Topkapi (Revisited)

Titel: Topkapi
Genre: Äventyr/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1964
Regi: Jules Dassin
I rollerna: Melina Mercouri, Maximilian Schell, Peter Ustinov, Robert Morley

Handling: En lurendrejare med passproblem blir involverad i en stor kupp mot det turkiska Topkapi-muséet. Dock misstänker den turkiska underrättelsetjänsten ett terroristattentat och snart är lurendrejaren mer involverad än han trodde var möjligt.

Omdöme: Ett par år tidigare, nästan på pricken tio år tidigare, gjorde Jules Dassin den klassiska heistfilmen Rififi (1955). Den gången var det svartvitt och film-noir, dessutom på franska. Denna gång är det i färg. lite mer äventyrligt och desto mer komedi. Det hela utspelar sig i Grekland och Turkiet där en värdefull skatt i form av en antik dolk ska stjälas från ett välbevakat museum i Istanbul.



En kvinna som går under namnet Elizabeth Lipp (Melina Mercouri) drömmer om den perfekta kuppen för att komma över den antika och värdefulla dolken. Hon planerar kuppen och tar kontakt med sin gamle älskare och kumpan, schweizaren som går under namnet Walter Harper (Maximilian Schell). Harper går med på att genomföra kuppen, på ett villkor - han väljer teamet och det ska endast vara amatörer. Han vill inte att någon ska vara känd av polisen sedan tidigare.



Fyra medhjälpare väljs ut. Hans, en tysk som ska bidra med musklerna. Giulio, en stum italienare och lite av en mänsklig fluga. Britten Cedric Page (Robert Morley) är elektronikexperten. Och så behöver de någon de kan utnyttja och som förblir glatt ovetandes om vilka de är eller vad de planerar. De väljer ut Arthur Simon Simpson (Peter Ustinov), en britt född i Egypten som är något av en lurendrejare på en turistort i Grekland nära den turkiska gränsen.



Filmen hade setts en gång i tiden, men så mycket mer än att det förekommer en vågad kupp kom man inte ihåg. Det är en ganska typisk och klassisk kuppfilm med glimten i ögat och där allt kanske inte är superrealistiskt. Det blir snarare kul att följa de två torra britterna spelade av Peter Ustinov och Robert Morley som får tampas med den mer "exotiska" grekiskan Melina Mercouri och smidige schweizaren Maximilian Schell. Mercouri påminner förresten om gamla film-noir ikonen Lizabeth Scott med sin mörka röst och stil. Dessutom spelar hon här en självutnämnd nymfoman, vilket skapar några roliga situationer för männen runt henne.



Vad som blir uppenbart när man ser filmen nu är att den inte är lika stark som man ville minnas den som. Ett problem är att den inte hade behövt vara två timmar lång. Eller så kunde man ha använt en hel del av speltiden till att göra annat. Det blir nämligen sista tredjedelen med kuppen som blir den bästa. En del av planeringen och att se Simpson (Ustinov) smyga runt och vara nervös är också kul. Han kom att vinna sin andra Oscar efter att ha vunnit sin första för Spartacus (1960).



Känner man för en ganska lättsam heistfilm med en stark närvaro av 60-talet med allt vad det innebär, är detta inte någon tokig matinéfilm. Noterbart är även att TV-serien "Mission: Impossible" inspirerades av denna film. Dessutom har den första filmen Mission: Impossible (1996) en snarlik sekvens med en hängandes Tom Cruise.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1