Phenomena

Titel: Phenomena
Genre: Skräck/Mysterium
Land: Italien
År: 1985
Regi: Dario Argento
I rollerna: Jennifer Connelly, Donald Pleasence, Daria Nicolodi, Patrick Bauchau

Handling: Jennifer anländer till Richard Wagner Academy, ett internat för flickor i Schweiz, där en galning mördar unga tjejer. Jennifer går i sömnen och skolans ledning försöker stoppa hennes nattliga vandringar som verkar sammanträffa med morden. Vid en av hennes nattliga vandringar träffar hon på entomologen John McGregor som blir förvånad av hennes extraordinära förmåga att förstå insekter. Med en väldigt speciell liten vän ger sig Jennifer ut på jakt efter mördaren men det blir mer fruktansvärt än vad någon hade kunnat föreställa sig.

Omdöme: Året efter filmdebuten i Once Upon a Time in America (1984) fick Jennifer Connelly axla huvudrollen i denna Dario Argento-film. Att ha en 14-åring i huvudrollen i en skräckfilm tillhör inte vanligheterna. Speciellt som det är en ganska brutal sådan. Men det funkar bra.



Detta kan man kalla för en något övernaturlig giallo med inslag av lite Carrie (1976) med tanke på Jennifer (Jennifer Connelly) och hennes telepatiska förmågor. Dessutom lite av en slasher med en del gore-effekter som funkar fint. En genre-mix helt enkelt som inte är särskilt lätt att få ihop och lyckas med, men Argento visar att det är möjligt.



Skådeplatsen är den natursköna landsbygden i Schweiz med bergen som bakgrund. Stämningen skapas per omgående av Goblins nästan hypnotiska musik som genomgående håller hög klass. Här finns partier som är mindre bra, men överlag drar den in en gång på gång. Intressant nog har man även några hårdrockslåtar mitt i allt i form av Iron Maiden och Motörhead. Inget naturligt val, men som funkar överraskande bra.



Precis som med andra Dario Argento-filmer är det inte någon perfekt film. Men det är utan tvekan en av hans bättre filmer som funkar rakt igenom. Den lever mycket på sin stämning och man måste säga att Jennifer Connelly klarar sig klart bra i huvudrollen. Det är lite si och så med vissa av birollerna bör sägas. Donald Pleasence funkar dock som entomologen John McGregor som Jennifer kommer i kontakt med. Hans schimpans Inga är för övrigt ett roligt inslag som även får betydelse för filmens upplösning.



Det må inte vara en lika hyllad film som Profondo rosso / Deep Red (1975) eller Suspiria (1977), men frågan är om den inte tillhör mina favoriter av Argento tillsammans med Tenebre (1982) och Opera (1987). En sak är säker och det är att det är en av hans sista bra filmer innan det snabbt gick utför. Lite som John Carpenter som bjöd på flera trevliga filmer under 70- och 80-talet, men inte mycket mer efter det.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.9