Jonathan

Titel: Jonathan
Genre: Drama/Mysterium/Sci-Fi
Land: USA
År: 2018
Regi: Bill Oliver
I rollerna: Ansel Elgort, Suki Waterhouse, Patricia Clarkson, Matt Bomer

Handling: Jonathan är en ung man med en märklig komplikation som bara hans bror John förstår. Men när Jonathan börjar längta efter ett annorlunda liv sätts brödernas unika band på prov.

Omdöme: Ibland är det lite av en chansning när man väljer att se en film. Det kan vara något litet som lockar och gör att man får en bra känsla för filmen. En känsla jag fick var att det hela verkade påminna om trevliga Enemy (2013) med Jake Gyllenhaal. Det visar sig också stämma. Det må inte vara samma story eller liknande, men lite åt det hållet är det.



I huvudrollen syns Ansel Elgort som inte var någon favorit som arrogant i Baby Driver (2017). Här funkar han tack och lov bättre i dubbelrollen som bröderna Jonathan och John. Upplägget är som sådant att Jonathan jobbar och lever under dagtid, 07-19 varje dag. John är det motsatta, han är nattmänniska och lever mellan 19-07. För att hålla kontakten och se till så allt funkar, kommunicerar de via inspelade meddelanden som de lämnar till varandra varje dag.



Vardagen och den dagliga rutinen får sig en törn när Jonathan anlitar en privatdetektiv för att ta reda på vad hans bror John har för sig om nätterna. När det visar sig att John ljugit och inte berättat att han har en flickvän i Elena (Suki Waterhouse), något som är strikt förbjudet, rubbas Jonathans tillvaro ordentligt. Han försöker ta hjälp av Dr. Mina Nariman (Patricia Clarkson) som känt honom sen han var liten och även ta kontakt med Elena för att försöka förklara situationen.



Inledningsvis är man inte alls säker på vad man kommer få se. Man anar ganska tidigt hur det kan ligga till. När det så börjar komma fram ungefär hur det ligger till lyckas filmen spinna vidare och göra något mer av det hela. Mysteriet tätnar och man får sig en trevlig liten film med lite inslag av sci-fi. Dessa går aldrig till överdrift precis som historien som håller sig på mattan. Många gånger vill en sån här film ta det hela för långt och förlorar tittaren. Här behåller man istället greppet och lämnar en nöjd med vad man har fått se. En film som gör mycket med lite känns det som.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0

---

Om visningen: På väg till den sena visningen på Sture, träffar jag åter igen på Carl som precis varit på film och är på väg hem (?). Jag ska till en av de mindre salongerna en trappa upp på Sture. Men när jag anländer till biografen är det knappt så man kommer in till foajén. Det är nämligen fullt med folk som står i kö till den stora salongen där nere. Som tur är drar de precis igång insläppet vilket gör att jag kan slinka igenom och ta mig till trappan som leder till övervåningen.

Väl uppe på övervåningen där de två mindre salongerna är väntar redan en hel del folk. Tänker att det är två visningar som börjar samtidigt på Sture 2 och 3. Men när det är dags för insläpp så är det endast till salong 3 där "min" film ska visas. Får en bra plats och det blir till slut fullsatt på den lilla salongen som har knappt 50 platser.

Märker per omgående att benutrymmet är obefintligt. Inte alls bra. Filmen är dock endast på 90 minuter (plus 10 för reklamen). Dessutom är det smått outhärdligt varmt, usch. Påminner om Zita, vilket gjort att jag undviker att gå där. Tyvärr kommer detta inte vara den enda filmen som ska ses på denna salong, aj aj...

Sett till komforten blir visningen lite av ett helvete. Skönt nog är filmen klart tillfredsställande och intressant vilket gör att det ändå var värt det.