Hostiles

Titel: Hostiles
Genre: Västern/Drama/Äventyr
Land: USA
År: 2017
Regi: Scott Cooper
I rollerna: Christian Bale, Rosamund Pike, Wes Studi, Ben Foster, Jesse Plemons, Rory Cochrane, Timothée Chalamet, Peter Mullan, Stephen Lang

Handling: Året är 1892 när den legendariske armékaptenen Joseph J. Blocker motvilligt går med på att eskortera en döende Cheyenne-hövding och hans familj genom farligt territorium.

Omdöme: Regissören Scott Coopers tre tidigare filmer Crazy Heart (2009), Out of the Furnace (2013) och Black Mass (2015) var alla stabila och bra filmer. Med dessa tre filmer i åtanke visste man ungefär vilken typ av västern som väntade.



Det är en allt annat än munter historia vi bjuds på från alla första stund. Det är ogästvänlig mark vi bekantar oss med. Året är 1892 och Rosalie Quaids (Rosamund Pike) familj blir dödad av Comanche-indianer som inte skyr några medel när de är i farten.



Armékaptenen Joseph J. Blocker, även kallad Joe (Christian Bale) får tillsammans med fyra andra soldater i uppdrag att föra den döende Cheyenne-hövdingen Yellow Hawk (Wes Studi) och hans familj till sina hemtrakter i Montana. På vägen stöter de på Rosalie och ger sig ut på ett både blodigt och själsligt äventyr.



Med en relativt långsam och lågmält berättad historia, känner man åtminstone till en början att det kan bli en ganska jobbig film att ta sig igenom. Här finns inga direkt trevliga personer att stifta bekantskap med. Eller så har de sett och utsatts för saker som förstört dem. I vissa fall så pass att de håller på att förlora förståndet. I andra fall till den grad att det lätt kan svartna till framför ögonen på dem.



Sakta men säkert växer filmen och man kommer nära inpå dessa karaktärer man följer. Joe, Rosalie och Yellow Hawk med de övriga kommer varandra närmare och inser att de måste lägga stridsyxorna åt sidan för att ha en chans att överleva. Det blir inte så tillrättalagt som det lätt hade kunnat bli utan den mörka tonen består. Dock fattar man tycke för dessa människor och det blir då enklare att engagera sig och nyfiket följa utvecklingen under de lite över två timmarna.



Det må inte vara någon ny The Last of the Mohicans (1992) vad gäller känslor, dramatik, gripande scener och landskap. Men den har trots allt något bara man har lite tålamod och inte känner att det är för tungt och dystert att ta sig igenom, vilket det till en början alltså ger sken av. Definitivt värt en titt och ger en del att ta med sig. Men att det skulle vara en film att se när man vill bli på bra humör eller känner sig nere är inte direkt att rekommendera.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3