Mission: Impossible II

Titel: Mission: Impossible II
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2000
Regi: John Woo
I rollerna: Tom Cruise, Thandie Newton, Dougray Scott, Ving Rhames, Brendan Gleeson, Rade Serbedzija, Anthony Hopkins

Handling: Ethan Hunt kastas in i en internationell krissituation av skrämmande omfattning. Med datorgeniet Luther vid sin sida och en vacker inbrottstjuv i tankarna, jagar Hunt tvärs över Australien och Spanien på något som verkar vara ett omöjligt uppdrag - att stoppa en skurk som blivit galen, innan denne kan fullfölja sin fruktansvärda plan.

Omdöme: Efter den till stora delar lyckade Mission: Impossible (1996) lär Tom Cruise ha velat ha tillbaka Brian De Palma som regissör, men han tackade nej. In kom den desto mer actionbetonade John Woo som inte minst hade gjort sig ett namn i Hong Kong med The Killer (1989) och Hard Boiled (1992) innan han kom över till Hollywood och gjorde Hard Target (1993), Broken Arrow (1996) och Face/Off (1997).



När IMF-agenten Sean Ambrose (Dougray Scott) byter sida och kommer över ett dödligt virus som han och hans män tänker sälja till högstbjudande, måste Ethan Hunt (Tom Cruise) rädda biffen. Av sin chef, Mission Commander Swanbeck (Anthony Hopkins) får han order om att övertyga mästertjuven Nyah Hall (Thandie Newton) om att ansluta till uppdraget. Hon är ingen agent, men hennes kunskaper kommer behövas. Vid sidan av Nyah har Ethan hjälp av sin gamle vapendragare Luther (Ving Rhames) och piloten Billy Baird (John Polson). Uppdraget tar dem från Sevilla till Sydney.



Minnet av denna film var vagt, men ändå starkt. Vad det hela gick ut på, vilka som medverkade och vad som skulle hända hade man inte någon direkt koll på. Det hade överskuggats av att det hela var over-the-top action utan innehåll. När filmen inleds med att en galen professor spelad av Rade Serbedzija injicerar ett dödligt virus i sig själv, sätts tonen tidigt med den efterföljande flygplanssekvensen. Inte kan väl det här bli särskilt bra. Ethan Hunt introduceras även med sitt långa hår och stora fåniga leende, vilket inte känns helt förtroendeingivande.



Mötet mellan Ethan och Nyah på vägarna runt Sevilla känns som man hamnat i en Bond-film från den här tiden med Pierce Brosnan, typ GoldenEye (1995). Att det hela är en mer actionbetonad film än vad den första var är tydligt. Det lär också ha varit något Tom Cruise kände starkt för så mer action, mindre handling.



Att John Woo regisserat är svårt att missa. Det blir gott om slow motion-action, Ethan hoppar runt med två pistoler och leker cowboy snarare än IMF-agent och ja, det blir en hel del over-the-top action. Men, till min förvåning är filmen faktiskt överlag relativt nedtonad bortsett från ett par actionsekvenser som drar på för fulla muggar. Det är inte SÅ pjåkigt trots allt och det hela går att se på, lite småunderhållande.



Det stora problemet, som också var det som hade satt sig från filmen sedan tidigare, är de avslutande 20 minuterna där John Woo gått bananas med action. Det blir alldeles för överdrivet och blir en orgie i action utan så mycket klass. Eller, det är förvisso ganska välgjort, men passar liksom inte in. Ethan blir kung-fu mästare och hoppar och sparkar i en slutuppgörelse efter en lång motorcykeljakt där han likt en ballerina balanserat på sin MC samtidigt som han skjutit på skurkar och beskjutits av desamma. Dessa sista 20 minuter sänker filmen som annars legat på en stabil trea, varken strålande eller dåligt.



Några avslutande noteringar är att Anthony Hopkins överraskande dyker upp som Ethans chef i två scener. Hans röst kände man förvisso igen i meddelandet Ethan får när han får uppdraget under sin semester. Men hans namn dyker varken upp i för- eller eftertexterna. Kul nog får man flera tricks med maskerna där inte mindre än fem masker används, vilket nog blir någon för mycket. Bra gjort är det dock. En annan intressant sak är att filmen lär ha varit på upp emot tre och en halv timme (!), vilket givetvis inte var acceptabelt. Den klipptes ner till två timmar vilket innebar att en hel del av storyn och en del våldsamma actionscener försvann.



Avslutningsvis måste musiken av Hans Zimmer nämnas som ger blandade känslor. På sina håll funkar den inte alls för att i andra lägen vara riktigt stämningsfull och bra, inte minst en känslosam slinga som starkt påminner om Gladiator (2000), som han ju Oscarsnominerades för det året. Man märker verkligen vilken skillnad det gör med musiken. Musiken till actionscenerna funkar inte särskilt bra medan den mer stämningshöjande musiken är klart lyckad, och det speglar även det man känner.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1