Incredibles 2

Titel: Incredibles 2 / Superhjältarna 2
Genre: Animerat
Land: USA
År: 2018
Regi: Brad Bird
Röster: Craig T. Nelson, Holly Hunter, Samuel L. Jackson, Catherine Keener

Handling: Superhjältefamiljen är tillbaka, men den här gången står mamma Helen i rampljuset, och pappa Bob stannar hemma med barnen Violet, Dash och Jack-Jack för att göra hjälteinsatser i vardagslivet och försöka sköta allt som har med ett ”normalt” familjeliv att göra. Det är en tuff omställning för alla, och det blir ännu tuffare, för ingen av dem har ännu en aning om lilla babyn Jack-Jacks alla superkrafter. När en ny skurk smider en genial och farlig plan måste familjen tillsammans med Frozone samarbeta igen, vilket är lättare sagt än gjort, även om de alla är superhjältar.

Omdöme: När The Incredibles (2004) kom var det runt tiden då jag personligen började uppskatta animerad film och ta den mer på allvar. Tillsammans med bl.a. Toy Story (1995), Monsters, Inc. (2001) och Finding Nemo (2003) var det animerade filmer som även funkade för vuxna, för hela familjen, och det uppskattades. Vad de har gemensamt är de alla är Pixar-filmer...



Det har gått snart femton år sedan superhjältefamiljen räddade biffen. Eftersom det nu blivit olagligt att vara superhjälte, måste de försöka leva ett normalt liv. Men när de rika företagarna, syskonen Deavor kommer upp med en plan för hur superhjältar ska bli lagliga igen, är givetvis pappa Bob som Mr. Incredible, mamma Helen som Elastigirl och deras vän Lucius som Frozone snabba med att ställa upp. Planen är att Elastigirl får stå i rampljuset först för att hennes stil är lite smidigare.



Samtidigt som Helen är ute och räddar världen, får Bob stanna hemma med barnen. Violet har sina tonårsproblem, Dash är rastlös medan babyn Jack-Jack visar sig besitta oanade superkrafter. Allt detta får pappa Bob att likt Michael Keaton i Mr. Mom (1983) vara hemmapappan som får fullt upp. Han må inte få vara superhjälte, utan en superpappa åt sina tre barn. Det kan vara minst lika tufft...



Filmen inleds genast med mycket action när vi får se superhjältefamiljen tillsammans med Frozone försöka rädda en tuff situation. Denna inledning och i princip alla stora actionscener är nog filmens svagaste kort. Det är ett typiskt problem de flesta superhjältefilmerna lider av - när man drar på för fulla muggar och ska få med så mycket som möjligt.



Bäst blir det istället under de lite lugnare stunderna, inte minst de humoristiska när Bob är hemma med barnen. Bästa karaktären visar sig bli babyn Jack-Jack som skapar en del skratt och håller pappa Bob vaken. Det är själva familjehistorien som är det starkaste kortet. För själva storyn i sig och skurken bjuder inte på något direkt nytt. Men är det något jag gillar lite extra är det 50-tals miljöerna som kombineras med det lite futuristiska. Klart lyckat.



Avslutningsvis måste musiken nämnas då den på sina håll känns klart Bond-inspirerad på ett John Barry-sätt. Men det blir även en hel del 70-tals lik TV-serie musik som tar över de mer actionfyllda scenera, och det funkar inte lika bra. Lite ojämn kvalité på musiken med andra ord, både bra som mindre bra. Lyckligtvis är filmen i sig desto jämnare och håller för det mesta en bra, underhållande och ganska rolig nivå. Lutar snarare åt en svag fyra än en stark trea.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.1