Custody

Titel: Jusqu'à la garde / Custody / Allt för min son
Genre: Drama
Land: Frankrike
År: 2017
Regi: Xavier Legrand
I rollerna: Léa Drucker, Denis Ménochet, Thomas Gioria, Mathilde Auneveux

Handling: Miriam och Antoine har skilt sig och deras trasiga äktenskap leder till en bitter vårdnadstvist. För att skydda sonen Julien från fadern söker Miriam ensam vårdnad, men domaren beslutar om gemensam vårdnad. Julien hamnar mitt emellan och blir till gisslan i sin egen familjs smutsiga konflikt.

Omdöme: Varje gång ett äktenskap tar slut och det finns unga barn med i bilden, är det alltid barnen som får ta den värsta smällen. För även om de vuxna allt som oftast inte klarar av att hantera det hela som - just det - vuxna, så kan det i många fall sätta djupa spår för barnen. De är i en ålder då de behöver och ska ha ett tryggt hem och familjeliv. Istället hamnar de mitt emellan där de tar den värsta smällen, även om det inte alltid behöver vara riktat mot dem.



När historien inleds är Miriam (Léa Drucker) och Antoine (Denis Ménochet) i slutfasen av att lösa vårdnadstvisten. Domaren lyssnar på de båda föräldrarna, advokaterna och även 11-årige sonen Julien (Thomas Gioria). Den snart 18-åriga dottern Joséphine (Mathilde Auneveux) behöver man inte blanda in då hon är myndig och kan fatta sina egna beslut om hon vill träffa fadern eller ej. Vi som tittar har ingen aning om bakgrunden till skilsmässan eller vem (om någon) av de båda föräldrarna är lämplig som förälder.



Två filmer som kommer upp på näthinnan runt separationer och vårdnadstvistar är Kramer vs. Kramer (1979) och A Separation (2011), två mycket bra filmer att se. Nu skiljer sig filmerna åt en hel del. Här är det renodlad socialrealism med långa tagningar och en stark känsla av att man till stor del får pojken Juliens synvinkel på det hela.



Den här typen av filmer är sällan några solskenshistorier. Det ska de inte heller vara, men det betyder inte att man inte kan göra något vackert av det hela. Nämnda Kramer vs. Kramer (1979) tycker jag är ett bra exempel på det. En film som berättar en gripande historia på ett fint och känslosamt sätt. Här är det istället kallt och utan den där värmen eftersom man inte får se någon förälder visa kärleken som man gärna vill se för att balansera upp det hela. Istället förblindas de vuxna av sitt hat gentemot varandra och då glömmer de liksom bort att de har en liten pojke mellan sig.



Även om det här till stor del är en deppig och dyster historia, blir det inte totalt mörker, vilket är skönt. Har inget emot realism och ett gripande drama. Tvärtom så är det sällan man ser den typen av film lyckas. Man bör även vara upplagd för det bör poängteras. Denna film når väl inte ända fram under stora delar av filmen. Men då och då känner man med karaktärerna, inte minst Julien som psykiskt får utstå en del under filmens gång. Hade hoppats på att filmen skulle bli mer gripande och känslosam, men realismen är alltså hög och med en del nerv, inte minst när man når upplösningen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6