The Manhattan Project

Titel: The Manhattan Project / Deadly Game
Genre: Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Marshall Brickman
I rollerna: John Lithgow, Christopher Collet, Cynthia Nixon, Jill Eikenberry, John Mahoney, Richard Jenkins

Handling: En 16-årig kille lyckas sno det renaste plutoniumet i världen och bygger en liten atombomb. Med hjälp av den tänker han och hans flickvän visa allmänheten vad USA:s regering håller på med. Samtidigt gör regeringen allt de kan för att mörklägga det hela, vilket betyder att de tänker skaffa tillbaka plutoniumet till vilket pris som helst.

Omdöme: Ungdomsfilmer där nyfikna tonåringar går för långt och orsakar en potentiell katastrof behöver inte vara helt fel, som t.ex. WarGames (1983). I det här fallet handlar det om tonåringen Paul Stephens (Christopher Collet) som är lite av ett ungdomsgeni vad gäller naturvetenskap. När hans mamma Elizabeth (Jill Eikenberry) börjar dejta vetenskapsmannen John Mathewson (John Lithgow), får Paul följa med till hans laboratorium för att titta på en lasermaskin. Paul inser snart att laboratoriet även framställer plutonium åt regeringen...



Med hjälp av sin flickvän Jenny Anderman (Cynthia Nixon), planerar Paul att ta sig in i labbet och stjäla en behållare med plutonium. Tanken är att han själv ska bygga den första "privata" atombomben och vinna en vetenskaplig tävling som anordnas varje år. På så vis ska han försöka få media att sprida att laboratoriet i deras stad framställer plutonium utan människors vetskap. Men givetvis får Paul och Jenny myndigheterna efter sig när de upptäcker att en behållare bytts ut.



Om man börjar med själva storyn och hur det är berättat så är det synd att filmen inte väljer att göra det hela seriösare och mer trovärdigt. För det är egentligen inget fel på genomförandet vad gäller anläggningen där plutoniumet framställs och stundtals blir det lite småspännande. Men man stör sig framförallt mest på Paul som ska vara en sån där unge som vet allt och lyckas med allt, vilket så klart är för otroligt. Sen är det synd att filmens ton (inklusive musiken) gör att det snarare känns som en komedi då tonen blir lite för lättsam på sina håll. Hade istället önskat att filmen varit lite mer som Miracle Mile (1988) då den har en lite allvarligare ton (med mycket passande musik av Tangerine Dream) med en stundande kärnvapenattack att vara orolig över.



En sak som man har lite svårt att släppa är att Christopher Collet som spelar Paul starkt påminner om en ung Jesse Eisenberg. Det är lite samma osympatiska och kaxiga stil som jag har svårt för. Det passar väl karaktären i det här fallet då han ska vara lite av en besserwisser, men det gör att man helt klart inte hejar på Paul och Jenny. När filmen närmar sig sitt slut har filmen möjligheten att överraska med en twist. Hade den fullföljt detta hade man tackat och bockat. Men givetvis sjabblar man bort chansen och avslutar inte direkt realistiskt eller trovärdigt. Å andra sidan är det en ungdomsfilm så filmmakarna ville väl inte ha något annat än en happy ending...

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1