El ángel

Titel: El ángel / The Angel
Genre: Kriminalare/Drama
Land: Argentina
År: 2018
Regi: Luis Ortega
I rollerna: Lorenzo Ferro, Chino Darín, Daniel Fanego, Mercedes Morán

Handling: Med ett oskyldigt utseende blev den unge Carlos Robledo Puch en av Argentinas mest ökända seriemördare någonsin.

Omdöme: Det är tidigt 1970-tal i Buenos Aires när vi stiftar bekantskap med Carlos (Lorenzo Ferro). Han är endast 17 år gammal, har ett harmlöst utseende, har självförtroende och bryr sig inte. Han är även en tjuv som lyckas ta sig in i villor och flotta butiker och stjäla saker. Saker han oftast ger bort. Men när han börjar umgås med skolkamraten Ramón (Chino Darín), tas det hela längre. Ramón introducerar honom för sin kriminella far José (Daniel Fanego) och tillsammans blir de tre ett team som tjänar pengar på inbrott och stölder.



Carlos, eller Carlitos som han även kallas, tar livet med en klackspark. Han har det relativt gott ställt här i livet med en älskande mor, en hårt arbetande far, flickvän och en lovande framtid. Men han är inte ämnad att jobba hårt för det han vill ha. Han är född till den kriminella banan och är något av en gentlemannatjuv som är oberäknelig och iskall. Ingen bra kombination då han inte har några problem med att döda så fort han håller i ett vapen...



Det är med en självklarhet som filmen tar oss igenom historien om Carlos. Man känner att det är en regissör som vet vad han vill skapa. Något som är skönt är att filmen inte känns som den försöker försköna eller göra det hela till en typisk biografi som dokumenterar alla brott. Istället rullar det på och brotten flyter hela tiden ihop med hans liv. Plötsligt dödar han någon utan att han verkar reagera. Han är som han var tidigare och uppvisar ingen panik. Inte heller blodtörst, men han har liksom inga spärrar. Han verkar bara ta saker som de kommer. Behöver han döda så gör han det. Men det är inbrotten och stölderna som är hans primära mål.



Lorenzo Ferro i huvudrollen är så där passande småcreepy mest hela tiden. Han passar verkligen bra och jag gillar att han inte känns överlägsen eller arrogant som en sån här karaktär lätt kan bli. Alla sköter sig bra får man säga. En annan sak som verkligen gör sitt är den tidstypiska musiken som fångar eran på ett skönt sätt och skapar rätt stämning. Det är inte så konstigt att filmen gick bra hemma i Argentina och även blev landets Oscarskandidat.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.3

---

Om visningen: Kommer lite senare än beräknat till Sture och ser att insläppet redan påbörjats, men skönt nog inga jätteköer. De har även tänkt till och har insläppet från två sidor som gör att kön inte sträcker sig runt hela foajén.

Under filmens gång känner jag ett par gånger hur någon släpper gas. Förmodligen är det någon av pensionärerna runt mig. Men vem det än är så har man ingenstans att ta vägen och allt annat än trevligt är det.

Efter visningen släpper de ut alla ut i foajén. Tidigare dagar har man släppt ut via nödutgången mot gatan, vilket funkat smidigt och gjort att det inte blivit någon trängsel. Det har man alltså inte tänkt på nu och i foajén är det redan mycket folk och lång kö till nästa visning. I snigelfart går man vid sidan av kön och i vissa fall mot strömmen. Det kryper i kroppen på en och irritationsmomentet är ett faktum. Fem minuter senare är man äntligen ute i den friska luften. Tänk att en så liten detalj kan förstöra så mycket...