The Kindergarten Teacher

Titel: The Kindergarten Teacher
Genre: Drama
Land: USA
År: 2018
Regi: Sara Colangelo
I rollerna: Maggie Gyllenhaal, Parker Sevak, Gael García Bernal, Michael Chernus

Handling: När en dagisfröken på Staten Island upptäcker en begåvad femåring i sin klass blir hon fascinerad och besatt av pojken. Hon hamnar i en farlig nedåtgående spiral i sitt försök att vårda hans talang.

Omdöme: I denna film baserad på en israelisk film med samma internationella titel från 2014, ses Maggie Gyllenhaal i huvudrollen som Lisa Spinelli, en dagisfröken utanför New York. Hon är en aspirerande poet och tar kvällskurser som leds av Simon (Gael García Bernal). Hon är inte särskilt duktig och får ingen vidare respons. Där hemma har hon en kärleksfull make och två tonåringar som pluggar, men som inte är särskilt intellektuella.



En dag upptäcker hon att en av hennes femåringar i klassen, Jimmy Roy (Parker Sevak) besitter en talang. En liten poet är vad han är. Snart är hon helt uppslukad av vad han ska komma med härnäst och gör allt för att vara honom nära under dagarna när han är i klassen. Men det är inte tillräckligt. Lisa får allt svårare att acceptera att talangen Jimmy besitter inte ses av andra och att man inte tar till vara på den.



Nej, det här är inte en film i stil med Kindergarten Cop (1990) där ju Arnold Schwarzenegger hade fullt upp med en dagisklass. Istället är det ett nyanserat drama vi får ta del av där Maggie Gyllenhaal känns som klippt och skuren för rollen. Hon har gjort några sådana roller genom åren, ofta i lite mindre filmer, festivalfilmer. Det passar henne alldeles utmärkt då hon inte verkar ha några problem med att blotta sin själ, om man säger så. Hon bjuder verkligen på sig själv och hanterar alla möjliga slags känslor. Ett annat bra exempel på det är festivalfilmen Sherrybaby (2006) som hon Golden Globe-nominerades för.



Det är en film som växer på en under filmens gång. Man känner dock under långa stunder att det inte kommer leda någonvart när Lisa mest verkar försöka få ny poesi från lille Jimmy som hon sedan kan använda i sin kvällskurs för att imponera på de övriga och läraren. Ok, man märker att hon brinner för att försöka få Jimmy att gå efter sin dröm. Men helt mentalt stabil verkar hon inte vara. Är det hennes besvikelse över de egna barnen tro?



När hon bestämmer sig för att ta saken i egna händer kan det sluta hur som helst. Det är också nu filmen lyfter och Jimmy öppnar upp sig, även om det har sin baksida... Inte alls tokig film när allt är sagt och gjort där Maggie Gyllenhaal också lyfter den på egen hand.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

Galveston

Titel: Galveston
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 2018
Regi: Mélanie Laurent
I rollerna: Ben Foster, Elle Fanning, Beau Bridges, Robert Aramayo

Handling: Efter att ha överlevt en fälla satt av sin kriminella chef räddar en torped en ung prostituerad och flyr med henne till Galveston, Texas. I Galveston finner de styrka i varandra medan deras förflutna är på väg att hinna ikapp dem.

Omdöme: Roy (Ben Foster) och Rocky (Elle Fanning) är två förlorade själar som flyr från sitt förflutna men inte har så mycket att fly till under omständigheterna. För Roys del handlar det om att ge en hjälpande hand till Rocky som behöver all hjälp hon kan få för att klara livhanken och komma på fötterna. Men Roy, som jagas av sin kriminella chef Stan (Beau Bridges) och hans män, har svårt att bara släppa allt. Det skapar problem för de båda och framtidsutsikterna är minst sagt bleka.



För regin står Mélanie Laurent, kanske mest känd från Tarantinos Inglourious Basterds (2009). Några år tidigare gjorde hon Respire (2014) som var en av det årets bästa festivalfilmer. Dagens film bygger på en bok av Nic Pizzolatto som även skrivit manuset (dock under namnet Jim Hammett). Om namnet låter bekant så var han skaparen av hyllade "True Detective". Denna bok skrev han för övrigt innan dess.



Lika bra som tidigare nämnda film av Laurent är det inte. Men om man sett nämnda "True Detective" vet man att det kan vara lite långsamt uppbyggt där det mer handlar om karaktärsutveckling än fart och fläkt. Här finns något som är vackert under ytan, trots att utsidan är trasig och sliten. Det där vackra kommer då och då upp till ytan, men de ögonblicken kan vara över snabbare än man hinner blinka. Helvetet lurar bakom hörnet och är redo att dra in dem om de inte är på sin vakt.



En mörk historia om två förlorade själar, men med lite hopp trots allt är sammanfattningen. Filmen blir för egen del något för stillastående under stora delar när de kommer till motellet. Under den avslutande delen höjs pulsen och det hela går inte riktigt som man väntat sig. Här kommer en och annan vändning på vad som annars verkade vara en relativt simpel historia, och det höjer. Likaså är främst Ben Foster bra, men även Elle Fanning funkar. Inget direkt nytt, men en stabil drama-kriminalare.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Black '47

Titel: Black '47
Genre: Drama/Action
Land: Irland/Luxemburg
År: 2018
Regi: Lance Daly
I rollerna: Hugo Weaving, James Frecheville, Freddie Fox, Stephen Rea, Barry Keoghan, Jim Broadbent

Handling: En irländsk soldat som slagits för den brittiska armén överger sin post under den stora svälten på Irland för att återförenas med sin familj. Trots sina erfarenheter från krig chockas han av hur svälten förstör hans hemland och hur svårt hans folk och familj har det.

Omdöme: Året är 1847 och Irland är drabbat av svåra tider med den stora svälten. Den irländska soldaten Feeney (James Frecheville) deserterar från den brittiska armén för att ta sig hem och ta hand om sin familj. Men vad han finner gör att han startar ett personligt krig mot de som behandlat hans nära och kära illa. Detta samtidigt som britterna skickar officeren Pope (Freddie Fox) och veteranen Hannah (Hugo Weaving), en numera fängslad förhörsledare, för att lokalisera Feeney innan han gjort för mycket skada.



Historiska filmer som dessa kan i sina bästa stunder vara riktigt bra och engagerande. Det spelar egentligen ingen roll om det är ett renodlat kostymdrama, krig, romantik eller äventyr det handlar om. Det kan bli bra. Men då ska det helst inte vara så dystert och grått som det är här. Det är givetvis tänkt att man ska känna av hungern och döden, men det blir lite för mörkt och hopplöst. Man vill gärna ha en vackrare film. Inte fel med en mörk film, men inte på det här sättet.



Historien är en hämndhistoria där Feeney letar upp och utkräver sin hämnd på de han finner skyldiga. Men man känner sig lite lurad när Feeney går till verket då det för det mesta inte visas vad han gör. Då man istället visar resultatet ska man fylla i luckorna själv och vara nöjd så. Det hade kunnat funka om man inte använt sig av samma grepp vid upprepade tillfällen.



Istället blir filmen desto intressantare när man följer Pope, Hannah och Hobson (Barry Keoghan). Hugo Weaving är alltid bra, så även här. Kul att se Freddie Fox, son till självaste schakalen själv - Edward Fox - från The Day of the Jackal (1973). De är allt lite lika så det var inte helt överraskande att de visade sig vara släkt.



Filmen får också till det bra under den sista uppgörelsen då man liksom bränner av allt krut man har kvar. Feeney, Pope, Hannah, Hobson och några till slåss in i det sista och äntligen får man se allt. Förstår inte riktigt varför man inte kunde visa mer tidigare när Feeney gjorde sina hembesök. Som filmen är nu avslutas den alltså bra, men vägen dit är lite för dyster, småseg och inte på den nivå den kunde ha varit på.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.9

Redemption / Hummingbird

Titel: Redemption / Hummingbird
Genre: Kriminalare/Drama/Action/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 2013
Regi: Steven Knight
I rollerna: Jason Statham, Agata Buzek, Benedict Wong, Vicky McClure

Handling: En hemlös man på Londons gator är efterlyst för krigsbrott han gjorde sig skyldig till i Afghanistan. När en möjlighet att "låna" en annan mans identitet dyker upp tar han den, och blir till en hämnande ängel i processen.

Omdöme: Om man förväntar sig pang-på action bara för att det är Jason Statham i huvudrollen kan man nog bli lite besvikna. Det här är nämligen en något långsammare film där det till stora delar blir ett drama med sporadiska actioninslag. Man försöker helt enkelt göra en djupare film och resultatet blir väl inte helt lyckat.



Statham spelar den f.d. soldaten Joey som efter att ha gjort sig skyldig till krigsbrott under sin tjänstgöring i Afghanistan nu hamnat på gatan där han lever som hemlös. När det en dag dyker upp ett par män som misshandlar honom och för iväg hans unga vän Isabel, blir det startskottet på ett nytt liv för Joey. Han kommer över en annan mans identitet (och takvåning) och börjar jobba som indrivare och allt-i-allo åt en kriminell asiat. Samtidigt försöker han leta rätt på Isabel med hjälp av den polska nunnan Cristina (Agata Buzek) som är en hjälpande hand för hemlösa i London.



Det blir en udda kombination att se Joey Jones som han kallar sig och nunnan Cristina. De är som natt och dag. Han en hårdhänt och ond man, hon en slags hjälpande ängel. Men det visar sig att allt inte behöver vara svart och vitt. Joey har ett hjärta av guld och blir lite som en Robin Hood, även om han också är delaktig i drogförsäljning, människosmuggling och annat trevligt. Cristina har dock något i sitt förflutna som lett henne till att bli nunna. Joey är den enda hon vågat öppna upp sig för och tillsammans hittar de liksom varandra.



En aning krystat kan man tycka att storyn blir mellan Joey och Cristina. Det hjälper inte heller att Agata Buzek känns något svag i rollen, även om man får säga att ingen direkt övertygar. Det är hon och Statham som får bära det tunga lasset då det mesta kretsar kring dem. Inga roliga skurkar att tala om, utan det blir mest Joey Jones som står i centrum. I ett par scener blixtrar det helt plötsligt till från ingenstans och blir även lite brutalt. Det gör att det ändå blir knappt godkänt, även om det på det stora hela är en relativt lättglömd film.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

Safe

Titel: Safe
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2012
Regi: Boaz Yakin
I rollerna: Jason Statham, Catherine Chan, Robert John Burke, Chris Sarandon

Handling: En före detta toppsnut slåss mot den ökända triaden för att frita en kidnappad kinesisk flicka, för att sedan ta sig an den ryska maffian och korrupta tjänstemän i New York. Med hjälp av en värdefull kod till ett kassaskåp försöker han knäcka alla, inklusive självaste triaden.

Omdöme: En prototypisk Jason Statham actionrökare? Ja, det kan man säga. Numera är Luke Wright (Statham) en avdankad föredetting som lämnat poliskåren och en rad argsinta gamla kollegor. När ryska maffian tar ifrån honom det enda han bryr sig om här i världen, faller han så pass lågt att självmord är ett starkt alternativ. Men då "räddas" han av den lilla kinesiska flickan Mei (Catherine Chan) som själv behöver räddas. Luke är hennes räddare i nöden och hon hans. Tillsammans får de ryska maffian och kinesiska triaden efter sig. Eller är det tvärtom?



Med regi och manus av Boaz Yakin, som gjorde fin regidebut med Fresh (1994) och bl.a. även varit med och skrivit manus till Now You See Me (2013). Han lär ha velat göra en actionfilm med känslan av de New York-baserade 70-tals filmerna han växte upp med. Personligen känns det nästan mer som 80- eller 90-tal där man inte direkt bryr sig om att vara helt realistisk och mer satsar på underhållande action.



Inledningsvis känns det hela något svagt, där man inte kommer bry sig nämnvärt hur det går eller vad som sker. Men det visar sig bli en ganska underhållande actionfilm med lagom mycket humor. Speciellt blir det Statham som på ett skönt sätt förmedlar detta med torr humor som går hem. Det blir dock mest actionscener och en hel del pang-pang. Det är en film som är gjord för att underhålla och lyckas för det mesta med det. Inget man direkt behöver koppla på hjärnan för, men ibland funkar det bra så.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Blitz

Titel: Blitz
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: Storbritannien/Frankrike/USA
År: 2011
Regi: Elliott Lester
I rollerna: Jason Statham, Paddy Considine, Aidan Gillen, Mark Rylance

Handling: När en seriemördare börjar döda poliser, går en tuff polis över alla gränser för att hitta honom.

Omdöme: Nu är det kanske lite farligt att jämföra med en klassiker när man talar om en Jason Statham-film, men när man tänker efter kan denna film ses lite som en nyversion på Dirty Harry (1971). Vi har en tuff snut i Brant (Jason Statham) som får resultat med sina hårda och brutala metoder. Han är på jakt efter den psykopatiske polismördaren Barry Weiss (Aidan Gillen) som via media gäckar polisen och kallar sig för Blitz.



Brant, som gärna tar sig ett glas eller två vare sig han precis vaknat upp eller är ute i tjänst, är känd för sina brutala metoder som dock ger resultat. Han är därför perfekt att leda jakten på seriemördaren Blitz. Tillsammans med den tillförordnade platschefen Nash (Paddy Considine) försöker de komma ett steg närmare mördaren. En mördare som är okonventionell i sitt tillvägagångssätt. Eller är han det? Han cyklar runt på en BMX och har på sig gröna solglasögon så att han mest ser ut som en övervintrad förortsunge. I själva verket är han en iskall polismördare som avrättar sina offer på öppen gata.



Filmens manus var med på den "svarta listan" över de bästa manusen som inte hade filmatiserats några år innan filmen gjordes. Det må inte vara ett direkt smart manus eller ett som överraskar på annat sätt. Istället är det ett manus med flera välskrivna karaktärer som gör att det inte bara blir en "one man show" som det annars lätt hade kunnat bli. Statham och hans Brant är liksom en del i ett pussel som innehåller flera bra karaktärer och prestationer. Man kan lugnt säga att rollen passar Statham som hand i handske.



Aidan Gillen i rollen som Blitz är rolig att skåda och påminner stundtals om en ung Gary Oldman, både lite till utseende och skådespeleri. Gillar även att hans karaktär inte verkar bry sig nämnvärt, bara han får döda snutar. Ett av hans tilltänkta offer spelas för övrigt av den senare Oscarsvinnande Mark Rylance som pryder en snygg mustasch. Tänker direkt på Sean Connery i den underskattade Sidney Lumet-filmen The Offence (1973) där han också spelar en polis (med samma typ av mustasch) på dekis. Man kan egentligen räkna upp ytterligare tre-fyra karaktärer och prestationer som sticker ut.



Att detta skulle visa sig vara en så pass bra film som det faktiskt är kom lite överraskande. Det blir inte bara en lättglömd film i mängden, utan den vågar vara lite brutalare och alltså med genomgående starka karaktärer och prestationer. Till och med slutuppgörelsen blir till belåtenhet. Många gånger kan slutuppgörelsen i filmer som dessa bli utdragna för att man ska bjuda tittaren på extra mycket. Här gör man inte det utan det har man liksom redan avverkat tidigare. Istället får man ett avslut som sätter punkt på rätt ställe. Ja, efter att Statham och hans Brant kört lite humor som han gör filmen igenom. Stark trea som nosar på något mer snarare än tvärtom.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.2

War

Titel: War / Rogue Assassin
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Philip G. Atwell
I rollerna: Jason Statham, Jet Li, John Lone, Luis Guzmán

Handling: När FBI-agenten Jack Crawford mister sin partner gör han det till sitt livsmål att hitta mördaren - den ökände torpeden Rogue. Men Rogue är försvunnen och dyker upp först tre år senare för att delta i den blodiga uppgörelsen mellan San Franciscos asiatiska gangstergäng. Crawford är mer än redo att ge honom ett varmt välkomnande. Men i sin iver att hämnas förlorar Jack sitt professionella omdöme och medan våldet eskalerar utvecklas stridigheterna till en veritabel mardröm för den hämndlystne FBI-agenten.

Omdöme: Detta kom att bli andra gången Jason Statham och Jet Li stötte på varandra. Den första kom ett par år tidigare i The One (2001). Att detta är den bättre filmen av de två råder ingen tvekan om. Men även om det är en underhållande actionfilm så är den långt ifrån perfekt. Den största boven blir klippningen och att det känns väldigt ryckigt på sina håll. Trots detta är fotot inte så tokigt. Fotot står för övrigt Pierre Morel för som året efter själv skulle regissera Taken (2008).



Jack Crawford (Statham) är FBI-agenten som mister sin partner och genom åren förlorar sin fru och dotter då han blir besatt av att hitta den skyldige, en ökänd torped känd som Rogue (Li). När Rogue verkar vara tillbaka tre år senare, är Crawford redo. Tillsammans med sina kollegor får de dock en uppgörelse att ta hand om mellan japanska yakuzan och kinesiska triaden. Hela tiden leder spåren till Rogue som verkar ligga steget före och leker katt och råtta-lek med både FBI och de två asiatiska rivalerna.



Statham är i gammalt gott slag och får axla huvudrollen under stora delar av filmen. Han har en tendens att vara ocharmigt charmig som man måste gilla. Han är långt ifrån den mest elegante skådespelaren, men han gör exakt vad som krävs i en actionfilm som denna. Hård och hämndlysten får han vara som Crawford. Passande nog får Li mest agera andrafiol och vara lite mystisk. Att han inte får säga så mycket är också ett plus. Något charmtroll är han inte heller, det får man säga. Därför passar rollen som Rogue honom bra då man inte direkt ska gilla honom.



När allt är sagt och gjort har man fått sig en actionrökare som faktiskt inte är så tokig. Klippningen och den något ryckiga stilen på sina håll är ett minus. Men det är gott om gedigen action och till slut blir det hela inte helt utan överraskningsmoment. Man förväntar sig inte så mycket mer än standardaction, så när storyn visar sig bjuda på lite mer än så, blir det hela något mer än väntat. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.3

The One

Titel: The One
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2001
Regi: James Wong
I rollerna: Jet Li, Jason Statham, Carla Gugino, Delroy Lindo

Handling: En polis slåss för sitt liv mot sin värste fiende från ett alternativt universum - sig själv - som bara blir starkare för varje liv han tar. Två utsända agenter måste försöka stoppa honom till varje pris.

Omdöme: Utan att förklara saker särskilt väl kastas man med en gång in mitt i skottlinjen. Det visar sig att en man vid namn Yulaw (Jet Li) transporteras med hjälp av maskhål från ett alternativt universum till andra världar. Där söker han upp den andra versionen av sig själv och dödar den, vilket ger honom mer styrka. Han är omänskligt stark och snabb, vilket gör att han blir i princip omöjlig att stoppa. Efter sig har han två erfarna agenter i form av agent Roedecker (Delroy Lindo) och hans yngre partner agent Funsch (Jason Statham).



Regissören och manusförfattaren James Wong, som gjorde Final Destination (2000), har inte minst inspirerats av The Matrix (1999) vad gäller effekterna och en del annat. Det blir nämligen gott om effekter under actionscenerna. Det blir mycket skottlossning och slagsmål, men inte så mycket till handling om man ska vara ärlig. Det behöver inte vara fel och vissa gånger kan en sån här film charma en med annat.



Förutom nämnda The Matrix (1999) finns här en del hämtat från Highlander (1986) och Terminator 2: Judgment Day (1991). Men det är inte lika elegant gjort som dessa klassfilmer. Det hela känns snarare som ett videospel eller liknande när Jet Li och de olika karaktärerna han spelar undviker kulor, springer som vinden och har övernaturlig styrka. Ja, det blir faktiskt lite superhjältevarning på det hela.



En sak som sänker filmen och upplevelsen mest av allt, till och med mer än de inte alltid övertygande effekterna, är musiken. Musik som för det mesta består av hårdrock som absolut inte passar under i princip någon scen, i synnerhet inte actionscenerna. Då och då hörs lite mer nedtonad stämningsmusik i bakgrunden, men det är alldeles för sällan. Det gör att denna action/sci-fi överlag faller lite platt och saknar finess. För emellanåt känner man att den hade kunnat funka ganska bra då vissa scener och sekvenser gör sig bra. Tack och lov är speltiden på bara lite drygt 80 minuter och då kan en sån här typ av film funka någorlunda väl som tidsfördriv.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 5.9

Chaos

Titel: Chaos
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: Kanada/Storbritannien/USA
År: 2005
Regi: Tony Giglio
I rollerna: Jason Statham, Ryan Phillippe, Wesley Snipes, Henry Czerny

Handling: En lugn vardagsmorgon. Ingen på banken har upptäckt de fem maskerade män som plötsligt håller alla gisslan. Polisen är snabbt på plats, men ledaren Lorenz vill bara förhandla med den före detta polisen Quentin Conners, som sätts i tjänst igen tillsammans med den unga nyrekryterade polisen Shane Dekker. Ingen av dem kan förutse det som kommer att hända. Plötsligt har rånarna sluppit undan i ett kaos av skottlossning och explosioner. Jakten sätter igång, men vem är det som Conners och Dekker jagar? Och har någonting egentligen stulits från banken?

Omdöme: Man ska kanske inte underskatta en film bara för att Jason Statham och Wesley Snipes är med. Vad som på ytan verkade vara en barskrapad actionfilm visar sig ha lite mer än så att erbjuda. Det blir nämligen en katt och råtta-lek med gott om vändningar i storyn.



Kaos utbryter då flera maskerade män rånar en bank mitt i Seattle och tar ett 40-tal människor gisslan. Polisen är snabbt på plats och förhandlingarna inleds. Men ledaren för rånarligan, som kallar sig för Lorenz (Wesley Snipes), kräver att endast tala med polisen Quentin Conners (Jason Statham) som numera är avstängd/sparkad efter en dödsskjutning några månader tidigare. Polisen misstänker snart att händelsen har en koppling till rånet och att de specifikt vill ha Conners. Charmtrollet Conners får samarbeta med den unge polisutredaren Shane Dekker (Ryan Phillippe) vars metoder skiljer sig från Conners.



Filmen gick aldrig upp på bio i USA då det blev strul med distributionen. Lite synd då det känns som den därför kan ha hamnat lite i skymundan då det inte är någon tokig film. Det finns en sak som drar ner den gång på gång och det är musiken under de spännande och actionladdade scenerna. Den känns som tagen ur en halvsunkig 70-tals serie eller liknande och funkar inte alls. Sänker tyvärr helhetsintrycket en del på egen hand.



Det blir faktiskt småtrevligt att följa bankrånet och den efterföljande jakten på vad som egentligen hänt och vilka som ligger bakom. Här finns tillräckligt för att behålla intresset och ge ett par vändningar i storyn. Tankarna går lite till filmerna som oftast var framgångsrika och populära under främst 90-talet och början av 2000-talet. Som t.ex. The Usual Suspects (1995) där allt inte är som det först verkar. Säger inte att det är på den nivån här eller har samma typ av vändning(ar), men lite den typen är det. Och det är aldrig fel, särskilt som man inte förväntade sig det av den här filmen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5