

Titel: In den Gängen / In the Aisles
Genre: Drama/Komedi
Land: Tyskland
År: 2018
Regi: Thomas Stuber
I rollerna: Franz Rogowski, Sandra Hüller, Peter Kurth, Henning Peker
Handling: Christian börjar jobba nattpasset i en stor matbutik och finner sig själv i en ny värld bestående av långa gångar, gaffeltruckar och nya arbetskamrater.
Omdöme: Christian (Franz Rogowski) är en tystlåten ung man med synbara tatueringar på halsen, nacken och armarna ner till händerna. När han får jobbet på en stor mat- och spritgrossist är det kvälls-/nattpasset han får. Han informeras om att han bör ha långärmade skjortor/tröjor för att täcka tatueringarna på jobbet. Veteranen Bruno (Peter Kurth) är den som får lära upp honom på spritavdelningen och de två kommer kommer bra överens.

Snart får Christian upp ögonen för Marion (Sandra Hüller) som jobbar på den intilliggande godisavdelningen. För Christians del blir jobbet hela hans liv och tiden han spenderar ensam i sin lägenhet är bara en lång väntan på att få komma tillbaka till gångarna, sina arbetskamrater och sin Marion.

Ibland behöver en film inte utspela sig på en massa exotiska platser eller ens många platser. Stora delar av den här tyska filmen utspelar sig i den stora lokalen med de långa gångarna, varorna, gaffeltruckarna, fikarummet och med rökpauserna ute på lastkajen. Vi följer Christian när han kommer närmare Bruno, Marion och de övriga. De har kul tillsammans, men vem är egentligen Christian? Kommer hans förflutna hinna ikapp honom eller har han äntligen hittat hem här i livet?

Franz Rogowski i huvudrollen som Christian skulle man kunna säga är som en tysk Joaquin Phoenix till utseendet och lite till sättet också. Ja, med inslag av Woody Harrelson. Han funkar också klart bra i den för det mesta tystlåtna rollen. Alla biroller är bra och känns naturliga. Det enda man hade önskat är väl att duktiga Sandra Hüller, från bl.a. Toni Erdmann (2016), kunde varit med mer. Hon har en viktig roll, men försvinner med jämna mellanrum.

Jag vet inte, men det är något mysigt med den här filmen. Den har både humor och dramatik, och känns som den oftast har hjärtat på rätt plats. En sån där film man redan tidigt känner kan bli bra. Det är också skönt att filmen på många sätt känns gammaldags. De flesta på arbetsplatsen dit Christian kommit är äldre och har varit där en längre tid. Det är ingen som behöver hävda sig. Visst kommer inte alltid alla strålande överens, men de är allt som en stor familj. Privatliven utanför detta gäng är dock en blandad historia. Kanske blir filmen (som bygger på en bok) lite för mörk ett tag, men överlag är det en mysig och trevlig film att spendera två timmar med.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.1
---
Om visningen: När jag kommer fram till Skandia är insläppet redan öppet och ingen kö. Men nej, jag kommer inte in. Vid scanningen av mitt medlemskort visar det rött. Jag informerar volontären att jag noterat det på tidigare visningar också (som jag haft biljetter till), men ingen har sagt något och jag har blivit insläppt. Nu får jag ställa mig i kön vid kassan för att få hjälp. Reklamen har redan börjat där inne och det tar tid innan det blir min tur. Till slut kollar de mitt kort och upptäcker att de gjort fel vid registreringen av mitt kort när jag hämtade ut det. De har registrerat två kort. Ett online och ett fysiskt. Det fysiska kortet har inga biljetter på det, toppen. Eftersom filmen är på väg att starta beslutar vi oss för att jag återvänder efter visningen.
Kommer in och tar min plats precis som reklamen är över och filmen börjar. Eftersom det är en dagvisning finns det gott om bra platser och man slipper reklamen, så inga problem. Noterar att filmen börjar två minuter för tidigt, vilket är noterbart då visningarna oftast är sena.
Efter visningen, som fortlöper utan några som helst problem, går jag tillbaka till kassan för att prata med volontären som hjälpte mig tidigare. Då visar det sig att en annan besökare verkar ha exakt samma problem och håller på att få hjälp av en annan volontär. Volontären är inte glad och säger att detta inte är bra och inte förstår vad de gjort. Det verkar som runt hälften av alla som skulle släppas in idag haft problem med detta.
Till slut testar "min" volontär att byta mitt medlemskort och lägga över biljetterna på det så att allt är synkat. Efter lite tester lyser det plötsligt grönt när hon scannar kortet. Trevligt, nu kanske man kommer in på andra visningar utan att känna sig som en kriminell...
En film med hjärtat på rätt ställe!
SvaraRaderaDet kändes givet att det skulle bli problem med korten när de började köra digitalt för några år sedan. De har fortfarande problem med det! :-)
Precis, viktigt för en sån här film.
RaderaJa, det är ju som det är. Pappersbiljetter är alltid att föredra, men man börjar bli van. Det trista är bara att det drabbar oss trogna festivalbesökare som stått och köat och haft sig. De borde kunna ha ett backupsystem (pappersbiljetter!) av något slag istället för att festivalbesökaren ska få en massa strul, tvingas lämna kön och uppsöka en festivalkassa gång på gång.