Alles ist gut / All Good

Titel: Alles ist gut / All Good / All Is Good
Genre: Drama
Land: Tyskland
År: 2018
Regi: Eva Trobisch
I rollerna: Aenne Schwarz, Andreas Döhler, Hans Löw, Tilo Nest

Handling: Efter att ha haft ofrivilligt sex på fyllan med sin nya kollega väljer Janne att inte prata om övergreppet. Men tystnaden ställer snart till problem för henne och hennes glada fasad börjar rasera.

Omdöme: Tyskt drama brukar kunna vara bra. Jag gillar tysk film. Givetvis inte allt, men oftast har de något. Här var man nyfiken. Nyfiken vad den skulle bjuda på och hur stark den skulle vara. Intressant nog utspelar den sig inte i Berlin som många tyska filmer av det här slaget gör. Istället är det runt München.



Janne (Aenne Schwarz) har en sambo i Piet (Andreas Döhler) som hon ska flytta från lägenhet till hus med. På väg till en klassträff stöter hon på en gammal vän till familjen som erbjuder henne ett bra jobb på tidningen han driver då en kollega blivit gravid och blir borta på obestämd tid. Livet leker för Janne som verkar vara en glad person. Men när hon på klassträffen träffar Martin (Hans Löw) och de båda druckit lite för mycket, inträffar något som sakta kommer sätta igång en nedåtgående spiral.



Det är intressant hur man kan känna av pulsen på en film relativt tidigt. Oftast är det så. Här kände man att stilen var lite trevande, inte riktigt så nära inpå som önskat. Men när Janne så utsätts för sin första motgång, då känner man att detta kan bli något, trots att stilen alltså inte riktigt fanns där. Janne verkar inte direkt påverkas av motgången. Hon rycker liksom på axlarna och säger att allt är ok. Och det är det nog också. Det är nämligen inte förrän senare hennes utsida hinner ikapp det hon känner på insidan. Eller gör hon det? Det känns som det inte är förrän hon får en ögonöppnare lite senare som vad hon gått igenom får betydelse.



Det är ett starkt ämne och story man bjuds på, det är det ingen tvekan om. Men det är inte gjort med den rätta genomslagskraften för att det ska bli så effektivt som det var upplagt för, och det är synd. Känns som det har att göra med stilen regissören väljer som inte blir så närgången som man hade önskat av en sån här historia. Det blir därför även lite svårt att få grepp om huvudpersonen. Självklart blir hennes situation och motgångarna det som får henne ur balans. Men till viss del är även några av hennes beslut bidragande till hennes obalans.



Avslutningsvis slutar filmen tvärt, utan att man känner att man får ett avslut. Detta kan många gånger funka där man själv får fylla i luckorna och så. Men när det blir som här, känns det snarare som man gjort det lite enkelt för sig. Då filmen endast är på 90 minuter hade man gott kunnat ge det en tio-femton minuter till och avsluta ordentligt. Personligen fångar mig inte filmen som den borde ha gjort, vilket är synd med ett som nämnts starkt ämne och en story som fanns där för något mer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

---

Om visningen: Kommer tidigt till Sture då det är kvällsvisning, filmen är slutsåld och på lilla salong 2 på övervåningen. Det är en del folk som sitter och väntar, men ingen står vid insläppet så det är bara att ställa sig och vänta, trots att filmen inte börjar på ett bra tag. Genast ställer sig några bakom mig och snart har det bildats en kö.

Finner snart ett litet problem med att stå först vid insläppet på övervåningen av Sture. Jag har nämligen en stor lampa precis bakom huvudet, vilket gör att jag efter ett tag svettas som en schnitzel under tiden jag läser min Clint Eastwood-bok.

Visningen, som är fullsatt så när som på en eller två platser, fortskrider hyfsat smärtfritt (trots dåligt med benutrymme). Enda noterbara blir när en herre några platser längre bort på min rad plötsligt tar fram sin mobil med full ljusstyrka på skärmen och börjar sms:a eller liknande. Detta stör fler än mig och till slut blir han tillsagd av en kille med irriterad stämma att stänga av mobilen. Det gör han, men fortsätter snart igen en stund genom att luta sig framåt över mobilen. Nu klarar han sig (nätt och jämnt) från att någon säger till igen.