
Titel: The Train / Tåget
Genre: Krig/Action/Thriller
Land: USA/Frankrike/Italien
År: 1964
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Burt Lancaster, Paul Scofield, Jeanne Moreau, Michel Simon
Handling: Året är 1944. En tysk överste lastar ett tåg med ovärderliga franska konstskatter för att sända dessa tillbaka till Tyskland och rädda dem undan de allierade. Motståndsrörelsen måste stoppa tåget utan att skada lasten.
Omdöme: Inspirerad av verkliga händelser och baserad på en bok har Burt Lancaster och John Frankenheimer gjort denna klassiker tillsammans. Det kom att bli deras fjärde av totalt fem samarbeten, samtliga under 60-talet. Från början var det dock Arthur Penn som skulle regissera, men han fick sparken redan första dagen och Lancaster plockade in Frankenheimer. Orsaken lär ha varit att Penn ville göra det hela till mer av ett drama, medan Lancaster ville ha mer fart och fläkt, vilket det blev med Frankenheimer.

Överste Franz Von Waldheim (Paul Scofield) är en konstälskare som beslagtagit stora mängder fransk konst under ockupationen av Frankrike. Nu när de allierade är på ingång under 1944, är det dags för tyskarna att ge sig av. Von Waldheim tänker dock inte lämna utan att packa ett helt tåg med konsten bestående av tavlor från bl.a. Picasso, Renoir, Van Gogh osv. Det är guld värt för tyskarna, medan det för fransmännen är deras kulturarv som håller på att tas ifrån dem.

Paul Labiche (Burt Lancaster) är järnvägsinspektören som jobbar på stationen där tyskarna tänker lasta tåget. Han tillhör även den franska motståndsrörelsen och kontaktas av några som ber honom om hjälp. Tåget får till varje pris inte lämna Frankrike, kosta vad det kosta vill. Och det får för guds skull inte sprängas, vilket hade varit den enklaste utvägen. Till sin hjälp har han endast två män som är kvar av de 18 de var från början. Omöjligt uppdrag?

Den f.d. akrobaten Lancaster, som fyllde 50 år under inspelningen, utförde alla sina stunts själv. Visst hoppar han inte från flygplan eller liknande, men klättra och hoppa över hustak och tåg, det gör han. Under inspelningen slog han upp en gammal knäskada. Kul nog skedde det under en vilodag då han spelade golf. Detta gjorde att man fick ändra lite i storyn så att han blev skadad i filmen och då kunde halta sig vidare genom resten av filmen.

Att detta är en klassiker råder inget tvivel om. Även om det inte säger så mycket (eller det kanske det gör), listas filmen ofta som en av de bästa eller den bästa tågfilmen genom tiderna. Helt klart måste den räknas bland dem, för det är en hel del tåg, och välgjort är det. Allt är nämligen äkta, inga effekter har använts när tåg spårar ur, kraschar in i andra tåg och vi bjuds t.o.m. på jakt mellan tåg och jaktplan.

Filmen, som är en bit över två timmar, bygger sakta men säkert upp något. Inte minst blir det en batalj mellan Labiche och Von Waldheim som eskalerar i en uppgörelse som inte kan sluta väl. Detta samtidigt som de allierade börjar bomba tågen vilket skapar kaos. Nej, det här är en riktigt fin film som håller än. Lancaster och Scofield gör vad de ska och tyskarna är så där elaka som man vill ha dem i dessa filmer.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar