Happy New Year, Colin Burstead

Titel: Happy New Year, Colin Burstead
Genre: Drama/Komedi
Land: Storbritannien
År: 2018
Regi: Ben Wheatley
I rollerna: Neil Maskell, Sam Riley, Alexandra Maria Lara, Charles Dance

Handling: När Colin samlar släkten i en herrgård för att fira nyår tillsammans, dras gamla komplikationer upp till ytan. Hans tidigare frånvarande broder Davids ankomst förvärrar situationen ytterligare.

Omdöme: Nyårsfirande med familjen. Och då talar vi hela släkten som samlas. Det är vad Colin Burstead (Neil Maskell) planerat när han hyrt en trevlig herrgård. Hela släkten är inbjuden, förutom David. David är Colins bror och han är uppenbarligen inte välkommen. Men när Colins syster berättar att hon bjudit David, är de flesta på tårna.



Innan David (Sam Riley) anländer med sin tyska flickvän Hannah (Alexandra Maria Lara, som för övrigt är gift med Sam Riley) anländer de övriga i släkten. Det är redan tryckt stäming på sina håll där Colins pappa har problem med pengar, Colins mamma gör sig illa vid ankomst, Davids ex-fru är på sammankomsten, farbror Bertie (Charles Dance) klär upp sig lite ovanligt och där lite annat smått och gått sker. Allt är upplagt för att explodera. Det är en tickande bomb på herrgården.



Det är svårt att inte tänka på danska Festen (1998) bara man läser om handlingen till filmen. Släktsammankomster av det här slaget är en potentiell mardröm, inte bara på film utan för de flesta kan jag tänka mig. Det är alltid någon eller några som inte kommer överens. Det är i princip oundvikligt att klara sig helskinnad från ett sådant event.



En noterbar sak som man lägger märke till tidigt är klippningen där man väljer att hellre klippa mycket och tidigt än att låta scenerna få tid på sig. Det lugnar sig en aning längre fram, men det är ett intressant sätt att klippa på i en sån här film där man inte riktigt väntar sig det. Det är även en film där humorn är nära till hands, även om det blir något allvarligare längre in. Hade tidigare sett regissörens filmer Kill List (2011) och Free Fire (2016) som också hade en del av humorn, men även allvaret som visas upp här.



Personligen känns det som allt är upplagt för att växa till något riktigt trevligt. Trevligt blir det, men inte till den grad som man kände att det var på väg mot. Kanske är det för att man liksom väljer att dra lite i handbromsen istället för att bara köra på. Det hade nog hjälpt att låta det hela urarta, åtminstone lite mer. Kanske är det just för att man känner och tror att det kan bli så som man saknar det när det inte händer. Istället får man ett gäng karaktärer där ingen är direkt genomgod eller genomond. Alla är helt enkelt mänskliga med sina bra och mindre bra sidor. Trea till stark trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

---

Om visningen: Kommer till Sture runt en halvtimme innan visningen ska börja. En liten kö återfinns vid insläppet när jag och Carl kommer dit. Jag springer snabbt på toa och Carl ställer sig i kön. När jag sedan kommer tillbaka går jag till volontärerna vid kassan för att kontrollera mitt kort. Detta eftersom det visade rött på den förra visningen på dagen. Volontären kollar mitt kort och säger att allt ser ut som det ska och alla biljetter syns på kortet. Detta har de sagt tidigare, men då har det alltså inte alltid funkat.

Ställer mig sedan i kön tillsammans med de övriga som ska se filmen. Insläppet är i tid, mitt kort visar tack och lov grönt och vi kan slinka in och ta bra platser där vi vill. En av de sista som sätter sig snett framför mig på raden framför är givetvis "Lejonkungen". Håret och huvudet täcker delar av duken, plus att han givetvis sitter raklång. Som tur är stör det inte alltför mycket av sikten som befarat. Men man kan inte heller sjunka ner i biofåtöljen och man får snarare luta sig lite åt höger.

Efter filmen är det ett Face2Face med filmens regissör Ben Wheatley som säger att visningen lär ha varit den internationella premiären av filmen (vilket känns tveksamt, men ok). Moderatorn som ska hålla i samtalet och ställa frågorna visar sig med en gång inte vara påläst när hon säger att hans tidigare filmer varit actionfilmer och detta är ett drama. Han tillrättavisar henne med en gång och säger att alla hans filmer är olika och att han endast gjort en actionfilm tidigare.

Han är väldigt rak och man märker att han är sig själv, inte minst då han ett par tre gånger använder "fuck" när han pratar, vilket är ganska skönt att höra i det här sammanhanget. Han säger bl.a. att det tog runt två veckor att filma och ytterligare två-tre veckor att klippa filmen (vilket han själv stod för).

På frågan/påpekandet att han är lika produktiv som Ridley Scott svarade han att skillnaden är att han inte har samma budget att jobba med. Och att han vill ha det så. Åtminstone att han insett att om han vill vara produktiv och göra film så måste han försöka göra det med mindre budget. Annars skulle han få göra som andra regissörer - sitta och vänta i sju år i Los Angeles och under tiden banka huvudet mot en vägg.

Efter F2F går vi kvarvarande ut och pratar lite utanför Sture om filmen och F2F innan det bär av hemåt.