The Majestic

Titel: The Majestic
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2001
Regi: Frank Darabont
I rollerna: Jim Carrey, Laurie Holden, Martin Landau, Hal Holbrook

Handling: Det är i början av 1950-talets USA under den s.k. McCarthy-perioden. En ung ambitiös manusförfattare i Hollywood förlorar sitt jobb och sin identitet men finner istället mod, kärlek och styrka i sin övertygelse.

Omdöme: Efter de hyllade storfilmerna The Shawshank Redemption (1994) och The Green Mile (1999) var frågan om Frank Darabont kunde följa upp det med en tredje film av rang. Detta blev den tredje, men särskilt hyllad eller någon vidare succé blev det inte.



Jim Carrey är Peter Appleton, en manusförfattare i 1950-talets Hollywood som lever sin dröm, även om han bara skrivit manus till b-filmer - än så länge. När han så blir anklagad för att som student ha haft kopplingar till kommunismen, övergår dröm till mardröm. Förtvivlad och full råkar han sent en kväll ut för en bilolycka och slår i huvudet. När han vaknar upp uppspolad på en strand, minns han inte vem han är. Det lilla samhället tycker sig dock känna igen honom och han blir emottagen som en hemvändande hjälte.



När filmen sågs första gången var förväntningarna relativt obefintliga. Jim Carrey hade man mest sett i lättsammare roller och då filmen inte blivit särskilt omtalad visste man inte direkt vad som väntade. Det är dock något nästan magiskt över 1950-talet när det visas upp på det här sättet, inte minst när man uppvisar kärleken till film och en klassisk singelbiograf - The Majestic.



Riktigt så mysigt och magiskt som man hade önskat sig blir det inte. Men så länge Martin Landau är med i rollen som Harry Trimble som förlorat sin son och äger The Majestic, så är det allt lite mysigt och magiskt. Hans närvaro ska inte underskattas då han ger filmen en hel del värme. Gillar även att historien lämnar en öppning till en alternativ förklaring till Peters identitet och historia. Men i och med att Landau kliver åt sidan tappar också filmen och övergår till att handla om politik snarare än drömmar och film.



På sätt och vis går tankarna en aning till The Truman Show (1998) där ju Jim Carrey också spelar en karaktär som får allas ögon på sig och en historia som utspelar sig på 1950-talet. Lite kul att man här lär ha velat ha Matt Damon i huvudrollen, men han valde istället att göra The Bourne Identity (2002). Han är dock med på ett hörn då han lånat ut sin röst i en viktig scen. Carrey gör vad han ska och inte hade det blivit bättre med Damon. Det är en film som har något, men den tappar snarare än lyfter under sista tredjedelen, vilket så klart är synd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9