The Predator

Titel: The Predator
Genre: Action/Sci-Fi/Äventyr/Skräck
Land: USA/Kanada
År: 2018
Regi: Shane Black
I rollerna: Boyd Holbrook, Olivia Munn, Jacob Tremblay, Thomas Jane

Handling: Utomjordiska varelser som besökt jorden tidigare för att jaga återvänder. De är nu genetiskt uppgraderade med DNA från andra arter och har därigenom blivit starkare, smartare och dödligare. Bara ett gäng avdankade ex-soldater och en vetenskapsprofessor kan stoppa dem.

Omdöme: Innan Shane Black gjorde regidebut med Kiss Kiss Bang Bang (2005) skrev han manus till filmer som Lethal Weapon (1987), The Last Boy Scout (1991), Last Action Hero (1993) samt The Long Kiss Goodnight (1996). Han spelade dessutom själv med i originalfilmen Predator (1987) som karaktären Hawkins.



Från början var det tänkt som en remake på originalfilmen, men man valde istället att göra en fortsättning som följer efter Predator (1987), Predator 2 (1990) och Predators (2010). Om man lite snabbt ska säga vilken film denna mest liknar får man nog säga Predators (2010). Det utspelar sig förvisso på Jorden här, men det är ändå en hel del cgi, rymdskepp och liknande som man slapp i de gamla filmerna.



Man har valt att inleda med tre historier där karaktärerna till slut möts och tillsammans kämpar om att överleva och ta kål på dessa rovdjur som kommit till Jorden - igen. Det blir tidigt tydligt att man vet en hel del om dem och har ett hemligt laboratorium som specialiserar sig på rovdjuren. Trots det behöver man uppenbarligen hjälp utifrån i form av vetenskapsprofessorn Casey Bracket (Olivia Munn) och senare en liten pojke med Aspergers, Rory McKenna (Jacob Tremblay). Han är son till soldaten Quinn McKenna (Boyd Holbrook) som är först med att påträffa det senaste rovdjuret som kommit till Jorden. Han i sin tur kommer i kontakt med ett par soldater som ska spärras in och hjälper Quinn.



Originalfilmen är en gammal favorit. Arnold Schwarzenegger och de övriga lirarna i djungeln är ett skönt gäng i en av de främsta actionrökarna genom tiderna. Här kan man inte direkt påstå att man gått tillbaka till rötterna och gjort något som kan mäta sig med originalet eller ens stå på egna ben. Det känns utan tvekan som ett misslyckat försök. Visst är det inte barntillåtet, men det hjälper föga.



Filmen har inte den rätta känslan och hittar aldrig riktigt rätt. Man har försökt få med en del humor och det behöver inte vara helt fel, men det blir inte särskilt effektivt eller lyckat i det här fallet. Man låter inte heller någon stämning byggas upp utan det blir istället en hel del snabba klipp med varken karaktärer eller en story som får en att bry sig. Utan att förvänta sig särskilt mycket blir man ändå besviken. Då var faktiskt Predator 2 (1990) en klart mer duglig uppföljare än dessa nya filmer.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.0

---

Om visningen: IMAX-visningar är alltid trevliga. Men i det här fallet kändes det som man inte hade behövt se filmen i det stora formatet. Inte bara för att man inte hade filmat i IMAX (täckte inte hela duken), man tvingades även se filmen i 3D. Ingen som helst 3D att tala om, vilket givetvis gör det än mer störande när man inte hade något val om man ville se den i IMAX.

Det fanns inte heller några scener som direkt stack ut och gjorde sig bra i IMAX som det annars brukar vara. Kändes helt enkelt inte som en IMAX-film, varken hur den var filmad eller anpassad till formatet.