Prom Night

Titel: Prom Night / Blodig midnatt
Genre: Skräck/Thriller
Land: Kanada
År: 1980
Regi: Paul Lynch
I rollerna: Jamie Lee Curtis, Leslie Nielsen, Anne-Marie Martin, Casey Stevens

Handling: En lek slutar med döden för ett utav barnen som var med. De andra svär på att inte berätta vad som hänt. Men någon såg dem... När barnen blivit några år äldre och ska gå på sin skolbal kommer priset för att hållit tyst om deras kamrats hemska öde: En blodig död...

Omdöme: Det är inte för inte som Jamie Lee Curtis kallas för "the scream queen". Tittar man på hennes första filmroller kom de i form av Halloween (1978), The Fog (1980), Terror Train (1980) och så denna.



Sex år efter att en lek bland ett par barn slutat med att en flicka dog, beslutar sig någon för att hämnas på de fyra som orsakade dödsfallet. De fyra svor att aldrig berätta för någon vad som hände, men någon vill uppenbarligen döda dem. Nu på årsdagen för flickans död har familjen Hammond besökt kyrkogården. Senare samma dag är det dags för skolbalen. Som om det inte vore nog har en psykopat som suttit inspärrad sedan dådet rymt, vilket får polisen att vara på sin vakt.



Pappa Hammond (Leslie Nielsen) är skolans rektor medan hans tonårsbarn Kim (Jamie Lee Curtis) och Alex (Michael Tough) går på skolan och ska på balen. Detta är ett ypperligt tillfälle för tjejen Wendy (Anne-Marie Martin) att hämnas på Kim som hon tycker har stulit hennes pojkvän Nick (Casey Stevens). Men det är också hög tid för mördaren att sätta sin plan i verket och döda lite ungdomar.



Att se Leslie Nielsen dyka upp i en skräckfilm är givetvis smått komiskt då man genast förknippar honom med hans komiska roller, inte minst i The Naked Gun (1988) men även Airplane! (1980) och lite annat. Men han funkar som pappan till Jamie Lee Curtis. Hade dock gärna fått vara med mer. Det är annars lite blandad kvalité på skådespeleriet. Fast det blir det nästan i regel i filmer som dessa och får snarare ses som charmigt än störande.



Om man förväntar sig en renodlad slasher kan man nog bli lite lätt besviken då det tar ganska lång tid innan den når det stadiet. Det är runt en timme in som det hettar till vad gäller morden. Men det betyder inte att filmen inte funkar innan dess. För det gör den. Den har ganska skön stämning och blandar både in Carrie (1976) och Saturday Night Fever (1977) där på skolbalen. Man bjuds på en hel del discodans till discolåtar som specialskrivits till filmen.



Kanske får man inte den bästa eller mest minnesvärda upplösningen på en skräckfilm, men man känner sig ändå relativt nöjd med stämningen, uppbyggnaden och den sista halvtimmen. Det är nämligen nu (den något amatörmässiga) mördaren dyker upp på allvar och det hela blir till en slasher. Inte alltid de mest grafiska eller spektakulära morden, men vissa sticker ut och överlag blir det en tillfredsställande liten slasher. Inte det bästa man sett i genren, men definitivt inte det sämsta.



2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.4