Extremities

Titel: Extremities / Den yttersta gränsen
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Robert M. Young
I rollerna: Farrah Fawcett, James Russo, Alfre Woodard, Diana Scarwid

Handling: Efter att knappt klarat sig från ett våldtäktsförsök är Marjorie skrämd av vetskapen om att våldtäktsmannen vet var hon bor. När han dyker upp utanför hennes dörr och attackerar henne både fysiskt och psykiskt så lyckas hon till slut avväpna och fånga honom. Uppfylld av rädsla och hat konspirerar hon med sina rumskompisar om att ta lagen i egna händer.

Omdöme: Detta inleds som en typisk rape and revenge-film när Marjorie (Farrah Fawcett) på väg hem från träningen en kväll stannar för att köpa något att dricka/äta. Men då de precis stängt, tar hon sig tillbaka till bilen. Där överfalls hon av en maskerad och knivbeväpnad man som tvingar henne med kniven mot strupen att köra till en avlägsen plats under en bro.



Marjorie lyckas fly och ta sig till polisen. Hon är självklart rädd då våldtäktsmannen har hennes plånbok och vet därför vem hon är och var hon bor. Polisen kan inte göra så mycket mer än att ta emot hennes anmälan. Som tur är bor Marjorie tillsammans med sina vänner Pat (Alfre Woodard) och Terry (Diana Scarwid). Men vad händer när de åker iväg till jobbet och Marjorie lämnas ensam hemma? Det är då Joe (James Russo) kliver in genom dörren och mardrömmen börjar på nytt.



Det hela bygger ursprungligen på en pjäs där Farrah Fawcett och James Russo också spelade huvudrollerna. James Russo kände jag så klart igen från favoritfilmen Beverly Hills Cop (1984) där han spelar Axel Foleys vän Mikey Tandino. Farrah Fawcett hade man sett i något, men utan att direkt ha satt avtryck. Att hon var med i TV-serien "Charlie's Angels" hade man dock koll på. Tycker hon känns lite kall här, utan det lilla extra. Men hon känns bättre ju längre in man kommer.



Det är en film som under långa stunder i princip blir ett kammarspel mellan Farrah Fawcett och James Russo. Deras roller som offer och förövare förändras under filmens gång vilket ger det hela en annan dynamik och twist, om man så vill. Väninnorna spelade av Alfre Woodard och Diana Scarwid får också en viktig del i dramat längre in. Här är Alfre Woodard som Pat den förnuftiga och spelar också bäst av de två. Diana Scarwid som Terry är harigare, men sitter också på en mörk hemlighet som förklarar en del.



Att det skulle vara en film som blir minnesvärd kan man väl inte direkt påstå. En sak som blir tydlig relativt tidigt är att den komponerade musiken känns som tagen ur en TV-serie från den här tiden. Den passar inte riktigt och saknar både nerv och stämning. Däremot är 80-tals låtarna lite halvsköna, inte minst låten filmen inleds med under förtexterna. Allt som allt, en helt ok och lite annorlunda film i genren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3