Family Plot

Titel: Family Plot / Arvet
Genre: Thriller/Komedi
Land: USA
År: 1976
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Bruce Dern, Barbara Harris, William Devane, Karen Black, Ed Lauter

Handling: En falsk spådam och hennes pojkvän lurar folk på pengar. En rik äldre dam söker upp paret för att hitta sin sedan länge försvunne brorson. Samtidigt kidnappar ett annat par folk i San Fransisco-området. Dessa människors vägar möts och smärre kaos utbryter...

Omdöme: I vad som kom att bli den store Alfred Hitchcocks allra sista film, beaktas hur spådamen Blanche Tyler (Barbara Harris) och hennes pojkvän George Lumley (Bruce Dern), som är taxichaufför till vardags och privatdetektiv på fritiden, försöker hitta en man åt en rik gammal dam. I belöning kommer de tjäna en fin liten hacka på $10.000.



När George börjar gräva i det hela, kommer han en man på spåren. Han och Blanche har endast ett namn att gå efter. Särskilt lätt att lokalisera mannen blir det inte då han verkar ha fejkat sin egen död. Som om det inte vore nog utför paret Arthur Adamson (William Devane) och Fran (Karen Black) en djärv kidnappning och utpressning. George och Blanche finner sig snart i en livsfarlig situation där någon vill tysta dem innan de får fram sanningen.



Detta är en Hitchcock-film man liksom hållit sig undan. Den har aldrig nämnts bland klassikerna och det har inte känts som något måste att se den. Men Hitchcock är Hitchcock. Det är sällan hans filmer är helt ointressanta eller dåliga (även om det hänt). Här blir det stundtals en svart komedi vilket på sina håll blir lite småroligt, men där det överlag hade funkat bättre utan. Tänker inte minst på sekvensen med bilen som kör nedför de slingriga vägarna. Det hade kunnat bli ganska nervigt, men blir nu mest komiskt. Inte bara för hur karaktärerna beter sig utan även hur det är uppspeedat och lite annat.



Bruce Dern är en skön typ och det är han som funkar bäst. Han känns lite goofy och påminner mig här om Kramer från TV-serien "Seinfeld". Undrar just om de sneglat lite på hans karaktär här. Finns flera likheter, som t.ex. håret, den goofiga stilen, piprökandet och ja, hela stilen egentligen. Lite kul när man läser att Hitchcock från början ville ha Al Pacino för rollen, men när han var för dyr plockade man in Dern.



William Devane har jag alltid gillat och han passar bra här som mustaschprydd och lite elak. Ed Lauter likaså, han brukar oftast funka i biroller och så även här. Hitchcock lär ha velat ha Burt Reynolds för rollen och spanade in The Longest Yard (1974) för att se om han skulle funka. Han gillade istället Lauter i filmen och valde att ge honom rollen.



Vad gäller Barbara Harris känns hon inte direkt övertygande och verkar hela tiden vara ett flummigt medium. Här hade nog Goldie Hawn som var påtänkt för rollen funkat bättre. Karen Black, ja hennes skelögdhet har alltid stört mig. Hitchcock verkar inte heller ha varit särskilt förtjust i henne under inspelningen. Kan det ha haft att göra med ögonen tro?



Efter en något trevande inledning, kommer det hela igång och man blir varm i kläderna. Känns som andra halvan nog är lite starkare än den första. Kidnappning, utpressning, planerade mord, konfrontationer och annat smått och gott gör detta till en småtrevlig film till slut. Den har tillräckligt mycket av Hitchcocks prägel över sig för att man ska bli belåten. Men hade den varit lite mer seriös hade det nog kunnat lyfta den ytterligare ett snäpp.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8