The Mule

Titel: The Mule
Genre: Komedi/Kriminalare/Drama
Land: Australien
År: 2014
Regi: Tony Mahony & Angus Sampson
I rollerna: Angus Sampson, Hugo Weaving, Leigh Whannell, Ewen Leslie

Handling: År 1983 har en naiv man, som gripits av den australiska federala polisen, dödlig narkotika gömd i hans mage. Ensam och rädd, gör han ett desperat val för att undanhålla bevis... bokstavligen.

Omdöme: Kanske var det för att man förväntade sig en renodlad komedi, och en något korkad sådan, som detta blev en positiv överraskning. Med manus av bl.a. Leigh Whannell som skrev manuset till Saw (2004), och den alltid duktige Hugo Weaving med på ett hörn som inte helt ärlig eller snäll polis, visar sig filmen ha både ett och annat som funkar.



Det hela utspelar sig under ett par veckor år 1983 när Australien kämpar mot USA i den klassiska seglartävlingen America's Cup. TV-reparatören och mammas pojke Ray Jenkins (Angus Sampson) följer efter avslutad säsong med några av polarna från korplaget i fotboll på en resa till Thailand. En av hans "vänner" i laget, Gavin (Leigh Whannell) övertalar den inte så smarte Ray om att smuggla droger invärtes mot en nätt liten summa pengar.



Saker kompliceras (givetvis) när Ray blir nervös på flygplatsen och plockas in av den federala polisen. Poliserna Croft (Hugo Weaving) och Paris (Ewen Leslie) försöker knäcka stackars Ray som blir lämnad ensam med vargarna. Men Ray visar sig inte ge upp så enkelt, vilket startar en hjärnornas vilja mellan honom och polisen. Detta samtidigt som person som ska ha drogerna blir nervös över situationen.



Det man ska ha klart för sig är att filmen baseras på verkliga händelser, även om en del nog har "förskönats" för effektens skull. Det är helt klart så att det är en historia man måste se för att få sig en del skratt, men även allvarliga situationer och en ganska mörk ton. Det är några elaka typer Ray har att göra med, på båda sidor om lagen. Kan han ens lita på sina vänner och sin familj? Det blir en salig soppa som skönt nog aldrig går överstyr.



Jag gillar det här. Det är så där lagom galet och alltså seriöst och allvarligt mitt i allt. Hade det gjorts på ett lättsammare vis, som befarat, hade det inte funkat lika bra. Det är t.ex. inte lika galet som en Guy Ritchie-film som det lätt hade kunnat bli. Ray Jenkins är också en småskön och lurig karaktär. Hans handlingar under senare delen av filmen är minst sagt magstarka, och det funkar. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.3