Mandy

Titel: Mandy
Genre: Drama/Action/Skräck/Thriller
Land: USA/Belgien
År: 2018
Regi: Panos Cosmatos
I rollerna: Nicolas Cage, Andrea Riseborough, Linus Roache, Bill Duke

Handling: En trasig och hemsökt man är på jakt efter en religiös sekt som dödat hans livs kärlek.

Omdöme: Skogshuggaren Red Miller (Nicolas Cage) bor ute i vildmarken i ett isolerat hus med sin Mandy (Andrea Riseborough). Hon tecknar och jobbar i en butik i området. När deras lugna och stilla liv plötslig får en ogästvänlig påhälsning av en religiös sekt och andra typer, hamnar Red i helvetet. Där tänker han inte stanna länge och hämnd är det enda som är på hans agenda.



Panos Cosmatos gjorde Beyond the Black Rainbow (2010) som sågs på Stockholm filmfestival 2011. Självklart blev det ett namn att hålla ögonen på, det var liksom oundvikligt. Det var en skön filmupplevelse som var något annorlunda, snygg, mystisk och med härlig elektronisk musik. Inte så konstigt att denna visar sig ha exakt samma stil. Den utspelar sig dessutom samma år, 1983.



Precis som med Beyond the Black Rainbow (2010) är det frustrerande när en film har mer yta än innehåll. För det är en visuellt sett klart tillfredsställande film med en uppsjö av färgkombinationer. Det blir nästan hallucination- och drömlikt. Till det bjuds man på skön och nästan meditativ musik av islänningen Jóhann Jóhannsson som här komponerade sin sista musik innan han gick bort.



Filmen, som är på två timmar, har en tendens att kännas lite seg och utdragen under den första timmen. Det händer en del, men man känner att denna första halva hade kunnat trimmas lite. För det är under den andra timmen som filmen kommer igång en aning och där man släpper löst Nicolas Cage och hans Red Miller.



Vad man tar med sig från denna okonventionella film är att det är ganska långt ifrån Hollywood. Det är en slags art house-skräck som blandar in en del anime med andra drömliknande sekvenser. Detta i vad som utvecklas till en klassisk hämndhistoria mellan gott och ont, mellan människa och sekt (och elaka varelser).



Det är en kompott som personligen inte går hem fullt ut, men det är ofrånkomligt att inte gilla bildspråket och en del sekvenser som funkar. En kultfilm precis som Beyond the Black Rainbow (2010). Synd bara att Panos Cosmatos inte lyckas få ihop allt till en riktigt bra film (och story) som det finns potential för.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.5