjen, och i synnerhet Beth och Jake. Skådespeleriet känns något amatörmässigt överlag och det blir inte förrän Beth och Jake ryker ihop i köket under en hemmafest som man hajar till och förstår att det här kan bli mer än en transportsträcka.



Våldet blir ett återkommande tema, inte bara för Jake utan för i stort sett hela familjen. De äldsta sönerna har valt sina vägar och sina sätt att hantera våldet och ilskan. För Beth och de övriga där hemma blir det mest att gilla läget när Jake allt oftare tar till flaskan efter att ha blivit av med jobbet. Jake kan vara en älskande make och far. Tyvärr är det hans mindre smickrande sida som dominerar, vilket givetvis blir ohållbart.



Även om det är en gripande film med en del starka scener så är det lite svårt att köpa det fullt ut med tanke på skådespeleriet. Det är inte det att det skulle förstöra filmen helt eller vara uselt, men det är allt en återkommande svaghet med filmen. Rena Owen är den som lyckas bäst med sin prestation som Beth, och Cliff Curtis är riktigt sliskig som Bully. Trots allt en gedigen liten film som var en stor succé när den kom och uppskattas än idag.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9