Measure of a Man

Titel: Measure of a Man
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2018
Regi: Jim Loach
I rollerna: Blake Cooper, Donald Sutherland, Liana Liberato, Judy Greer, Luke Wilson

Handling: En mobbad tonåring upplever en vändpunkt i sitt liv när han under en sommar lär sig att stå upp för sig själv.

Omdöme: Så kallade coming of age-filmer finns det gott av, vissa bättre än andra. Denna handlar om tonåringen Bobby Marks (Blake Cooper) som mobbas för sin vikt. Det är 1960-tal och precis som varje sommar åker familjen till sitt sommarställe där Bobby umgås med bästa vännen och grannflickan Joannie Williams (Danielle Rose Russell). De båda är lite i samma sits då hon retas för sin stora näsa.



Bobby kallar denna sommar för One Fat Summer (vilket även är titeln på boken filmen bygger på). Under denna sommar kommer han ta ett sommarjobb hos Dr. Kahn (Donald Sutherland) i hans stora trädgård, upptäcka att Joannie håller något hemligt för honom, se sin syster Michelle (Liana Liberato) flirta och umgås med en vältränad äldre kille, se sina föräldrar gräla och helt enkelt lära sig växa upp och bli en man på många sätt och vis. Och så klart, bli mobbad av tre lokala äldre killar ledda av Willie Rumson (Beau Knapp).



Det visar sig vara en sån där gemytlig liten film som kanske inte direkt må fånga 60-talet, men det försöker den inte heller göra. Med det menar jag att kläder, frisyrer, bilar osv inte direkt sticker ut. De lyser snarare med sin frånvaro. Fast det är inget negativt. Soundtracket är fullt av 60-tals musik som inte alltid är känd, men passar bra. Likaså är den komponerade musiken med lite gitarr klart trevlig och skapar rätt stämning.



Några noteringar under filmens gång är att Blake Cooper i huvudrollen som Bobby Marks stundtals har en tendens att påminna om en återhållsam John Candy som tonåring. Inte direkt till utseendet, men rörelserna och stilen. Filmens ton och inte minst berättarrösten som används under filmens gång får en att tänka på mysiga ungdomsserien "The Wonder Years" (eller "En härlig tid" på svenska) där man på ett liknande sätt berättar historien, fast med mer humor än här. Sen påminner filmen (inte mycket men i några fall) om Mean Creek (2004) som också handlar om mobbning av en storväxt ung kille. Även om det är en viktig del av handlingen här, finns det alltså gott om annat som Bobby går igenom, både positivt och negativt.



Det är en film som puttrar på och liksom växer på en allt eftersom. Det är kanske aldrig direkt gripande eller roligt, men den hittar för det mesta rätt ändå. Det hjälper nog att det bygger på en bok. Dessutom är det aldrig fel att ha med favoriten Donald Sutherland på ett hörn, även om jag hade trott och hoppats på att han skulle få en mer framstående roll. Hans karaktär är dock viktig för Bobby som lär sig ett och annat av och hos honom. Nej, det här är inte så tokigt och är väl värt en titt om man är upplagd för den här typen av film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.2